Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

Bästa boendet för barnen efter skilsmässan

Malin Bergström, barnpsykolog och en av forskarna i Elvisprojektet.
Malin Bergström, barnpsykolog och en av forskarna i Elvisprojektet. Foto: Fredrik Funck

Är det bättre för barn av att bo växelvis hos sina båda föräldrar eller att enbart bo hos den ena föräldern efter en skilsmässa? Pågående forskning kan ge svaret.

Barnpsykologer har tidigare varnat för att växelvis boende – det vill säga att barnet flyttar mellan föräldrarna och bor ungefär lika mycket hos båda – skulle kunna innebära stora svårigheter för barn med separerade föräldrar. Man har bland annat befarat att dessa barn ska bli stressade och rotlösa.

Läs även: Så tar du dig igenom separationen

En forskningsöversikt med tio svenska tvärsnittsstudier om skolbarn, som forskare i Elvisprojektet vid Stockholms universitet/Karolinska gjort på uppdrag av Socialstyrelsen, visar att så inte alls är fallet. Snarare tvärtom.

Enligt studierna mår barn som bor växelvis generellt bättre än barn som bor mer med en förälder. Barn som bor enbart med den ena föräldern mår sämst. Det är ingen skillnad mellan pojkar och flickor.

– I vissa avseenden är det inte någon skillnad mot barn med föräldrar som fortfarande bor tillsammans, men i de flesta studier finns en skillnad där barnen med sammanboende föräldrar mår bättre, säger barnpsykologen Malin Bergström, som är en av forskarna bakom rapporten.

Man har tittat på i vilken mån barnen uppvisat psykosomatiska symtom som ont i magen, sömnsvårigheter och nedstämdhet. Samtliga dessa symtom är betydligt mindre vanliga hos barn som bor växelvis hos sina föräldrar än hos barn som bor med en av dem.

– Det kan vara så att växelvis boende ger barnen ett mer fullödigt föräldraskap från båda föräldrarna, och att detta är överordnat nackdelarna med att behöva flytta mellan två olika hem. Det är kanske mer stressande för barnet att en förälder ”försvinner” utan att de kan förstå varför, säger Malin Bergström.

Hon understryker att man inte kan veta i vilken mån resultatet har med just boendeformen att göra:

– Det kan också bero på att relationen mellan dessa föräldrar och mellan föräldrarna och barnen såg annorlunda ut redan innan föräldrarna separerade. Till exempel att dessa föräldrar har varit mer närvarande och lyhörda för sina barn redan från början.

Vid en separation kan vissa blomma upp i sitt föräldraskap. Man kan inte bara göra hälften, utan man måste göra allt, om än varannan vecka.

Malin Bergström pekar på att föräldrar som delar lika på omvårdnaden också har bättre förutsättningar att få styrsel på andra aspekter av sina egna liv. Att vara ensamstående förälder är betydligt mer krävande, vilket kan göra att det finns mindre ork och energi över till barnet.

– Kanske kan det också vara så att de barn som lever med bara en förälder hade det mer besvärligt redan före separationen. Det kan också vara så att en förälder väljer att inte bo med barnet, eller inte förmår att göra det, på grund av egna problem.

Malin Bergström tror dock att de flesta svenska föräldrar i dag medvetet tar ett gemensamt ansvar för föräldraskapet. Och att detta håller i sig även vid en separation.

– Man anstränger sig till exempel ofta för att bo hyfsat nära varandra under hela barnens barndom för att hjälpa dem med det som är mest stressande med att flytta mellan föräldrarna.

Hon tror också att föräldraskapet kan bli tydligare för alla parter vid en separation. När föräldrar bor ihop är det lätt att falla in i olika roller när barnen föds, som man sedan håller fast vid.

– Vid en separation kan vissa blomma upp i sitt föräldraskap. Man kan inte bara göra hälften utan man måste göra allt, om än varannan vecka. Då blir det nödvändigt att hitta sin föräldraroll fullt ut. Vi ser också att barn i växelvis boende är mycket nöjda med relationen till sina pappor.

Forskningsöversikten gäller skolbarn över tio år. Forskarna har sedan gått vidare för att se om även mindre barn mår bra av växelvis boende.

Tidigare har det funnits en stark uppfattning baserad på anknytningsteorier – inte minst bland barnpsykologer och barnpsykiatrer – att små barn (bebisar och yngre förskolebarn) behöver en trygg plats och en trygg anknytningsrelation, menar Malin Bergström. Man har trott att små barn inte har kunnat knyta an till flera personer och skulle lida av att ”anknytningspersonen” är borta för länge. I linje med detta har man också menat att så små barn måste ha täta byten om de ska flytta, för att inte relationerna ska skadas.

– Detta teoretiska tyckande som inte har stöd i forskning får konsekvenser för enskilda barnfamiljer. Den internationella debatten om detta har varit otroligt minerad. I dag har den dock svalnat något. Man är överens om att barn kan vara trygga med båda sina föräldrar, om dessa är nära och lyhörda för sina barn. Men det viktigaste är ju att titta på hur det egentligen ser ut, säger Malin Bergström.

Preliminära resultat från en nordisk studie med barn från två år har presenterats.

– Vi ser redan i våra preliminära resultat samma mönster för små barn som för skolbarnen: de barn som bor växelvis mår bättre än de som bor enbart med ena föräldern.

Just nu pågår också en datainsamling för knappt 4 000 treåriga barn i Stockholm och en forskargrupp vid Uppsala Universitet har samlat data från över 3 500 barn mellan tre och fem år i Uppsala.

Av datainsamlingen ser man även att växelvis boende är ungefär dubbelt så vanligt som att barnen bor med enbart den ena föräldern även för små barn. Dessutom bestod en stor del av gruppen där barnen bor med endast en förälder av familjer där föräldern skaffat barn på egen hand.

– Vi har haft det på känn, men snart kan vi också för första gången visa siffror på att växelvis boende numera är mycket vanligt också bland yngre barn, säger Malin Bergström.

Enligt Malin Bergström finns det i Sverige i dag full acceptans för att föräldraledigheten kan fördelas lika mellan föräldrarna. Nu börjar det ses som lika naturligt att barnen delar sitt boende mellan de två föräldrarna efter en separation.

Men Skandinavien, och i synnerhet Sverige, är unikt på detta område, menar hon.

– Jag var nyligen i Skottland och det är som en annan planet. Mycket av deras åsikter handlar nog om att kvinnorna inte yrkesarbetar i samma utsträckning som i Sverige. Många är fortfarande hemmafruar under småbarnsåren.

Tips. Tänk på detta om ni ska separera...

Vänta inte med att berätta för barnen när ni bestämt er. Det är svårt, men barn känner ofta på sig och innan man berättat är barnen ensamma med sina eventuella funderingar och tankar.

Ge hopp och berätta konkret hur ni tänker ordna tillvaron. Bekräfta att ni är ledsna och kanske arga nu på varandra (om ni är det) men att ni vet att det kommer bli bättre om ett tag.

Ta emot barnets känslor och frågor utan att försvara er eller prata bort.

Att bli ledsen själv när man talar om svåra saker är mänskligt. Återgå till barnet när du samlat dig.

Ofta laddar vi för det stora SAMTALET. Men barn tar in sådant här i portioner. Fånga barnets känslor och frågor när de kommer. Även om det råkar vara i kön på Ica eller på väg till ett viktigt jobbmöte.

Försäkra barnet om att ni båda älskar det och alltid kommer att ta hand om det (om så är fallet).

Ljug aldrig men belasta inte heller barnet med vuxensaker. Det barnen frågar om är det de vill ha svar på. Vad verkar viktigt för barnet att få veta? Hur kan du berätta på en nivå som är lagom för barnet?

. .. och vid växelvis boende

Pröva vad som passar ert/era barn i form av bytesscheman. Utgå inte från ”sanningar” som att små barn måste byta ofta eller tonåringar bo långa perioder. Människor är olika.

Att leva mitt i en föräldrakonflikt är plågsamt för barn. Och som vuxna har vi faktiskt makt över våra känslor. Sök hjälp eller behandling om ni har svårt att kommunicera.

Umgås inte eller ordna gemensamma barnkalas om det blir stelt eller finns minsta risk att ni börjar bråka.

Skapa i stället neutral kommunikation om barnen. Ha ett särskilt mejlkonto så ni är förberedda innan ni öppnar mejlen. Sov på saken eller läs åtminstone varje mejl flera gånger, gärna med ”den andras ögon”, innan du skickar det. Är det neutralt, respektfullt, sakligt?

Låt barnet byta via förskola/skola om ni inte kan vara varma och vänliga mot varandra.

Barn behöver förutsägbara scheman. Skolbarn och tonåringar kan ha hjälp av gemensam familjekalender. Små barn kan behöva en röd snodd runt armen eller ett snöre i byxhällan för att komma ihåg att det var mamma som skulle hämta.

Barn bor inte hos er. De bor i sina hem. Äldre skolbarn och tonåringar behöver känna att de är välkomna också på sina villkor. För förskolebarn är det tryggt om det är sig likt från när de lämnade. Till exempel en anka i badkaret eller en nalle i sängen som man hälsar på när barnet kommer.

Ha gärna ritualer för första kvällen när barnet kommit. Särskild favoritmat som ni lagar ihop, till exempel. Visa barnet att du har tid för det!

Som nyseparerad eller om barnen är små kan det vara särskilt svårt att vara ifrån barnen. Mms på bestämda tider som visar att barnet har det bra kan underlätta och hjälpa till att bygga ömsesidigt förtroende.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.