Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Insidan

De unga känner igen sig i pjäs om mansrollen

Skådespelaren Jonatan Rodriguez spelar ut sin frustration framför Lucas Åsaborn, Selma Zetterström och Moa Löfvenberg i klass ES17 på Tumba gymnasium.
Skådespelaren Jonatan Rodriguez spelar ut sin frustration framför Lucas Åsaborn, Selma Zetterström och Moa Löfvenberg i klass ES17 på Tumba gymnasium. Other: Roger Turesson

Eleverna på Tumba gymnasium ler flera gånger igenkännande under föreställningen om mansrollen, samtycke och sexuella övergrepp som spelas i deras klassrum.

– Vi tror att allt blir bättre och så sitter vi fortfarande i ett sunksamhälle, säger en av eleverna i diskussionen efteråt.

En ung man står i ett klassrum och sprutar ut sin frustration:

Över samhället som tar killarnas parti vid våldtäkter.

Över en blommig vaginamålning som inte fick vara utsmyckning på en skola i Nyköping.

Över att en hundra år gammal staty med titeln ”Lek” men som ”visar en våldtäkt” i många år samtidigt fått pryda en skola i Märsta.

Vi befinner oss i klass ES17 på Tumba gymnasium utanför Stockholm.

Det är Unga Klara som gästspelar med sin skolföreställning ”Bonsai”.

Den unge mannen spelas av skådespelaren Jonatan Rodriguez. Han är ensam på klassrumsscenen. I en hästskoform runt honom sitter ett 20-tal elever. De fnissar lite generat åt den arge unge mannen framför dem.

”Vad hade du för kalsonger? Y-front eller boxershorts?”

Läs mer: ”Mest de vuxna som oroar sig”

När rollerna i ett våldtäktsförhör kastas om kan eleverna inte låta bli att skratta. Det blir för absurt.

”Dessa fucking jävla manliga förövare. Jag blir rasande!”

”Medeltiden är över! Vi har vaccin mot sjukdomar, vi har röntgen, vi har landat på månen. Vi kan googla. Varför har vi inte fattat ?”

Föreställningen handlar om samtycke men kretsar kring mansrollen och relationen mellan kvinnor och män i stort, med utgångspunkt från männens taffliga och ibland rent kriminella beteende. Jonatan Rodriguez rollfigur är irriterad, uppgiven och fly förbannad om vartannat. På männen.

När karaktären framför eleverna beskriver hur han gör allt för att kvinnan som går framför honom på väg från bussen i mörkret inte ska bli rädd nickar både killar och tjejer igenkännande. Han tar till och med upp telefonen och låtsas ringa sin mamma och säger en massa snälla saker till henne för att kvinnan framför ska förstå hur ofarlig han är.

Jonatan Rodriguez gestaltar en ung man som spelar ut hela sin frustration över hur cementerad mansrollen är och hur begränsande detta är för alla män.

”I stället för att dunka rygg på varandra kan vi hjälpa till. Manssolidariteten är fucking livsfarlig!”

Efter föreställningen diskuterar eleverna under ledning av Alvaro Zagal, föreställningspedagog från organisationen Fatta. ”Det var helt ok att lyssna på, för jag tar inte åt mig”, säger Arvid Aspeborg (till vänster i bild).
Efter föreställningen diskuterar eleverna under ledning av Alvaro Zagal, föreställningspedagog från organisationen Fatta. ”Det var helt ok att lyssna på, för jag tar inte åt mig”, säger Arvid Aspeborg (till vänster i bild). Foto: Roger Turesson

Efter föreställningen stannar eleverna kvar och diskuterar i grupper vad de varit med om. Samtalet leds av Alvaro Zagal, föreställningspedagog från organisationen Fatta.

I klass ES17 är pjäsen inte på något vis kontroversiell. Snarare är det många som känner igen sig. I klassen finns två killar. Resten är tjejer. Pjäsen handlar om män, maskulinitet och mansrollen. Det gör även diskussionen efteråt.

Flera elever tycker lite synd om den unge frustrerade mannen som nyss lämnat scenen. ”Han är en good guy men ställer ändå till det”, säger någon.

Flera av tjejerna vittnar om att det verkligen är läskigt att gå ensam och ha någon bakom sig när det är mörkt. ”Man vet aldrig vem han är och man kan inte lita på någon.”

”Man måste vara försiktig, annars får man ta skiten själv, händer det något då är det vårt fel. Och är man för försiktig får man skit för det.”

Osäkerheten och obehaget späs på av att det aldrig går känna igen en våldtäktsman. Det går inte att se på en man vad han är kapabel att göra.

Det är de män som är snälla och trevliga som har den verkliga makten. Den vill de inte bli av med och därför ger de sig på feminister.

– Visst finns det många män som verkar snälla, ändå är det otroligt många som googlar på ”rape porn”. Det är kusligt, säger en av tjejerna.

Några elever ser en risk att oskyldiga män tar åt sig utan anledning och börjar hata feminister. Vissa ”snälla” män kan också bli förnärmade och säga att ”jag gör allt det här för att du ska känna dig bekväm, och så räcker det inte”. Och så börjar de vända sig emot feminister, påpekar en tjej.

– Det är de män som är snälla och trevliga som har den verkliga makten. Den vill de inte bli av med och därför ger de sig på feminister. De protesterar mot kvinnornas protest för att behålla sin makt i stället för att göra något åt problemet, säger en annan flicka.

– Om du är en snäll kille behöver du inte säga det. Det är röd flagg! Det är hur du beter dig som betyder någonting, menar en tjej.

Eleverna är överens om att maktstrukturerna som gör att män beter sig som de gör sitter otroligt djupt. En förändring måste börja tidigt i åldrarna.

Eleverna på Tumba gymnasium ler flera gånger igenkännande när skådespelaren Jonatan Rodriguez framför Unga Klaras pjäs ”Bonsai”.
Eleverna på Tumba gymnasium ler flera gånger igenkännande när skådespelaren Jonatan Rodriguez framför Unga Klaras pjäs ”Bonsai”. Foto: Roger Turesson

– Om jag hade uppfostrats som man hade jag nog också utnyttjat min position. Det är hur man har lärts till att vara man som är problemet. De inser nog inte att de gör fel, säger en av tjejerna i klassen.

En annan säger: ”Trots att vi lever i ett av världens mest jämställda länder så har vi accepterat att det är så här.”

I diskussionen framhåller även någon att det finns så stora förväntningar på unga män. ”Om han inte har många tjejer är han antagligen bög, eller så är det något fel på honom.”

”Vi tror att allt blir bättre och så sitter vi fortfarande i ett sunksamhälle.”

Diskussionsledaren Alvaro Zagal frågar sig varför män inte sätter mer fokus på sig själva i samhället.

– Män emellan behöver prata om det här. Jag pratade aldrig om sånt här när jag gick i nian. Det är dags för männen att göra det nu, säger han.

Efter klassdiskussionen stannar fyra av eleverna, Lucas Åsaborn, Selma Zetterström. Moa Löfvenberg och Arvid Aspeborg, kvar för att prata lite mer med DN. 

I min gamla klass hade det blivit krig. Där hade vi homofober på ena sidan och feminister på den andra.

Lucas håller med om det mesta som skådespelaren sade i föreställningen:

– Personligen tycker jag att många män kommer undan alldeles för lätt med det de gör mot kvinnor. Det är bisarrt! Det kan nog bli en helt annan diskussion när man sett en sådan här föreställning, säger han.

Men det handlar nog om vad det är för klass som man går i, vilka elever som går där, fyller Arvid i:

– I min gamla klass hade det blivit krig. Där hade vi homofober på ena sidan och feminister på den andra.

– Ja vi är nog en ganska medveten klass. Vår lärare Rebecka Beran har pratat mycket om genusperspektiv och hur kvinnor framställs i olika sammanhang, säger Selma.

Arvid och Lucas är de enda två killar som var med och såg föreställningen. De känner sig inte utpekade av det som sades:

– Det var helt ok att lyssna på, för jag tar inte åt mig. Han pratade inte om mig, säger Arvid.

Selma Zetterström är mycket nöjd med att hennes klass har fått se föreställningen.

– Jag tycker att det känns skönt att de kom hit till oss så att vi fick bekräftat det vi redan visste, säger hon.

”Vi fick inte diskutera #metoo på SO:n när det kom upp”, säger Selma Zetterström. Här i samtal med Lucas Åsaborn.
”Vi fick inte diskutera #metoo på SO:n när det kom upp”, säger Selma Zetterström. Här i samtal med Lucas Åsaborn. Foto: Roger Turesson

De är övertygade om att Metoo-rörelsen öppnat ögonen på många och kommer att förändra det ojämlika förhållandet mellan kvinnor och män.

– Jag tror att det är nyttigt för hela samhället att få veta hur pass vanligt det är. Nu blir det svårare att blunda för sexuella trakasserier. Vi måste prata mer om det, säger Moa Löfvenberg.

– Jag är verkligen inte förvånad över det som kommit fram i #metoo. Folk har vetat om det här så länge. Nu har alla kvinnor en chans att komma ut med vad de har varit med om. Det är otroligt viktigt, säger Selma.

Inte heller för klassens två killar är det som kommit fram i Metoo-upproret särskilt oväntat:

– Jag är inte jätteförvånad över att en del män är svin, säger Arvid.

– I mina kretsar har vi redan pratat ganska mycket om vad det innebär att bete sig illa redan före #metoo. Jag har flera kompisar som blivit sexuellt trakasserade. Nu blir det svårare för män att bete sig illa, menar Lucas.

– Ja det blir konsekvensen. Ju mer vi belyser problemet, desto svårare blir det att fortsätta med trakasserierna. Män kommer inte längre undan med detta, säger Selma.

– Nu får vi se till att lyssna mer på varandra och inte vara rädda för att saker ska komma upp till ytan, tycker Moa.

– Det som jag tycker är det värsta med det här är att de vuxna inte har tagit tag i de här problemen och pratat med sina barn om hur män och kvinnor ska bete sig mot varandra, redan före #metoo, säger Selma.

Hon tycker också att skolan hade kunnat hänga med bättre i frågan:

– Vi fick till exempel inte diskutera #metoo på SO:n när det kom upp. Det var viktigare att prata om riksdagspropositioner.

Det är bildläraren Rebecka Beran som har beställt föreställningen och visat den på sin lektionstid.

– Teatern är ett fantastiskt sätt att lyfta upp ett dilemma och prata om det. En föreställning kan gestalta ett område på ett nyanserat sätt. Då blir även debatten efteråt nyanserad. Jag skulle önska att vi kunde få in mer teater i skolan, säger hon.

Fakta.”Bonsai”

Föreställningen ”Bonsai” vill belysa frågor om samtycke och maskulinitet för en ung publik. Den har skrivits av Josefine Adolfsson och regisserats av Rasmus Lindgren. Skådespelare är Jonatan Rodriguez.

Den är på 45 minuter och spelas på beställning för niondeklassare och årskurs ett på gymnasiet. Projektet är ett samarbete mellan Unga Klara, organisationen Fatta och Backa Teater.

”Bonsai” har spelats i Stockholms län under hösten och har nypremiär i Göteborg den 11 januari.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.