Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-01-17 01:40

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insidan/blev-utbrand-fyra-ganger-da-hittade-hon-broderiet/

INSIDAN

Blev utbränd fyra gånger – då hittade hon broderiet

”Jag upptäckte att jag kunde ”helikoptra”, jag hittade ett sätt att se på min situation med humor. Man kan vara mitt i något och känna: Jag orkar inte mer. På något magiskt vänster zoomar man ut och ser den stora bilden och börjar skratta. Så är man fri”, säger Gisela Ståle.
”Jag upptäckte att jag kunde ”helikoptra”, jag hittade ett sätt att se på min situation med humor. Man kan vara mitt i något och känna: Jag orkar inte mer. På något magiskt vänster zoomar man ut och ser den stora bilden och börjar skratta. Så är man fri”, säger Gisela Ståle. Foto: Anders Hansson

Efter att ha gått in i väggen en fjärde gång bestämde sig Gisela Ståle för att skaffa sig en hobby. Hon började brodera och det ledde till ett nytt, helt annat slags liv.

I 20 år arbetade Gisela Ståle som lärare i svenska som andraspråk. Men det kapitlet är över. Nu är hon konstnär.

– Jag kallar mig det, i brist på ett bättre ord, men egentligen är jag mer en… Broderikomiker, som kanske är det mest beskrivande, men det fattar ju ingen vad det är, säger hon och skrattar.

– Det är ju ett sånt skämt! Hade någon sagt att det skulle bli så här, skulle jag aldrig ha trott på det, säger Gisela Ståle när hon berättar om sitt nya liv som helt oväntat började en dag när hon mådde som allra sämst.

”Brodera ut texten har gett mig frihet, en plattform att verka utifrån på mina egna villkor. Jag kan jobba mycket när jag orkar mycket och kan ta en paus när jag behöver det”, säger Gisela Ståle.
”Brodera ut texten har gett mig frihet, en plattform att verka utifrån på mina egna villkor. Jag kan jobba mycket när jag orkar mycket och kan ta en paus när jag behöver det”, säger Gisela Ståle. Foto: Anders Hansson

Fyra gånger har hon blivit sjukskriven på heltid för utmattning. Första gången var år 2000, då var det jobbrelaterat. Andra gången var när hon blev förälder, med en tuff förlossning som start.

– Tredje gången var när min pappa gick bort. Människor är olika, jag har utan tvekan en större känslighet. Livet funkar när allt flyter på. Men så fort något händer, så kraschar det. Sista utbrändheten kom 2013, när jag förlorade en av mina bästa vänner i leukemi.

Åren som följde var tunga. Hon märkte hur hennes kapacitet försämrades. För varje gång man blir utbränd blir det svårare att komma tillbaka. Utmattningen har satt spår.

– Jag remitterades till psykiatrin. På något sätt är jag väldigt ”light” inom psykiatrin, de ska ju räcka till för väldigt många, ändå gick de in för att hjälpa mig. ”Målet är att det här inte ska hända en femte gång”, sa de, och jag är så tacksam att någon klev in och tog ett helhetsgrepp, säger Gisela Ståle.

”Broderierna är som scener ur mitt huvud, ett parallellspår som ständigt pågår, jag skriver ner alla mina idéer. Jag har hur många som helst”, säger Gisela Ståle, som hunnit skapa en samling på över tusen broderier sen hon började 2017.
”Broderierna är som scener ur mitt huvud, ett parallellspår som ständigt pågår, jag skriver ner alla mina idéer. Jag har hur många som helst”, säger Gisela Ståle, som hunnit skapa en samling på över tusen broderier sen hon började 2017. Foto: Anders Hansson

Ångesten visade inga tecken på att vilja lätta. Depression blev hennes normaltillstånd.

– Jag trodde i ärlighetens namn inte att det skulle bli bättre. Jag hade bara en ambition och det var att räcka till för mina barn.

Hon beskriver mörkret. Tröttheten och hur hon tappade bort sig själv och inte längre visste vad hon tyckte var roligt eller vad som kändes lustfyllt.

Då bestämde Gisela sig för att skaffa en hobby. Något kreativt som hon kunde syssla med bara för sin egen skull. Kanske skulle en sådan typ av aktivitet stävja det konstanta surret i hjärnan.

Det fanns något i det ”konkreta görandet” som verkade återhämtande. Hon såg det när hon betraktade maken, hur han lyckades gå upp i saker som han ägnade sig åt, hur han blev när han spelade instrument. På bara några sekunder var han borta, försjunken i nuet.

– När jag såg det, tänkte jag ”ah, det där, det där vill jag ha”, säger Gisela Ståle.

Foto: Gisela Ståle

Hon gick in i en slöjdaffär och såg att det hängde olika nybörjarkit på väggen. Ett med läder, ett annat med näver. Hon bestämde sig för ett litet broderi som skulle bli en blomma. När hon väl satt med det där hemma, tyckte hon att blomman var ful. Hon googlade på olika typsnitt för korsstygn och utan någon vidare eftertanke satt hon plötsligt och broderade orden som hon säger bara kom till henne, varifrån vet hon inte:

– TRÄL RES DIG.

Sedan hon började brodera har det blivit minst tusen stycken. Tankarna och orden hade alltid funnits där, nu hade hon också hittat sitt sätt att uttrycka dem.

– Jag har suttit i så många timmar. Det är så skönt. Att komma på text ger hög energi. När jag sen plockar upp mitt garn och mitt tyg – då börjar terapin. För då är det inget tankearbete, då är det bara att mata stygn.

Hennes nya hobby mynnade ut i instagramkontot ”Brodera ut texten”. Gisela Ståle började visa upp sina broderier för andra. Sen gick det fort – kontot växte med flera hundra nya följare om dagen. I dag har hon 148 000. Själv följer hon ingen.

”Det känns så lyxigt att få ha ett litet ställe där jag kan bygga min egna lilla värld”, säger Gisela Ståle som ganska nyligen flyttat in i den lilla butikslokalen.
”Det känns så lyxigt att få ha ett litet ställe där jag kan bygga min egna lilla värld”, säger Gisela Ståle som ganska nyligen flyttat in i den lilla butikslokalen. Foto: Anders Hansson

Hennes humor och förmåga att sätta ord på svåra tankar och känslor visade sig gå hem. Ironin är salt, hon gör om kända talesätt och ordspråk, leker med ord.

Responsen från följarna har varit överväldigande kärleksfull. Det är den som får henne att fortsätta. Gisela Ståle ler när hon pratar om kommentarsfälten som blir som lägereldar där människor, som är främmande för varandra, plötsligt delar skratt och gråt i långa trådar.

Det hade aldrig gått utan humorn, menar hon. Det är ett effektivt sätt att ta sig an allvaret i de här frågorna.

– ”Du stärker mig, du får mig att dra på smilbanden och orka gå vidare”, sånt skriver de. Det ger mig kraft. Jag har gått i hur mycket terapi som helst. Alla former. Men det finns inget som är så läkande för mig, som att få veta att någon annan känner samma. Att man inte är ensam.

Hennes ögon tåras när hon kopplar hur de tuffaste åren på något sätt har blivit en förutsättning för detta nya liv. Att man kan göra nytta av sina svåra erfarenheter. Både för sig själv och andra.

– Jag blir rörd när jag tänker på det, att det har visat sig ha någon slags mening ändå.

Bild 1 av 2
Foto: Anders Hansson
Bild 2 av 2
Foto: Anders Hansson

Hon började fotografera sina alster och sälja dem som bilder. Hon öppnade en webbshop som gick så bra att hon kunnat försörja sig på den – ändå bestämde hon sig för att stänga den strax innan jul. Om och när hon öppnar igen, vet hon inte. Gisela Ståle vet bara att hon behöver vara försiktig. Även om hon mår bättre än någonsin, är hennes vardag fortfarande fylld av ständiga avvägningar. Att ta beslut som leder till att hon får energi, inte tvärtom.

Nu när shoppen är stängd, väntar en tid av kreativitet bortom produktionskrav. Hon ska vila och skapa nytt i hennes egen takt. Kanske sätta ihop en bok, eller en större utställning där alla broderier visas tillsammans som ett verk. En sak som Gisela Ståle ser fram emot att lägga ner mer tid och själ i, är samarbetet med MIND, en ideell förening som arbetar med psykisk ohälsa.

Varje dag får hon frågor om hon kan tänka sig att sälja sina broderier – och varje gång har svaret varit ”nej”. Förutom en gång när en psykiatrisk mottagning ringde.

– Det kändes så fint att få hänga på ett sådant ställe, så då sa jag ja.

”Återhämtningen finns i avkopplande aktiviteter som gör att vi stannar kvar i nuet”, säger Mona Drar som är psykolog och föreläser om stress, självmedkänsla, kreativitet och mindfulness.
”Återhämtningen finns i avkopplande aktiviteter som gör att vi stannar kvar i nuet”, säger Mona Drar som är psykolog och föreläser om stress, självmedkänsla, kreativitet och mindfulness. Foto: Hanna Ågren

Ämnen i artikeln

Malmö

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt