Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-25 19:32

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insidan/citat-fran-jurister-om-kanslor-i-rattssalen/

Insidan

Citat från jurister om känslor i rättssalen

Stina Bergman Blix (till vänster), Åsa Wettergren och deras bok ”Professional emotions in court”. Foto: Privat

Så här säger några av de jurister som forskarna Stina Bergman Blix och Åsa Wettergren har intervjuat i sin bok ”Professional emotions in court – a sociological perspective”.

Rätta artikel

Jag brukar med jämna mellanrum titta upp på den som pratar för att visa att jag förstår vad dom säger och att jag tycker att det dom säger är relevant ... men när en åklagare eller försvarare börjar gå in på sidospår, då brukar jag lägga ner pennan och luta mig tillbaka och titta åt andra hållet: ”det här är inte det jag är mest intresserad av, det kan du ta lite kort”. […] Jag gör det ju inte mot en tilltalad eller ett vittne, för där är risken att den typen av signaler skulle missförstås, men en försvarare och en åklagare begriper direkt varför jag slutar anteckna.
Asger, fiskal, 40+

Läs mer: ”Juristerna skolas in i en miljö där känslor är tabu” 

För mig var det ju A och O att kunna genomföra rättegången utan haveri med känslor från offrets familj, för offrets pappa ville ju verkligen själv få vara med om rättegången och få höra framför allt hur den tilltalade hade resonerat när han avrättade hans dotter. [---] Jag hade pappan och pappans släktingar bakom mig och jag kände att det var nåt fruktansvärt, dom hatade, verkligen hatade honom, dom hade ju velat avrätta honom alltså. Och där gällde det verkligen att tänka på hur man uppträder, för dom noterade ju allting, och varje fel formulerad fråga kan få enorma konsekvenser, och känsloutbrott och så, det var oerhört påfrestande.
Henrik, åklagare, 50+

Jag hade en målsägande, det var ett sexualbrott, som satt och formligen skakade […] och då blir det lite av ett samspel mellan advokaten och mig, för samtidigt så är det ju viktigt att det är målsägandebiträdet i första hand som får ta hand om sin klient, det handlar ju om domstolens oberoende, att man inte hamnar i ett läge där den tilltalade känner att det var värst vad dom håller på med målsäganden, det är nog redan kört.
Naomi, chefsrådman, 50+

Åklagaren ställde ju inte de grundläggande frågorna om gärningen… vem gjorde han affären med? Det frågade hon aldrig. Utan det skulle vara underförstått. Och det kan inte vara underförstått. De frågorna fick jag gå in och ställa. Och det är inte bra. Det är inte min roll. Men i det här fallet så måste jag faktiskt klargöra det.
Monika, rådman, 45+

Målsäganden hade ringt till notarien… och sagt att hon var så nöjd, hon var så nervös innan rättegången men hon blev så nöjd, hon tyckte jag hade behandlat både henne och den tilltalade med sån respekt. Då blev jag riktigt glad faktiskt, riktigt glad blev jag då … Folk kommer hit en gång i livet, hon hade aldrig varit i en rättssal, så det är ju en jättestor grej, många är väldigt nervösa, och det tycker jag att vi ska tänka på jag och mina kolleger.
Christer, chefsrådman, 50+

Jag är stolt att man försöker jobba för rättvisa. För det tycker jag är skillnaden mellan, alltså advokatens uppgift, det är ju att skydda klienten. Domarens uppgift, det är ju att bevisvärdera, de värderar den bevisningen som parterna lägger upp. Vi är de enda tycker jag, som kan kämpa för rättvisan, eller för att det som är rätt kommer fram, både att den tilltalade inte gjort det, eller att han har gjort det. Vi måste vara objektiva och få fram allting. Och det tycker jag är väldigt fint. En fin tanke.
Agnes, åklagaraspirant, 30+

Det erbjöds inte, det var ju det här barnpornografimålet som jag hade, det är länge sen nu, men jag led ju av att dom där bilderna poppade upp i huvudet i ett halvår efteråt, jag mådde jättedåligt utav det.
Kajsa, rådman, 40+

Att både ta avstånd ifrån och reproducera teflonkulturen genom att förlägga det emotionella problemet hos andra: Det finns en machokultur inom åklageriet som innebär att man går igenom det oskadad, som inte är inte riktigt realistisk. Jag har aldrig varit i den situationen själv att jag suttit på mitt rum och gråtit, jag tror inte jag är den typen av människa, men visst har jag varit besviken på att jag inte får stöd från mina arbetsgivare.
Göran, åklagare, 35+

Källa: Professional emotions in court – a Sociological perspective (Stina Bergman Blix och Åsa Wettergren).

Läs mer om rättsväsendet