Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-25 19:39

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insidan/brister-i-polisutredningar-gor-manga-upprorda/

Insidan

”Brister i polisutredningar gör många upprörda”

Sven-Erik Alhem.

Han har femtio års erfarenhet av hur det går till i svenska domstolar. Tidigare åklagaren Sven-Erik Alhem pekar på att det i dag finns stora brister i utredningarna om vardagsbrott. ”Det gör att offren känner sig svikna och övergivna av rättsstaten”, säger han.

Rätta artikel

Sven-Erik Alhem minns sitt allra första mål som notarie i Malmö tingsrätt. Det var 1969 och den häktade fördes in med handbojor och fotboja.

– Domaren var en riktig översittare. Den tilltalade nämnde orten han bodde på när han fick frågan om sin adress. Domaren fräste till och ville ha reda på själva gatuadressen. Det här okänsliga beteendet skapade en otrevlig atmosfär under resten av rättegången.

Som tur är har medvetenheten ökat om hur viktigt ett bra bemötande är i rättssalen, enligt Sven-Erik Alhem. Ett bra bemötande minskar spänningen under förhandlingen och vice versa, säger han.

Han minns ett mål där domaren argsint påpekade att han inte hade tid för fler frågor eftersom han måste passa en tandläkartid. Under senare år har dock domarnas insikt om hur deras beteende påverkar processen blivit större, fortsätter Sven-Erik Alhem.

Däremot märker han av en ökad aggressivitet mellan åklagare och försvarsadvokater, särskilt gäller det större mål som väcker uppmärksamhet i medierna. Advokaterna kommenterar allt oftare i förväg olika mål som de är inblandade i.

Läs mer: ”Klienter behöver veta vilka känslouttryck som tolereras”

– De hävdar att förundersökningen har brister eller är undermålig. Allt annat vore fel ur deras synvinkel. För hur skulle deras klient uppfatta det om försvaren säger att åklagaren och polisen gjort ett utmärkt arbete?

– Men att inte advokaterna, och inte heller åklagare, avvaktar till själva förhandlingen med sina kommentarer skapar en laddad stämning i rättssalen – vilket i sin tur leder till sämre processer, säger Sven-Erik Alhem.

Han gillar tysta domare som lugnt och stilla för rättsprocessen framåt. Som inte bryter av åklagare och försvarsadvokater, som lyssnar och sedan kanske ställer en kontrollfråga.

– Då får den åtalade en större tillit till att han eller hon får en objektiv och opartisk behandling. Förtroendet för att domen blir rättvis ökar, känslorna laddas ur.

Utredningarna av vardagsbrotten har ofta stora brister. Det leder till att många brottsoffer tappar tilltron till rättssamhället och känner en vanmakt.

Sven-Erik Alhem har bland annat varit åklagare på olika poster i Malmö och Stockholm. Han pensionerades för tio år sedan och är i dag Brottsofferjourens förbundsordförande.

– Förundersökningar och rättegångar i stora och omfattande mål sköts i dag ofta professionellt. Det är en skillnad mot hur det gick till efter mordet på Olof Palme och under utredningarna kring Thomas Quick.

– Men utredningarna av vardagsbrotten har ofta stora brister. Det leder till att många brottsoffer tappar tilltron till rättssamhället och känner en vanmakt. Jag ser detta som ett allvarligt problem.

Som åklagare har Sven-Erik Alhem varit inblandad i tusentals rättegångar. En åklagare ska vara objektiv och även lyfta fram svagheterna i sin bevisning, och åklagaren får inte låta sina personliga känslor lysa igenom.

Har du själv gått över gränsen?

– Kanske inte blivit arg eller visat en stor känslomässig upprördhet. Men jag har ibland ångrat frågor som jag ställt, som kanske varit för närgångna och ovidkommande. Om domaren påtalat detta har jag bett om ursäkt. Om jag däremot ansett att frågan är berättigad har jag lugnt sagt att jag längre fram kommer att visa varför.

Så vill Sven-Erik Alhem peka på språkets betydelse för att skapa en bra stämning under en förhandling. Om parterna använder ord som ”enkannerligen” eller ”förvisso” kan det leda till förbittring och motvilja hos den tilltalade, säger han.

En del grova brott väcker extra starka känslor hos anhöriga, vittnen och allmänheten – men även hos åklagare, domare och advokater.

– Ta mordet på Engla Höglund som för första gången skulle cykla hem själv från fotbollsträningen, mordet på Ida Johansson som ville jogga ensam trots att föräldrarna propsade på att få följa med och mordet på Lisa Holm som tog mopeden från jobbet fast pappan erbjudit sig att hämta henne.

– Ingen kan vara oberörd inför den typen av brott, men både åklagaren och domaren måste bortse från sina känslor, från sin eventuella avsky för det som hänt. Alla har rätt till en schyst och ”fair” rättegång.

Enkannerligen kan betyda synnerligen och förvisso kan betyda utan tvivel. 

Läs mer: Läsarreaktioner på artikelserien ”Känslor i rätten”