Hur mår svenskarna efter pensionering? Relativt bra, konstaterar Isabelle Hansson, forskare i psykologi vid Göteborgs universitet, i sin nyligen publicerade avhandling.

– Det är i sig inget nytt att de flesta anpassar sig väl till livet som pensionär. Syftet var snarare att uppdatera kunskapsläget, eftersom de studier som finns har gjorts antingen på dem som föddes i början av 1900-talet eller i andra länder, säger hon.

Det fanns också ett behov av att veta varför vissa hanterar övergången bra, medan andra inte gör det, menar Isabelle Hansson.

Avhandlingen består av enkätsvar från drygt 5.900 människor födda mellan 1949 och 1955, som rapporterade hur de mådde före och efter pensionering.

Pensioneringen beskrivs ofta som en livskris, men avhandlingen ger skäl att omvärdera den uppfattningen.

Enkäterna visar att majoriteten upplevde pensioneringen som en positiv förändring, medan en tiondel meddelade att de inte var lika tillfreds med sina liv efter att arbetslivet slutat.

– Pensioneringen beskrivs ofta som en livskris, men avhandlingen ger skäl att omvärdera den uppfattningen, säger Isabelle Hansson.

Läs mer: ”Börja planera pensioneringen under arbetslivet”

En aspekt som inverkade på måendet var autonomi. Personer som rapporterade låg grad av frihet och självbestämmande före pensioneringen rapporterade fler positiva effekter av att lämna arbetet. 

Två andra faktorer som visade sig spela stor roll var ekonomi och personlighetstyp.

– Personer som saknar grundläggande ekonomisk trygghet är särskilt utsatta och upplever fler negativa förändringar med pensioneringen, säger Isabelle Hansson.

Även de med hög grad av känslo­mässig instabilitet rapporterade fler negativa upplevelser av pensioneringen som lägre självkänsla, mindre autonomi, sämre sociala relationer samt sämre fysisk och kognitiv hälsa efter att ha lämnat jobbet. Dessa personer har sannolikt större behov av struktur och kontinuitet i vardagen, enligt avhandlingen.

Utåtvända personer hade bättre förutsättningar att hantera övergången och rapporterade mer positiva förändringar i självkänsla och sociala relationer jämfört med mer inåtvända.

Medan personlighetstyp kan vara svårt att ändra på, påpekar Isabelle Hansson att en gradvis övergång med fortsatt arbete även efter pensionering kan förbättra upplevelsen för de ekonomiskt utsatta. Men det bör sägas att inte alla har samma möjlighet att bestämma över sin pensionering. Förutsättningarna kan begränsas av hälsan, familjen eller regler på arbetsplatsen.

– Pensioneringen riskerar därmed att öka de sociala klyftorna, säger hon.

Ungefär 10 procent hade svårt att anpassa sig till livet som pensionär, och cirka 20 procent saknade sin yrkesidentitet.

De flesta som jobbar vidare gör det enligt enkätsvaren för att de själva vill, inte för att de är tvungna rent ekonomiskt.

I avhandlingen såg Isabelle Hansson inga dramatiska skillnader mellan män och kvinnor.

– Kvinnor rapporterade bättre sociala relationer än män, och män angav att de saknade sin yrkesidentitet mer än kvinnor. Men de sambanden var ganska svaga.

På flera punkter sammanfaller Isabelle Hanssons resultat med Ingrid Djukanovics avhandling från 2017. I den framgick att över 25 procent av människor i åldern 65–80 känner sig ensamma och att omkring 10 procent visar symtom på depression. Upplevelserna var inte direkt kopplade till pensioneringen.

– Ungefär 10 procent av dem som jag undersökte hade svårt att anpassa sig till livet som pensionär, och cirka 20 procent saknade sin yrkesidentitet och den dagliga samvaron med andra, säger Isabelle Hansson.