Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

Därför är det viktigt att sätta gränser för barnen

Vi har en föreställning om att vi skadar våra barn om vi säger till dem, enligt psykiatrikern David Eberhard.
Vi har en föreställning om att vi skadar våra barn om vi säger till dem, enligt psykiatrikern David Eberhard. Foto: NTB Scanpix, Hilda Arneback

Att lyssna till sina barn och ge dem respekt är positivt. Men experter varnar för att för ofta ge efter för barnets vilja. Det kan ge för höga förväntningar på livet.

För några år sedan myntades begreppet ”curlingförälder” i debatten om barnuppfostran. Det syftade på föräldrar som gör allt för sina barn, som aldrig låter det utsättas för några motgångar och som uppfyller barnets minsta önskan.

Har barn fått för mycket makt i dag?

– Ja, barn bestämmer för mycket. Vi har en föreställning om att vi skadar våra barn om vi säger till dem, säger psykiatrikern David Eberhard.

Han är en tongivande röst i diskussionen om barnuppfostran och har bland annat skrivit boken ”Hur barnen tog makten”. Där kritiserar han svenska föräldrar för att vara alltför slapphänta och nästan konstant ge efter för barnens vilja. Något han menar grundar sig i att föräldrar vill skydda sina barn, men också att Sverige, enligt Eberhard, i decennier haft en barncentrerad uppfostran där allt kretsar kring barnen och deras väl och ve. Något som David Eberhard menar är missriktad omsorg.

– De unga får orealistiska förväntningar på tillvaron och blir dåligt rustade för att tackla motgångar, säger han.

Läs mer: Är dagens unga vuxna bortskämda?

Att sätta gränser är ett av de vanligaste konfliktområdena i en familj. Förr i tiden vågade barn sällan ifrågasätta vuxna: det föräldrarna sade var det som gällde och barnen skulle lyda. Dagens föräldraskap är mer inkluderande.

– Generellt är det en bra utveckling att verka för att barn ska ha mer inflytande och att föräldrar ska vara mer demokratiska. Forskning visar tydligt att ett auktoritärt föräldraskap är sämre för barn, säger Martin Forster, legitimerad psykolog med inriktning på barn och familj.

Även om det är positiv att dagens föräldrar lyssnar mer på sina barn och behandlar dem med större respekt går det inte alltid att tala barn tillrätta. Att hålla en föresläsning om barns sömnbehov får inte din treåring i säng.

– Det man kan hjälpa föräldrar med är att ringa in vilka områden de ska bestämma över och vilka de helt kan släppa, säger Martin Forster.

Läs mer: Fotbollstränaren som tröttnade på curlingföräldrar

Samtidigt som dagens föräldrar allmänt är mer pålästa och engagerade än tidigare generationer finns en rädsla för att göra fel. Enligt Martin Forster kan barn som överbeskyddas och inte får prova sin vingar och göra egna misstag utveckla ångest och rädslor. I vissa familjer övergår det i kravlöshet där föräldrar agerar dörrmatta redo att behaga; som att laga flera olika maträtter till middagen efter barnens önskemål.

– Det som kan bli olyckligt när barn har fått för mycket makt är att föräldrarna har förväxlat att vara närvarande och kärleksfull med total eftergivenhet. Så är det inte. Barns makt är en relativ frihet. Det är bra att föräldrar fattar en hel del beslut och presenterar faktum utan att vara auktoritära, säger Martin Forster.

En del av förklaringen till curlandet kan ligga i samhällets uppskruvade tempo vilket skapar tidsbrist – och skuldkänslor. Föräldrar jobbar mycket vilket ger dem dåligt samvete och gör det svårt att ta konflikter. Det kan också gälla vid separationer där föräldern inte vill bråka den vecka de har barnen.

Men att låta barnets vilja styra allt för mycket kan få ödesdigra konsekvenser, enligt David Eberhard.

På kort sikt kan många av de barnen ha svårt att fungera i samspel med andra. Barn som får allt serverat tenderar att bli egoistiska och ha en ”du bestämmer inte över mig” attityd, menar Eberhard. Barn som alltid ska stå i centrum är heller inte alltid lätta att tycka om, varken för skolpersonal eller för kompisar.

– Det är synd om barnen om föräldrar inte lär dem hur man uppför sig. Då tycker andra inte om dem. Det finns många exempel där man inte vill hälsa på bekanta för att deras barn skriker och bär sig illa åt, säger David Eberhard.

På lång sikt som vuxna, riskerar de bortskämda barnen få svårt att anpassa sig till andras behov och klara av att möta motgångar. De kan få svårt att hantera arbetslivets krav, att ingå i ett kollektiv och att leva i ett parförhållande om de alltid ska få sin vilja igenom. Dessutom kan det bli en smärtsam omställning att möta motgångar först när man är 25 år.

– Barn som aldrig har fått något motstånd eller blivit ledsna vet inte hur de ska hantera kriser som vuxna. De kan sakna drivkraft och ha svårt att anstränga sig, säger David Eberhard.

Han uppmanar föräldrar att ta tillbaka auktoriteten: Alla föräldrar är medvetna om att man i vissa situationer måste ge barnet en reprimand. Men många föräldrar drabbas av samvetskval och vill trösta efter att ha gett sitt barn en tillsägelse. Då gäller det att stå ut.

– Förutom att det inte är gynnsamt gör det livet olidligt om du känner dig som en dålig förälder om du till exempel har höjt rösten, säger David Eberhard.

Barnuppfostran handlar i grund och botten om sunt förnuft, att våga ta en och annan konflikt och att lära sina barn de sociala koderna, anser han. Då klarar de sig så mycket bättre i livet. Dessutom behöver dagens föräldrar skruva ner kraven på sig själva.

Såväl Martin Forster som David Eberhard lyfter fram att föräldrarnas inflytande på barnets karaktär och personlighet är begränsad. Miljö och kompisar har större påverkan, enligt forskning.

– Samhället har så hög svansföring om hur ett bra föräldraskap ska se ut. Men ”good enough”, att vara tillräckligt bra, räcker, säger David Eberhard.

Så sätter du gränser

5 tips på att sätta tydliga gränser

Uppfostra. Tänk på att du är förälder – inte kompis – och stå ut med att ge tillsägelser. Acceptera inte att barn till exempel svär åt dig och lär dem de sociala koderna, som att hälsa, tacka och lyssna på andra.

Sätt upp regler. Kom överens i förväg om till exempel en bildskärmsfri dag. Då är det de reglerna som gäller och du slipper tjafs. Är du osäker på gränssättningar - enklast är att jämföra med andra familijer för en "reality check".

Var tydlig. Förklara varför något gäller och håll fast vid det du har sagt även om det blir tjafs och tar tid innan barnet accepterar det. Det är okej att bli arg, men man får inte kränka barn och säga dumma saker.

Ge ett ultimatum. Ett ultimatum är en logisk följd av barnets beteende, exempelvis att du låser in cykeln om barnet cyklar utan hjälm.

Håll ut. Om du inte har satt gränser tidigare blir det ofta än värre under en period innan det vänder. Stå på dig på ett tråkigt lugnt och vänligt sätt och undvik att lockas in i en diskussion. Att kompromissa och komma fram till en lösning annan än den du hade tänkt dig kan vara bra ibland. Men inte alltid.

5 fällor som ger barnen makt

Tjat. Har i bästa fall en kortsiktig effekt men riskerar att få barnet att inte lyssna alls på dig.

Tomma hot. Hot som aldrig genomförs underminerar din makt - det du säger gäller inte. Skilj även på hot och logisk konsekvens. Uppför sin barnet illa vid matbordet, säg att det får ta tallriken och sätta sig någon annanstans i stället för att straffa med exempelvis skärmförbud.

Omedelbar uppmärksamhet. Att alltid få stå i centrum kan göra att barnet behandlar dig och andra respektlöst. Det är vanligt att barn till exempel sitter med vid middagsbordet, avbryter vuxna och ska ha svar direkt.

Kravlöshet. Att inte ställa krav är inte samma sak som att vara snäll. Barn som inte får ta några risker alls får mer ångest, enligt forskning. Barn klarar mer än du tror och mår bra av att få lära sig ta ansvar.

Välj dina strider. Det är vanligt att föräldrar hamnar i för mycket gränssättning så att varenda småsak blir en konflikt. Eller att föräldrar som krusar tar i för hårt när de blir provocerade, höjer rösten och säger saker de inte gör annars. Då reagerar barnet på samma sätt och lär sig att argast vinner.

Källor: David Eberhard, Martin Forster

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.