Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-21 22:27

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insidan/det-hander-i-hjarnan-nar-vi-blir-kara/

Insidan

Det händer i hjärnan när vi blir kära

00:52. Vad händer i kroppen när du blir kär? DN förklarar.

Hjärtat bankar och behovet av mat och sömn minskar när du blir förälskad. Forskare svarar på vad som händer med kroppen och varför vi längtar efter långvarig kärlek.

Känslan av eufori som infinner sig vid en förälskelse kan göra det svårt att fokusera på annat. Ulf Ellervik, som är professor i organisk kemi vid Lunds universitet, säger att det går att dela in det som vi kallar för kärlek i tre olika faser – lust, förälskelse och den långvariga relationsfasen. Det är viktigt att skilja på de tre stadierna, eftersom det handlar om olika processer i hjärnan, menar han.

Lustfasen styrs av testosteronet för både kvinnor och män och handlar om sexuell attraktion. Här finns inga begränsningar kring hur många personer vi kan känna lust till eller för hur ofta lustkänslorna kommer.

– Det är superenkelt. Du blir attraherad av någon och vill ha sex. Men våra hormonnivåer är olika och det är väldigt stor individuell variation.

Under förälskelsefasen sker en rad olika processer, enligt Ulf Ellervik. Vid en förälskelse förändras signalsubstanser i hjärnan och en stor mängd dopamin frigörs. Dopaminet har betydelse för människans belöningssystem och är ihopkopplat med en annan signalsubstans i hjärnan – noradrenalin, som påverkar oss rent fysiskt. Hjärtat bankar, ansiktet hettar och behovet av mat och sömn minskar. Utöver detta förändras även serotoninnivåerna, vilket bidrar till att vi låser oss vid en person – det går alltså inte att bli förälskad i flera personer samtidigt, säger Ulf Ellervik. Serotoninet bidrar också till att personer som vi blir förälskade i framstår som felfria. Omdömet försvinner helt enkelt när det gäller den personen, enligt honom.

– Det gör att du ju aldrig kan prata någon ur en förälskelse och säga att ”den här personen är inte bra för dig”. Det är ingen som lyssnar på det.

Guide: Allt du behöver veta om kärlek

En förälskelse kan vara i mellan ett och tre år, säger Ulf Ellervik, och den genomsnittliga förälskelsen varar i ett och ett halvt år. Hur många gånger kan man bli förälskad då? Enligt Ulf Ellervik finns det personer som blir förälskade väldigt ofta, vilket kan bli problematiskt eftersom det bara ”får plats” en i taget.

Det går till på samma sätt som när vi blir beroende av droger. Och det är inte så konstigt för det handlar om vårt belöningssystem och det är en oerhört kraftig belöning vi får.

Det kraftiga belöningssystemet som sätts i gång vid förälskelse gör att det finns personer som blir beroende av att bli förälskade.

– Det går till på samma sätt som när vi blir beroende av droger. Och det är inte så konstigt för det handlar om vårt belöningssystem och det är en oerhört kraftig belöning vi får, kanske en av de kraftigaste. Sex ger väldigt kraftig belöning också givetvis, men förälskelse är ju något alldeles extra.

Finns det något problem med att vi påverkas så starkt av det här?

– Om vi tittar på det ur ett evolutionärt perspektiv så är det så här det ska vara, eller hur? Det är klart att vi ska känna attraktion, vi ska låsa oss med någon en tillräckligt lång tid, så att vi har sex tillräckligt många gånger för att troligen få en avkomma. Det är så evolutionen fungerar, så fungerar alla djur.

Samtidigt påpekar Ulf Ellervik att även om besvarad förälskelse kan få starka positiva effekter, så kan en obesvarad kärlek lätt leda till åtminstone en mildare depression.

– Belöningssystemet fortsätter att trigga, trigga, trigga men du får inte den där belöningen. Då faller du tillbaka och mår inte alls bra.

Det går inte att vara förälskad i samma person hela livet, enligt Ulf Ellervik. Däremot kan par som har varit tillsammans länge ha glidit över i en tredje period som kan kallas för långvarig kärlek. Detta stadium tar omkring åtta månader att bygga upp. De ämnen som styr i denna fas, alltså den tredje fasen, är oxytocin och vasopressin, säger han. För kvinnor tror forskarna att oxytocin är mest aktivt. Det är samma substans som exempelvis hjälper förlossningar att komma i gång och som gör att mammor knyter an till sina barn. För män tror forskarna i stället att vasopressin är mer aktivt.

Endast tre procent av alla däggdjur lever vidare som par när de fått sin avkomma. Att människor fortsätter att leva vidare tillsammans i par tror Ulf Ellervik kan förklaras med att människobarn är svaga i jämförelse med andra arter.

– Ett människobarn skulle ju inte ha haft någon form av realistisk överlevnad förrän kanske vid 6-7-årsåldern på stenåldern. De flesta djur kan resa på sig och springa och äta direkt. Så det finns evolutionära fördelar med att vi håller ihop i par under åtminstone ett antal år framåt. Men de flesta däggdjur fungerar inte så och det är lite spännande.

Samma linje var även amerikanska forskare inne på när de uppfann något som kallas för mormorshypotesen. Den grundar sig på att människan är en av få däggdjursarter som har äldre, icke-fertila individer som blir väldigt gamla. Förklaringen till detta, menar de, är att mor- och farmödrar fyllde en viktig funktion med att uppfostra barnbarnen. De äldres hjälp och erfarenhet bidrog till att barnbarnen fick större överlevnadsmöjligheter.