Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

”Åtta av tio arbetssökande som fått jobbcoach är nöjda”

Foto: Robert Nicholas
Coachningbranschen – oseriös och oprofessionell, eller en vettig möjlighet för människor att få hjälp att utvecklas? Insidans artiklar om coachning har engagerat många läsare. De flesta är överens om att branschen behöver granskas. Men mediebilden är för ensidigt negativ, tycker en del.

    ”Oseriösa aktörer har lyfts fram”

    Coachningen började med att jag skulle fylla i ett formulär om vilken ayurvedatyp jag är. Vad har det med en jobbansökan att göra, eller med coachning över huvud taget?

      Coachning är inte samtalsterapi, inte heller rådgivning eller mentorskap. Den vänder sig till friska individer som vill vidare i en utvecklings­process.

      I fjol fick vi fristående coacher uppleva hur medierna hängde ut oss och ifrågasatte vårt arbetssätt, vår effektivitet och värdet av våra insatser. Få förstod att det var en myt som spreds, och att vår effektivitet i förhållande till Arbetsförmedlingens egna jobbcoacher var lika hög. 37 procent av alla som haft coach fick jobb inom utsatt tid. Det är dags att föra fram värdet av det.

      Min erfarenhet som jobbcoach är att kunskapen om hur man söker jobb generellt sett är mycket låg. Vad är det då som jobbcoachen gör som är så bra för de arbetslösa? Jo, bland annat:

      • Definierar målet med jobbsökandet.
      • Skapar realistiska förväntningar på jobbsökandets arbetsinsats och utfall.
      • Tar fram verktyg som behövs för att ta sig fram till målet.
      • Hjälper till att söka, hitta företag och annonser, får till ett strukturerat utskick av ansökningshandlingar med uppföljning.
      • Lyssnar på, ser och stöttar den arbetssökande som medmänniska.

      De allra flesta arbetssökande upplever detta som värdefullt. Värdet uppkommer även hos arbetsgivaren, som snabbare får rätt kompetens till vakanser. Kanske är värdet av tjänsterna allra störst i ett socialt hänseende, då de arbetssökandes hälsa och energi förbättras och deras familjer påverkas positivt.

      Att 31.000 personer redan i våras fått arbete med hjälp av en extern jobbcoach har sannolikt medfört positiva konsekvenser också för samhället. Kostnaden måste sättas i relation till värdeskapandet. Om staten har satsat 900 miljoner per år så blir det, enligt mina beräkningar, pengarna tillbaka till samhället efter ett år, efter fem år mycket, mycket mer.

      Frågan har också ställts i medierna om huruvida jobbcoacherna utmärker sig bland annat vad gäller hederlighet, kompetens och omdöme. Oseriösa aktörer har lyfts fram och har skapat bilden av en oseriös bransch. Kanske är det så att det även i andra branscher, som advokatfirmor, välgörenhetsorganisationer, fastighetsmäklare, revisorer, hantverkare med flera har förekommit aktörer som förstört varumärket för övriga.

      Slutligen vill jag nämna att det har visat sig att 8 av 10 arbets­sökande som fått jobbcoach är nöjda, siffror som överträffar både SJ och SL, ja kanske till och med sjukvårdens kundnöjdhet.

      Viveka Wikström, jobbcoach, civilekonom

       

      ”Jag skulle fylla i ett formulär om vilken ayurvedatyp jag är”

      Jag slutade mitt gamla jobb förra våren och var tvungen att uppsöka Arbetsförmedlingen, där jag blev erbjuden en jobbcoach och tyckte att det lät bra. Jag fick några namn att välja på, och bara det är svårt – vem ska man välja när man inte har en aning om deras utbildning eller inriktning?

      Hursomhelst, jag fick komma till en kvinna som delvis är coach och arbetar med rekrytering åt företag och landsting. I övrigt är hon ayur­vedaterapeut. Nå, det fick väl gå, tyckte jag.

      Väl på plats blev jag mycket illa till mods eftersom coachningen började med att jag skulle fylla i ett formulär om vilken ayurvedatyp jag är. Vad har det med en jobbansökan att göra, eller med coachning över huvud taget?

      Inget övrigt framkom under den första sessionen, som tog en och en halv timme. Min tid hade tagits i onödigt anspråk, till en enorm kostnad för Arbetsförmedlingen.

      Jag förstår inte varför det inte finns större krav på coacher, med vad de ska göra, vilken utbildning de ska ha och så vidare. Om det hade varit någon person som kommit till dem, kanske låg och nedstämd/deprimerad på grund av arbetslöshet eller sjukdom, och inte varit stark i sitt psyke, hade coachen kunnat slå i personen vad som helst. Skrämmande!!

      Tack och lov är jag en stark person som fixade ett jobb helt utanför Arbetsförmedlingens jobblista veckan därefter.

      ”Maria”

       

      ”Skattemiljarderna kunde ha lagts på yrkesutbildningar”

      Alliansregeringens ganska ensidiga fokus på individens ansvar och blinda öga för strukturella omständigheter som individen har ringa eller inget inflytande över blir lika tydlig i frågan om jobbcoacher som i sjukförsäkringsfrågan.

      De tre skattemiljarder som regeringen lägger på jobbcoacher, vars resultat inte imponerar på något vis, kunde hellre ha lagts på den kvalificerade yrkesutbildningen och arbetspraktik, om målet är att öka möjligheterna för folk att få jobb. Alternativt på psykvården, om syftet är att få folk att må bättre – inte på jobbcoachernas svammel och humbug.

      Niclas Kuopoa

       

      ”Coachning är inte samtalsterapi”

      Ännu en gång är coachning aktuellt i medierna, denna gång i en artikelserie på DN Insidan. Under de senaste två åren har coachning uppmärksammats i flera stora mediesvep, särskilt i frågan om jobbcoachning. Det är bra. Coachning är ett relativt nytt begrepp och det behövs kunskap om allt som är nytt.

      ICF, International Coach Federation, är en branschorganisation som har professionella coacher som medlemmar, i Sverige omkring 400. Man arbetar för etiska regler, kvalitetssäkring av coacher genom certifiering och för att få fram studier och forskning om coachningens effekter.

      Det pågår en världsomspännande studie inom ICF, bland annat om hur marknaden ser ut i olika länder, hur mycket som omsätts inom coachning och vilka mätbara effekter vi kan se av coachning. Studien blir klar i början av nästa år.

      Vi har nu kommit till ett läge i branschens utveckling där det kan uppstå en överetablering. Det påminner om när kiropraktorer och napra­pater började etablera sig som yrkeskår. Då reagerade läkarkåren och kallade dem för kvacksalvare. I dag är de erkända och deras yrkesområden reglerade med lång utbildning och med vetenskapliga forskningsresultat som grund.

      I dag är det relativt lätt att kalla sig coach. Det finns en uppsjö av olika coachutbildningar med varierad kvalitetsgrad. Det finns en marknad som efterfrågar coachning. För dem som arbetar som professionella coacher handlar det om att bli ännu bättre eller försvinna, helt enkelt.

      Men coachning ifrågasätts, kritiseras och många olika aktörer blandar sig i debatten. Det är bra att det kommer fram vad som inte är coachning och att människor kan bli vaksamma. Men debatten har resulterat i en ensidig bild. Den andra sidan – vad coachning är, hur den fungerar och vilka resultat som kan uppnås – har inte alls fått samma genomslag.

      Coachning är inte samtalsterapi, inte heller rådgivning eller mentorskap. Den vänder sig till friska individer som vill vidare i en utvecklingsprocess. Coachningens metod är mycket strukturerad med tydliga mål och strukturerade frågeställningar.

      Målet är att klienten själv ska komma fram till och berätta sina lösningar för att nå sitt mål. Det ligger en väldigt stark drivkraft i detta. Man startar en process hos klienten.

      Cecilia Grahn, styrelseordförande i ICF Sverige

       

      ”Brist på psykologisk kunskap leder lätt till feltolkningar”

      När det gäller psykologi är det fritt fram för nästan vem som helst att uttala sig, ge råd samt föreslå aktivitetsplaner och förhållningssätt. Få ifrågasätter detta. I arbetslivet är psykologin ständigt närvarande och helt avgörande för goda resultat.

      Väl fungerande styrelser och ledningsgrupper, lyckade rekryteringar, långsiktigt hållbara omorganisationer, bestående förändringar och hantering av kriser kräver djup och bred psykologisk kunskap och erfarenhet.

      Därför borde det vara en självklarhet att säkerställa att samarbetspartner i dessa typer av frågor är legitimerade psykologer.

      Men dessvärre är det ofta helt andra personer än psykologer som kontaktas för att finna svar och få fördjupad kunskap i området, vilket är lika märkligt som beklagligt. Brist på psykologisk kunskap leder lätt till feltolkningar, fel beslut och ett alltför kortsiktigt tänkande. Detta blir naturligtvis kostsamt – både i pengar och i effektivitet.

      Om en ekonom med bestämdhet skulle hävda att en viss medicinsk behandling är det enda rätta, för att han/hon själv genomgått den, så skulle det självklart uppkomma frågor kring personens bristande kompetens inom det medicinska området. Detta kan enkelt liknas vid coacher som säger sig ha kompetens att hantera allt från omorganisationer till livskriser – helt enkelt för att de själva har varit igenom en liknande process.

      Psykologi är vetenskapen om de psykiska processerna, det vill säga människors sätt att uppfatta och uppleva sig själva och sin omgivning, samt hur och varför människor känner, reagerar och handlar. Under fem års universitetsstudier får vi bland annat kunskaper i utvecklingspsykologi, gruppsykologi, neuropsykologi, personlighetspsykologi och organisationspsykologi. Psykologin har också specialistområden: arbetslivspsykologi, klinisk psykologi och pedagogisk psykologi.

      Legitimationen borgar för att de teorier och verktyg som används bygger på vetenskap och djup kunskap – vi är motkraften mot dagsländor och quick-fix. Som arbetslivspsykologer förstår vi den enskilda individen och kopplingen till grupp, organisation och samhället i stort.

      Anita Törnquist, leg psykolog, specialist inom arbetslivets psykologi, för Psykologsällskapet (en förening vars syfte är att kommunicera och föra ut kunskap om psykologi och vad legitimerade psykologer inom arbetslivet kan ha för betydelse för såväl arbetslivet som samhället i stort).

      Kommentera artikeln
      I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.