Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-09-29 15:05

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insidan/det-perfekta-och-det-ododliga-ar-nog-det-varsta-vi-vet-egentligen/

Insidan

”Det perfekta, och det odödliga, är nog det värsta vi vet egentligen”

Antje Jackelén och Nils-Eric Sahlin.
Antje Jackelén och Nils-Eric Sahlin. Foto: Jan Nord/Ikon och Mikael Risedal

Vilka etiska frågeställningar kommer med möjligheten att förändra människokroppen på genetisk nivå?

Nils-Eric Sahlin, professor i medicinsk etik, diskuterade frågan med Sveriges ärkebiskop Antje Jackelén.

Hur mycket är det okej att mixtra med människokroppen?

Antje: På ett sätt har vi ju alltid mixtrat med människokroppen, vare sig det handlar om meditativ dans, droger eller artificiella höftleder. Den ena extremen är att säga att kroppen är en gåva som vi inte ska förändra alls, och den andra är att se den som en ständig byggarbetsplats. Jag skulle säga att en etiskt sund syn ligger någonstans däremellan. Ibland måste man sätta klara gränser, och de gränserna ska helst vara resultat av diskussioner mellan både experter och medborgare.

Nils-Eric: Det finns i dag bra regelverk för introduktion av nya tekniker i hälso- och sjukvården, regelverk som även gäller somatisk genredigering. Behandling av blodcancer är ett område där dessa nya tekniker börjat användas. Det skiljer sig egentligen inte så mycket från de artificiella höftlederna som du nämnde, Antje – men det går också att använda teknikerna på andra sätt som gör det betydligt svårare att säga vad som är rätt eller fel, var vi vill dra gränserna. Det finns exempelvis grupper av döva människor som vill att även deras barn föds döva. I vissa fall skulle man genom genredigering kunna uppfylla deras önskan.

Ett uppmärksammat exempel är det kinesiska experiment där embryon gjordes immuna mot hiv – var det över gränsen?

Nils-Eric: Det var så kallad germline-redigering, ett genetiskt ingrepp på människor som går i arv. Det är etiskt problematiskt av väldigt många skäl och experimentet hade aldrig godkänts i en etikprövning. Men det intressanta, som man inte ska glömma bort, är att medan en del av forskarvärlden protesterade var det andra som hyllade den här forskaren. Här finns det tydliga värdekonflikter som måste diskuteras och hanteras.

Gör man förändringar som går i arv blir det så mycket svårare att göra riskanalyser, och då bör man nog ta det väldigt försiktigt.

Antje: Jag tycker också att ”germline”-redigering är en väldigt viktig gräns. Det är en sak att göra någonting som påverkar en enskild individ och det är en helt annan sak att göra en förändring som påverkar alla den personens avkommor.

Nils-Eric: Gör man förändringar som går i arv blir det så mycket svårare att göra riskanalyser, och då bör man nog ta det väldigt försiktigt. Teknikerna ger oss ju möjlighet att på ett avgörande men också oförutsägbart sätt påverka framtida generationer.

Är det helt etiskt oproblematiskt att använda genredigering i somatiskt syfte?

Antje: Om det bara påverkar den enskilda individen och inte arvsmassan så är det en stor skillnad. Men man ska också komma ihåg att det fortfarande finns mycket vi inte vet om kroppen. För några år sedan pratade man exempelvis mycket om ”junk dna”, som inte verkade ha någon användning över huvud taget innan man förstod att det ändå har vissa funktioner. Så man måste också bedöma riskerna kring saker vi ännu inte vet.

Nils-Eric: Det finns ingenting som är helt etiskt oproblematiskt, det kan man utgå ifrån. Men om man följer den lagstiftning som redan i dag är på plats, med de krav på etikprövning som finns och så vidare, så tror jag att de nya tekniker som tas in i hälso- och sjukvården inte nämnvärt kommer att skilja sig från de behandlingar vården erbjuder i dag. De uppfyller ett lagstadgat krav på vetenskap och beprövad erfarenhet.

Möljigheterna att förändra den mänskliga kroppen genom olika typer av genteknik ställer de etiska frågorna på sin spets.
Möljigheterna att förändra den mänskliga kroppen genom olika typer av genteknik ställer de etiska frågorna på sin spets. Foto: Science Photo Library/TT

Om det inte görs i behandlande syfte då, om man bara vill utveckla en redan fullt fungerande kropp?

Nils-Eric: Ja genredigering kan ju också bli aktuellt inom områden som inte handlar om hälso- och sjukvård. Som exempel brukar man nämna nya former av vad som i dag kallas estetisk kirurgi. Då krävs det, återigen, att vi gemensamt tänker efter och skapar regelverk för användningen av dessa tekniker. Tyvärr, Antje – jag är lite regeloptimist.

Antje: Nej jag håller med, regelverken är oerhört viktiga och behöver vara så bra det någonsin går, och omprövas när det finns anledning till det. Men vi kan heller aldrig förlita oss hundraprocentigt på regelverken, de får inte trolla bort kraven på mänskligt omdöme.

Nils-Eric: Genredigering som primärt inte görs för att bota eller lindra allvarlig sjukdom är ju en intressant fråga. Jag själv kan ibland tänka ”vore det inte skönt att vara lite smartare?”.

Antje: Vi har något i oss som gör att vi vill växa som människor, att vi vill bli smartare, mognare, starkare eller vad det nu kan vara. Det är ju i grunden något bra, samtidigt som jag är övertygad om att det är vår föreställning om det perfekta kombinerat med vår upplevelse av det bristfälliga som driver utvecklingen. Skulle vi ha möjlighet att göra allt ”perfekt” försvinner den kreativa gnistan, och jag menar, hur kul vore det egentligen att samtala med människor om vi redan visste svaret på allt? Det perfekta, och det odödliga, är nog det värsta vi vet egentligen.

Hur ser samhället ut när människor plötsligt blir dubbelt så gamla, hur skapar man då ett gott samhälle?

Säg att vi inte kan bli odödliga men förlänga livet markant. Finns det etiska dilemman med det också?

Nils-Eric: Ja, för antingen kommer befolkningen att öka drastiskt, till en punkt där det blir ohållbart. Eller så intar vi ett egoistiskt förhållningssätt och strävar efter att leva kvar länge med våra gamla vänner, och då kan vi inte ”fylla på” befolkningen underifrån. Sedan tror jag som Antje är inne på att livet nog blir hemskt tråkigt förr eller senare. Vissa säger ”det är bara de tråkiga som har tråkigt”, men jag är inte riktigt säker på det...

Antje: Precis som du säger så är det ju inte bara en individuell fråga. Hur ser samhället ut när människor plötsligt blir dubbelt så gamla, hur skapar man då ett gott samhälle? Det är en fråga som behöver ställas, och även om det inte handlar om evigt liv så tror jag att en markant utsträckt livslängd också skulle döda lite av den där existentiella längtan som vi människor är utrustade med, efter att känna samhörighet och mening.

Finns det etiska problem med att – av etiska skäl – hålla tillbaka mänsklig utveckling?

Nils-Eric: Jag tycker det är helt självklart att vår moral ska sätta gränser. Tittar man tillbaka i historien så har vi nog ibland varit lite för försiktiga med att sätta stopp. Det finns otroligt många exempel på att vi inte har tänkt till ordentligt i förväg och att människor lidit ofantligt som följd. Samtidigt är det viktigt att påpeka att etiken inte är någon polis som ska springa runt och säga vad folk inte får göra. Etik handlar ju om att göra gott.

Antje: Ja det är väldigt bra att du säger det Nils-Eric. Och etiken ska heller inte vara en polis som kallas in först när något gått fel, grundhållningen måste vara att de etiska resonemangen ska knådas in från första början, det är oerhört viktigt.

Överlag, ser ni på utvecklingen inom life science med intresse eller med oro?

Antje: Både och för min del.

Nils-Eric: Samma här. Jag är jättenyfiken på vad som kommer hända framöver, men det finns också element av djup oro i det.

Nils-Eric Sahlin och Antje Jackelén deltog båda nyligen vid ett ”etiksymposium” om humana celler och genredigering som arrangerades av Karolinska institutet Syd.
Nils-Eric Sahlin och Antje Jackelén deltog båda nyligen vid ett ”etiksymposium” om humana celler och genredigering som arrangerades av Karolinska institutet Syd.

Läs mer:

Robotarmen förändrade Magnus liv – protesen styrs med tanken

Life science-branschen: Slarva inte bort framtiden

Ämnen i artikeln

Sjukvård

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt