Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-14 18:51

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insidan/det-ar-sa-roligt-att-se-nar-eleverna-plotsligt-forstar/

Insidan

”Det är så roligt att se när eleverna plötsligt förstår”

Bild 1 av 2 Marie Salamon, till höger, arbetar ideellt med att ge elever gratis hjälp med matten på Mattecentrums räknestuga på Kunskapsskolan Globen i Stockholm. Här hjälper hon Melisa Ljuca med algebra.
Foto: Ali Lorestani
Bild 2 av 2 Demiana Nashed får hjälp av volontären Göran Jacobson med matten på Mattecentrums räknestuga på Kunskapsgymnasiet Globen. Göran är utbildad gymnasielärare i matematik, fysik och kemi, men har arbetat mest i it-branschen.
Foto: Ali Lorestani

När civilingenjören Marie Salamon blev pensionär blev tillvaron lite tråkig. Nu hjälper hon elever med deras matteläxor hos ideella föreningen Mattecentrum. Varje kväll där är lika spännande, säger hon.

– Det är så roligt att se när eleverna plötsligt förstår.

Varje måndagskväll sätter sig Marie Salamon på cykeln och åker till Kunskapsgymnasiet vid Globen i Stockholm. Där finns hon under två timmar till hands för elever som behöver hjälp med matematik.

– Det är så roligt att kunna hjälpa till, säger hon.

När Marie Salamon slutade arbeta vid 66 års ålder blev tillvaron lite tråkig. Hon gick och tränade på Friskis och Svettis, tittade på tv och läste tidningar.

Hennes stora intresse, den japanska kampsporten aikido, hade hon varit tvungen att lägga av med när hon fick ont i ryggen.

– Så några egentliga intressen har jag inte haft sedan dess.

Någon tyckte att hon skulle gå en kurs i drejning eller något liknande, men det kände Marie inte alls för. En dag var det någon som skickade ett mejl och tipsade henne om att arbeta ideellt med läxhjälp för Mattecentrum. 

Marie Salamon arbetade tidigare som civilingenjör, nu hjälper hon elever med matte. ”Det är så roligt att kunna hjälpa till”, säger hon. Foto: Ali Lorestani

Som pensionerad civilingenjör tänkte hon att det kunde passa henne. Efter en intervju kunde hon börja. Det är två år sedan nu, och hon har inte ångrat sig för en sekund.

– Det är så roligt när de säger ”Aha” och jag ser på eleverna att de plötsligt förstår. Då vet jag att jag har lyckats och är till nytta.

Samtidigt kan hon känna att det är lite pirrigt inför varje tillfälle. Man vet aldrig vilka frågor som kommer upp. 

Många kommer för att göra sina matteläxor. Andra har med sig gamla högskoleprov för att öva på. Det kan även dyka upp studenter från folkhögskolor eller komvux. Varje kväll är lika spännande.

Det är länge sedan Marie själv läste matematik. Hon sitter ibland hemma och räknar för att hålla sig uppdaterad.

– Mina mattekunskaper var rätt dammiga när jag började.

Samtidigt tror hon att det kan vara en fördel att inte vara för uppdaterad som volontär. Är man det kan det lätt bli att man snabbt och effektivt visar hur man når svaret utan att elever riktigt förstår. Marie brukar börja med att fråga hur eleven själv tänkt lösa uppgiften.

– Eleverna vill oftast bara kasta sig över uppgifterna. Jag brukar i stället börja med att vi tillsammans tittar på den bakomliggande teorin. Matematik måste man förstå på djupet. Jag vill lära eleverna en metod, inte bara lösa just den uppgiften. Det kan eleverna ha lite svårt att förstå i början.

Vad brukar eleverna ha svårast med?

– Ofta är det faktiskt de triviala baskunskaperna från grundskolan – som i vilken ordning man ska räkna om det är ett uttryck med både addition och multiplikation. Hur man räknar med bråk eller utläser värden ur ett koordinatsystem. Eleverna brukar också ha svårt med multiplikationstabellen.

Hela mitt liv har jag trivts med att hjälpa andra, att förbättra deras arbetsvillkor.

Marie tror att det beror på att dagens elever använder miniräknaren alldeles för mycket i skolan och därför inte lärt sig tänka kring hur de fyra räknesätten faktiskt fungerar. Även datoranvändningen i skolan kan ha påverkat, tror hon. 

– Många har knappt suttit och räknat för hand med papper och penna. Då missar man att öva på de baskunskaper som krävs för att förstå vad som händer vid exempelvis ekvationslösning.

Marie tycker att det är roligt att träffa alla elever. De kan komma från alla möjliga håll i världen och olika kulturer.

– De är så intresserade och seriösa. Senast hade jag en kvinna från Kurdistan. Hon var utbildad tandläkare och behövde komplettera matten på komvux för att kunna arbeta i Sverige. Det var lite ovanligt, för hon var van att räkna från höger till vänster.

Under själva mattehjälpen hinner de inte prata så mycket, men efteråt när de packar ihop sina saker hinner de växla några ord.

Marie Salamon är själv civilingenjör och har arbetat i olika roller inom Telia i trettio år. De första tio åren med programmering. Senare på flera olika avdelningar. 

Genom decennierna har det varit många omorganisationer på Telia, men det har Marie bara tyckt varit roligt.

– Tack vare dem fick jag prova på nya saker hela tiden.

Men vid den sista omorganisationen tog det slut. Då var hon 61. 

– De ville ha ungdomar och vi äldre fick gå, tyvärr. Jag hade varit med om många neddragningar och till slut var det min tur. Men jag var inte alls ledsen. Jag hade klarat mig kvar länge. Många andra var betydligt yngre.

Under sina år på Telia jobbade Marie ofta med att på olika sätt underlätta jobbet för sina kollegor. Just det här med att hjälpa till och göra det lättare för andra har varit en ständigt återkommande drivkraft i hennes arbetsliv. 

– Hela mitt liv har jag trivts med att hjälpa andra, att förbättra deras arbetsvillkor. 

Det inser hon i dag när hon tänker tillbaka. Det är också en viktig drivkraft i hennes ideella arbete som volontär.

Melisa Ljuca får hjälp av Marie Salamon. Foto: Ali Lorestani

Var kommer den drivkraften ifrån?

– Jag tror att de flesta är som jag. Det är många som vill arbeta med att hjälpa andra. Jag tror att just människans samarbetsförmåga och önskan om att hjälpa är en viktig orsak till att vi lyckats sprida oss över hela jorden.

I hela sitt liv har Marie fått höra att hon är så snäll.

– Är det de enda de kan säga om en? Det låter nästan som att man är lite dum och lättlurad.

Men det är väl en fin egenskap?

– Jo, så är det nog, men man vill ju gärna höra något annat också – att man är drivande eller fokuserad, eller något.

– Men faktiskt så kommer man långt med att vara snäll. Jag har använt snällhet som ett vapen mot när folk klagar och är missnöjda. Svarar du snällt så rinner den andras ilska bort. Jag tror att jag lärt mig detta genom att träna aikido. Där tar man emot den anfallande kraften och leder bort den. 

Att söka utmaningar har funnits med henne genom hela livet, och var en viktig anledning till att hon började vikariera som lärare.

En annan viktig drivkraft för Marie är utmaningar. Hon tror att det kommer från hennes uppväxt. Maries pappa började som arbetare men var mycket ambitiös. På kvällarna läste han på Tekniska institutet till ingenjör. Han tyckte att även Marie skulle ha högre ambitioner i livet än att bli hemmafru, som hennes mamma och de flesta andras mammor var en stor del av hennes uppväxt.

– Pappa stöttade mig att söka till Kungliga Tekniska Högskolan. Mamma tyckte att det var lite onödigt. För henne räckte det med att jag fick en utbildning som reserv, ifall det skulle bli en skilsmässa.

År 1968, när Marie var 17 år, var det det mycket prat om att ”kvinnor kan”, säger hon. Det gav henne ännu mer råg i ryggen att söka sig till utmaningar.

Att söka utmaningar har funnits med henne genom hela livet, och var en viktig anledning till att hon började vikariera som lärare när karriären på Telia var över. 

– Jag arbetade två år på en skola med elever som hade skrivsvårigheter och språkstörning. Det var små klasser med sex, sju elever och vi var två, jag och en assistent, som kunde hjälpa eleverna individuellt. På samma sätt som jag sedan kunde fortsätta att jobba med mattehjälp i Mattecentrum.

Marie skulle önska att fler elever hittade till räknestugorna. I räknestugorna utanför Stockholm till exempel, har man ofta bara en handfull elever.

– Här sitter en massa civilingenjörer och en del före detta lärare och längtar efter att hjälpa till och så är det nästan tomt på elever!