Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Insidan

Berättelser om pappors självmord

"Det blir lite som om själva självmordet överskuggar allting annat. Det blir en ytterligare börda för den som sörjer, en extra intensitet i sorgen", säger Sanna Hagman.
"Det blir lite som om själva självmordet överskuggar allting annat. Det blir en ytterligare börda för den som sörjer, en extra intensitet i sorgen", säger Sanna Hagman. Foto: Anna Simonsson
När en närstående dör genom självmord blir det många gånger extra tungt för de efterlevande. Sanna Hagmans pappa tog livet av sig 1995. Nu har hon skrivit en bok till stöd för andra.

Sanna Hagmans pappa tog livet av sig 1995. Det tog tio år innan Sanna började skriva på den bok som hon själv skulle ha velat läsa när det fruktansvärda hänt. En bok att känna igen sig i, som inte bara innehåller fakta utan som också berättar om hur det känns när ens förälder tar sitt liv.

Nu är boken färdig. I den berättar Sanna om sina egna erfarenheter, men hon har också talat med professionella om självmord, kris och sorg. Dessutom har hon talat med omkring 25 personer som liksom hon mist sin far genom självmord.

- Arbetet med boken blev en lång process. Jag hade en tidsplan, men den var svår att hålla. Varje skrivardag började med att jag grät i en timme, säger Sanna Hagman som är journalist och informatör.

Sanna kände så starkt för de personer hon intervjuat, de som också förlorat sin far på samma sätt, berättar hon. Samtidigt kom hennes egna känslor och minnen upp. Genom att känna för de andra insåg hon hur "duktig" hon själv försökt vara efter sin egen pappas död. Även om hon då talade väldigt mycket med omgivningen om det som hänt, var det få som hon släppte fram sin sorg inför.

När en närstående dör genom självmord blir det många gånger extra tungt för de efterlevande. Till smärtan, sorgen och saknaden kommer alla förtvivlade frågor om "varför?". Skuldkänslor är vanliga efter dödsfall över huvud taget, när det handlar om självmord blir de ofta starkare. "Varför förstod jag inte?" och "vad kunde jag ha gjort?".

Att självmord dessutom är laddat och svårt att prata om gör situationen särskilt tung för den som blir kvar. Den som mist en anhörig upplever ofta att människor i omgivningen drar sig undan. När den anhörige tagit sitt eget liv kan det bli ännu tydligare.

- Det blir lite som om själva självmordet överskuggar allting annat. Det blir en ytterligare börda för den som sörjer, en extra intensitet i sorgen, säger Sanna.

- När man tänker på min pappa tänker man främst på att han tog livet av sig, inte på att han var en så fin och omtänksam person, att han brydde sig om alla vänner och släktingar och alltid kom och hälsade på. Man talar inte om personen på samma sätt som om den som dött av sjukdom eller genom en olyckshändelse. Att så mycket fokuseras på självmordet kan absolut bli ett hinder i sorgen.

När man sörjer en närstående som dött genom självmord kan man dessutom tvingas in i en försvarsposition. Andra kan vara kritiska och fördömande mot den som tagit livet av sig och lämnat sina anhöriga. Det kan kännas väldigt sårande, säger Sanna.

- Man får ett behov av att försvara både handlingen och personen. Många ser självmord som en feg och egoistisk handling, det känns så fel. Min pappa var inte feg! Men han var djupt deprimerad, utan att vi i omgivningen förstod hur djupt.

Sannas bok kom att handla om hur det är att mista just en far genom självmord. Men till att börja med sökte hon kontakt med anhöriga till någon som tagit sitt liv genom en förfrågan på hemsidan för Spes, riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd.

- Jag fick snabbt många svar, och de allra flesta kom från föräldrar som förlorat ett barn. De berättade om sin stora förtvivlan, och jag kände att det är nästan ett snäpp värre, även om man inte kan jämföra så. Jag har ingen erfarenhet av det själv, det kändes fel att ge sig in på det området och jag bestämde mig för att begränsa arbetet till hur det är att mista en förälder.

När Sanna började intervjua personer som förlorat sin mamma kände hon att även det är en annan erfarenhet.

- Jag märkte att skillnaden faktiskt är stor. Att en mamma tar livet av sig är ännu mer tabu, ännu svårare att tala om, än när det handlar om en pappa. Jag kände att jag ville skriva om det som jag själv känner till, det jag har egen erfarenhet av.

I boken "Pappa tog sitt liv. Om att gå vidare när det ofattbara händer" (Santérus förlag) berättar personer med olika erfarenheter av sin fars självmord. Men det finns också mycket i berättelserna som är gemensamt, säger Sanna, och det är sådant hon också själv känner igen.

- Saknaden förstås, men också känslan av svek - hur kunde han lämna mig? - och det ständiga ifrågasättandet. Själv tänkte jag bara "varför? varför?" i ett års tid. Behovet av att försvara sin pappa mot en oförstående omgivning finns också hos många. Och skuldkänslorna går igen, man funderar på varför man inte förstod tidigare, på vad man sett och inte sett, på vad man gjort och inte gjort. När man så småningom kan börja känna glädje igen, kan man också känna skuld - får man vara glad?

Även bristen på stöd till de efterlevande från samhället är något som både Sanna själv och de intervjuade upplevt, berättar hon.

- När någon tar sitt liv drabbas många personer hårt, i genomsnitt fem. Men det finns inget skyddsnät för de efterlevande. Jag blev inte erbjuden någon hjälp, inte mina syskon heller. Det borde finnas någon form av "krispaket" som kunde användas av skolor, arbetsgivare, kommuner, landsting och så vidare.

Det finns stöd att få för anhöriga

Spes, riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd, är en organisation för anhöriga och andra närstående till någon som tagit sitt liv. De har en jourtelefon med nummer 08-34 58 73 som är öppen alla dagar kl 19-22. Webbadressen är www.spes.nu

Nationella hjälplinjen ger stöd och råd via telefon till den som befinner sig i en svår livssituation. Samtalen är kostnadsfria och man kan vara anonym. Numret är 020-22 00 60 och linjen är öppen måndag-torsdag 17-22 och fredag-söndag 17-24.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.