Christina Bengtsson: Ta sikte på nutiden för att träffa rätt

Med ett enda skott kvar kommer de obehagliga tankarna smygande. Ska hon tappa segern i sista ögonblicket igen? Vad ska coachen säga om hon ännu en gång missar att ta medalj vid ett stort mästerskap?

Plötsligt får Christina Bengtsson syn på ett löv som ligger på marken alldeles framför henne. Lövet har vackra höstfärger och vippar i vinden.

– I samma stund som blicken fastnar på lövet försvinner oron och en förnöjsamhet fyller min kropp. Jag tänker inte längre på att jag kanske missar medaljen igen utan märker att mitt fokus nu bara är på det där sista skottet.

Christina väntar ytterligare några sekunder. Vindriktningen måste vara den rätta för att kulan inte ska vika av åt fel håll. Och så ...

Det blir en fullträff. Skottet sitter mitt i prick, 10,9. Guldet är hennes och efter tusentals träningstimmar kan hon äntligen titulera sig världsmästare.

I dag tävlingsskjuter Christina Bengtsson inte längre. Men det färggranna höstlövet fick henne att intressera sig för vad som påverkar en människas fokus – i stort och i smått. I den nyutkomna boken ”10,9 – konsten att fokusera” (Volante förlag) delar hon med sig av sina tankar och erfarenheter. Vad kan vi uppnå om vi är mer fokuserade på jobbet, på våra egna tankar och i våra relationer?

Som barn var Christina Bengtsson duktig i de flesta sporter. Hon sprang tidigt i kapp med hästen på familjens gård för att hinna i tid till skolbussen. Och inför jublande kamrater och hurrande lärare tävlade hon mot den två år äldre Henrik, som gick i sexan. Vem som kom först till målsnöret var svårt att avgöra, men hon kände sig som en segrare.

Något mer tävlande blev det inte, vare sig i löpning eller någon annan idrott. Inte förrän hon en dag bestämde sig för att bli bäst i världen i någon sportgren, vilken som helst. Då studerade Christina på Chalmers i Göteborg och hade nyss fyllt tjugotre år.

Hennes äldre bror menade att hon var för gammal för att bli världens snabbaste sprinter. Efter ett kort övervägande föll valet på skytte, en sport hon provat på och som det går att hålla på med länge. Tre år av nästan vanvettig träning och många sistaplatser fick henne inte att tveka. Till slut kunde hon konkurrera med de bästa skyttarna.

När Christina hade nått en tillräcklig teknisk kompetens fick hon allt svårare att förstå skillnaden mellan lyckade och misslyckade tävlingar. Och hur kom det sig att hon presterade så mycket sämre på tävlingar än under träningar?

– Jag skrev alltid ned hur vädret var, hur vinden blåste, på vilket sätt jag stretchat och liknande. Men nu började jag också notera hur jag mådde, till exempel vad jag kände och tänkte före och efter träningen eller tävlingen.

– Jag kartlade mina tankar för att ta reda på varifrån de kom och hur de påverkade känslorna och i slutänden min prestation. Till slut såg jag ett mönster. Graden av koncentration, eller snarare hur fokuserad jag var, avgjorde hur många tior jag fick. 

Först när hon lärt sig mer om sig själv och hur hon fungerade i pressade situationer kunde Christina Bengtsson till slut bli världsmästare. När hon slutat tävla tänkte hon att erfarenheterna från tävlingsskyttets värld borde kunna över­föras även till andra områden.

– Jag förstod att jag hade lärt mig mycket av att i timtal stå och stirra på en liten prick på måltavlan med ett gevär i handen. Att vara fokuserad är inte svårt, utan snarare en njutning. Däremot är det svårare att bli koncentrerad. 

I sin bok använder Christina Bengtsson skytte som en metafor, en bild, för det hon vill förmedla. Hon skriver att skytte kräver ”ett välutvecklat psyke, en förmåga till självmedvetenhet och till extrem koncentration i rätt ögonblick, för att i precis detta ögonblick vara fri från tankar som stör och fråntar en möjligheten att prestera så bra som man egentligen kan”.

Ofta tror människor att de i en krävande situation måste prestera lite bättre än vad de gjort tidigare. Det vill säga tömma sina reserver, maxa sina resurser och därmed åstadkomma briljanta lösningar, strålande framträdanden eller orka arbeta fokuserat ytterligare några timmar.

– Men oavsett om det gäller att hålla ett tal på femtioårsmiddagen, föreläsa inför flera hundra åhörare eller bli klar med ett viktigt arbete kan vi inte prestera bättre än vad vi redan kan. I stället måste vi sträva efter att få fram den inneboende kapacitet vi redan bär inom oss – varken mer eller mindre.

Christina Bengtsson menar att både historien och framtiden oftast hindrar oss från att prestera på vår maximala nivå, oavsett om det handlar om idrott eller i det ”civila”.

Hon talar om femtioårstalaren som minns hur han eller hon kom av sig senaste gången eller oroar sig för att talet ska bli alltför nära och personligt. Och om föredragshållaren som är rädd för att ”experten” som sitter i publiken ska tycka att föredraget är banalt. 

– Hur många har inte varit rädda för vad kollegerna som dissade den förra projektbeskrivningen ska säga. Först när vi kan glömma historien och inte tänker på framtiden för en stund kan vi i nuet prestera så bra som vi kan.

I sin bok skriver Christina Bengtsson så här:

”Fullt koncentrerad är att vara fri från störande tankar på framtiden och historien, fri från krav och oro. Inga tvivel. Inga om eller varför. Sinnet är fullt närvarande, och ingen begränsning av den egentliga förmågan existerar.”

Mellan lägena av full koncentration och närvaro har tankar på historien och på framtiden givetvis ett stort värde för oss, menar Christina Bengtsson. Oavsett om dessa tankar är oroande eller behagliga, reflekterande eller mer konstaterande.

– Men när vi ska prestera maximalt måste vi kunna fokusera medvetet. Hjärnan har en enorm förmåga att snabbt kunna skifta fokus. Men samtidigt kan den, lite enkelt utryckt, bara fokusera på en sak åt gången. Som med det där höstlövet som inför sista skottet lyckades slå undan alla negativa tankar på historien och framtiden. Det viktiga är att bryta mönstret och ta bort de störande bilderna.

Under sin aktiva karriär tränade Christina ofta med vännen Roger, han hade börjat skjuta redan som litet barn och var oerhört tekniskt begåvad. Under träningarna sköt Roger fulländat, men på tävlingarna nådde han inte sin fulla kapacitet.

För att hjälpa sin vän kom Christina på en metod hon kallade ”Rogers lappar”. Hon berättar:

– En dag skrev jag helt ovidkommande saker på små lappar som jag placerade vid sidan av Rogers skjutplats. Det kunde stå ”dörrhandtag”, ”banan”, ”vattenkanna”, ”fiskpinne” eller ”brödrost” på dem. 

När Roger börjat sin match skulle han lägga märke till när han började känna tvekan eller oro för att missa ett skott och kanske inte komma till finalen.

– Jag uppmanade Roger att ta en kort paus i de ögonblicken och vända på ett kort och läsa ordet på det för att sedan skjuta nästa skott. Exempelvis ”brödrost” och så pang, mitt i prick – en tia! Till sist kom det internationella genombrottet.

Ett enda neutralt ord, egentligen fullständigt meningslöst, fick Rogers oro att ge vika. En mental bild hjälpte hans hjärna att bli fri från tankar på historien och framtiden som pressade psyket.

– Den här metoden fungerar inte bara i tävlingssammanhang. Jag före­läser ofta och lyckas koncentrera mig utan att vara rädd att misslyckas. Jag kan fokusera på min lille son, eller på att skriva en bok, utan att oroa mig för tallrikar och kastruller som belamrar diskbänken. Jag lyckas att vara i nuet, att fokusera på stunden.

Fotnot: En tävling i skytte består av en grundomgång och en final. Förutom heltal (upp till 10) räknas även decimaler. Maximal träffbild ges poängen 10,9.