Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-09-21 05:07

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insidan/att-inte-folja-normen-tar-pa-halsan-vi-far-privata-fragor-som-heterosexuella-slipper/

HÄLSA

Att inte följa normen tär på hälsan: ”Vi får privata frågor som heterosexuella slipper”

Unga hbtqi-personer kan till skillnad mot äldre inte alltid välja sina sammanhang, vilket tros vara en delförklaring till ohälsan. Skolan och hemmet är exempel på sådana sammanhang. Arkivbild.
Unga hbtqi-personer kan till skillnad mot äldre inte alltid välja sina sammanhang, vilket tros vara en delförklaring till ohälsan. Skolan och hemmet är exempel på sådana sammanhang. Arkivbild. Foto: Gorm Kallestad/TT

”När förstod du att du var heterosexuell?”

Det är en fråga som sällan ställs. De som hör till normen behöver inte komma ut, förklara sig eller försvara sin sexualitet eller könsidentitet. Detta är dock vardag för dem som ingår i gruppen hbtqi, vilket kan leda till ett sämre mående.

– Jag blev tagen av hur illa det är ställt, framför allt bland transpersoner, säger Anna Siverskog som står bakom en ny nordisk forskningssammanställning.

När höstterminen i Internationella Engelska skolan i Länna utanför Stockholm nyligen rullade i gång fick alla elever möjligheten att välja vilka namn och pronomen som skulle användas om dem; i klassrummet, i korridoren och under lärarens samtal med föräldrarna.

Det var första gången som detta erbjöds alla elever i årskurs tre till nio.

– Vi såg behovet eftersom en del elever inte identifierar sig enligt normen. Det här var något väldigt enkelt som vi kunde göra för att de skulle känna sig respekterade och stöttade, säger Julie Kelly, rektor på skolan.

Julie Kelly, rektor på Engelska skolan i Länna.
Julie Kelly, rektor på Engelska skolan i Länna. Foto: Privat

Skolvärlden är en av de platser där stressen över att inte vara enligt normen påverkar unga i hbtqi-gruppen. Det konstateras i en forskningssammanställning som har gjorts på uppdrag av Nordiska ministerrådet, ett samarbetsorgan för de nordiska staternas parlament. Bakgrunden till projektet är att den psykiska och fysiska ohälsan generellt är sämre hos hbtqi-personer än bland övriga unga, trots att samhällets kunskap och attityd har förbättras avsevärt.

Sammanställningen är gjord av Anna Siverskog, lektor på avdelningen för socialt arbete vid Jönköping University. Hon har tidigare forskat om äldre hbtqi-personer. Resultaten hon fann om de yngres mående förvånade henne.

– Jag utgick från att de unga skulle ha mycket bättre förutsättningar än de äldre att må bra, men jag blev tagen av hur illa det är ställt, framför allt bland transpersoner. Att ha en könsidentitet utanför normen har en så stor påverkan på hälsan, fortfarande.

Anna Siverskog
Anna Siverskog Foto: Pressfoto

Resultat visar exempelvis att det är vanligare med depression, ångest, självmordstankar och självmordsförsök bland unga hbtqi-personer. Den självskattade fysiska hälsan är sämre än hos övriga befolkningen. Värk och sömnsvårigheter förekommer i högre grad, likaså användande av alkohol och droger. Hos unga homo- och bisexuella noteras ett högre risktagande sexuellt än hos jämnåriga heterosexuella.

Unga hbtqi-personer kan till skillnad mot äldre inte alltid välja sina sammanhang, vilket Anna Siverskog tror kan vara en förklaring till ohälsan. Om de går i skolan och bor hemma är det svårt att byta till en annan miljö. Att relationen till föräldrarna fungerar är en grundbult för alla ungas välbefinnande. För dem i hbtqi-gruppen kan det dessutom vara avgörande att de känner sig stöttade hemma.

– I studierna framkommer hur viktig relationen med föräldrarna är och att de inte ser det som ett problem att deras barn inte följer heteronormen, säger Anna Siverskog.

Att vara en accepterande och inkluderande förälder är det bästa för ditt barn. Det konstaterar Elias Artur Fjellander, förste vice förbundsordförande för RFSL ungdom. Andra vuxna har också en viktig roll, som lärare.

– Jag går i gymnasiet och där har jag stött på vissa attityder från olika håll, men jag har en fantastisk klassföreståndare som har sagt ifrån. Det är något som jag önskar att alla medmänniskor ska göra, att de säger ifrån när de ser hbtqi-fobi, i omklädningsrummet, i skolan eller på jobbet.

Elias Artur Fjellander beskriver det som oerhört slitsamt att gång på gång själv behöva markera eller höja rösten. Att ständigt känna sig beredd att hävda sin existens tär på energidepåerna. Han vill dock inte ge en bild av att livet som hbtqi-person är svårt.

– Det är viktigt att poängtera att de flesta i hbtqi-communityt mår bra, men att samtidigt komma ihåg att det är alldeles för många som mår dåligt eftersom de är mer utsatta än andra unga, säger Elias Artur Fjellander.

Elias Artur Fjellander
Elias Artur Fjellander Foto: Pressfoto

Att ”komma ut” med sin sexuella läggning är ett stort och viktigt steg för många hbtqi-personer. Det finns dock en myt kring detta, anser Elias Artur Fjellander – det sker inte bara en gång. Ständigt dyker det upp nya situationer där personen får ”komma ut”; i samtal med elbolaget, försäkringsbolaget, banken, sjukvården, på nya jobbet, i nya skolan eller i andra nya sociala sammanhang.

Hbtqi-gruppen är komplex och bär på många olika berättelser, men samtliga personer delar erfarenheten av att leva under ett förtryck på grund av hetero- och cis-normen, enligt genusforskaren Irina Schmitt, lektor vid Lunds universitet. Det här tar sig ofta uttryck i vardagssituationer.

– Vi får stå ut med väldigt personliga frågor, som inte ställs till heterosexuella och personer som är bekväma i cis-normen. Det kan också handla om skämt och en tuff jargong. Att detta kan kallas småsaker är helt fel, det är allvar.

Ett stort problem är, enligt Irina Schmitt, att det kan sökas biologiska och psykologiska förklaringsmodeller till att personer inte är heterosexuella och följer normen. Där finns ett antagande att personen har ”blivit” sin sexualitet eller könsidentitet på ett annat sätt än hetero- eller cis-personer.

Irina Schmitt
Irina Schmitt Foto: Sarah Hirani

Anna Siverskog lyfter fram en annan aspekt. Hon tror att det som hon kallar Karin Boye-syndromet fortfarande delvis lever kvar, vilket innebär att ett liv utanför heteronormen lätt associeras med olycka.

– Det kan vara att föräldrar till fullo accepterar sina barn, men att de omedvetet förmedlar en oro för hur det ska gå för barnen. Det gäller troligen i högre grad barn som är trans.

Förutom att forskningssammanställningen signalerar att transpersoner i högre grad mår dåligt än andra unga lyfts även bisexuella fram. Deras hälsa är sämre än homosexuellas och de är mindre öppna med sin sexuella läggning. Många bisexuella saknar vänner, likaså någon att tala med, enligt rapporten.

En sak som skiljer unga bisexuella från övriga hbtqi-personer är att de kan vara utsatta för attityder och dylikt även från den egna gruppen.

– Det är tyvärr ingen nyhet att det finns en bi-fobi i hbtqi-communityn, säger Elias Artur Fjellander. Tyvärr är inte alla så accepterande som de borde, vi borde inte utgå från att en person bara kan vara attraherad av ett kön.

Ett syfte med Nordiska ministerrådets forskningssammanställning är att kartlägga insatser som görs för att underlätta för unga personer i hbtqi-gruppen. Ökad kunskap är en viktig faktor, inte minst bland lärare, vårdpersonal och beslutsfattare. Samtidigt behövs lokala satsningar, framför allt på mindre orter, som ger möjlighet till olika slags mötesplatser.

– Det är viktigt att komma ihåg att dessa unga har olika erfarenheter. Var man bor och vad man har för bakgrund är exempel på saker som påverkar hur man har det. Vi behöver alltid ha ett normkritiskt perspektiv och de minst privilegierade i fokus när åtgärder ska genomföras, säger Anna Siverskog, som framöver önskar mer forskning om hur intersexuella mår.

Vi behöver alltid ha ett normkritiskt perspektiv och de minst privilegierade i fokus när åtgärder ska genomföras.

När Engelska skolans rektor Julie Kelly får frågan om skolan har fått någon reaktion från föräldrar, eller något intresse från andra skolor, blir hon först tyst, sedan svarar hon:

– Nej, men det förväntade vi oss inte heller. Vi jobbar konstant med värderingar och jämlikhet. Det här var inte något som vi gjorde en stor sak av, det var inget politiskt ställningstagande eller så. Det var bara en liten del av allt det arbete som vi gör för att alla elever ska känna sig trygga och säkra på skolan.

Ämnen i artikeln

Hälsa
HBTQ
Skolan
Relationer
Psykologi

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt