Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

”Död och sorg en del i att vara människa”

Ann-Kristin Lundmark är psykolog och psykoterapeut, och har ofta mött människor i sorg. Nu har hon skrivit en barnbok om döden.
Ann-Kristin Lundmark är psykolog och psykoterapeut, och har ofta mött människor i sorg. Nu har hon skrivit en barnbok om döden. Foto: (c) David Bicho

Den nya barnboken ”Tina och mormor” har döden som tema. Författaren och psykoterapeuten Ann-Kristin Lundmark tycker att barn ofta har ett mer naturligt förhållningssätt till detta svåra och känsliga ämne.

– Mormor, nu vill jag veta vad du tror händer när man dör?

Tina, som är tio år, vill inte missa en sekund av samtalet.

– Jag tror faktiskt att ingenting egentligen dör, svarar mormor. Vår existens är oändlig. Allting bara fortsätter och fortsätter och fortsätter. Ingenting tar slut. Man möts och skiljs och möts igen. I ditt liv finns jag så länge du minns mig.

– Jag kommer alltid att minnas dig, begriper du väl, säger Tina.

– Bra, då kommer jag alltid att finnas. En död mormor kan nästan kännas som en levande. Du kan prata med mig och berätta saker om du vill. Vi kan höras varje gång du behöver mig.

– Men du kommer ju typ inte att svara. Eller hur?

– Nä, inte som nu, men du kan höra min röst inne i dig. Jag finns i dina tankar. Smart va?

Det här samtalet mellan Tina och mormor finns med i Ann-Kristin Lundmarks nya barnbok med titeln ”Tina och mormor” (Idus förlag, illustrationer av Valentin Schönbeck). I många år har hon i sitt arbete som psykoterapeut mött människor i sorg, bland annat efter det att färjan ”Estonia” gått till botten och efter tsunamikatastrofen i Sydost­asien. Samtalen med sörjande har fått henne att reflektera över den moderna människans förhållande till döden och till döendet.

Ann-Kristin Lundmark har tidigare skrivit två barnböcker där temat varit svikna löften och hur det är att ge sig av hemifrån utan lov från föräldrarna. I den nya boken med fokus på Tina och hennes mormor är alltså döden temat. Tina har haft en intensiv vår och har inte kunnat träffa sin mormor lika ofta som vanligt. Kompisarna, skolan och fotbollsträningen tar all tid. Visst har Tina lite dåligt samvete så när mormor blir sjuk i cancer rasar hela hennes tillvaro.

– Många är rädda för att dö eller oroliga för att någon nära anhörig eller vän ska dö. Det gäller framför allt vuxna, men även barn och ungdomar kan bära med sig den känslan. Därför tror jag att det är viktigt att prata om döden, oavsett om man tror på ett eventuellt liv efter detta eller inte. När jag skulle fortsätta att skriva om Tina kände jag att det här ämnet verkligen engagerar mig, berättar Ann-Kristin Lundmark.

I den nya boken är Tinas föräldrar oroliga över att dottern tillbringar så mycket tid med sin sjuka mormor. De undrar om hon inte hellre vill spela fotboll. Är det kanske deras egen rädsla inför mormoderns död som får dem att vilja skydda Tina?

– Kanske är det ett resultat av vår rationella västerländska kultur där många lever som om de skulle vara odödliga. Även i den yngre generationen finns denna dödsrädsla som kan utvecklas till verklig ångest, säger Ann-Kristin.

Hennes egen mormor hade redan förlorat tre av sina barn när hennes man dog i tuberkulos. Då var hon 27 år och orkade inte mer. Hon lämnade sitt förstfödda barn, Ann-Kristins mamma, till släktingar.

– Med åren började jag skämmas för min mormor som bodde i Arvidsjaur i Norrland. Hon var så argsint, bitter, orättvis och fördömande. Men så insåg jag att mormors förluster format henne till den hon blev. Hon var en begåvad, kreativ och modig person också.

– Det min mormor gick igenom finns nog med i mitt engagemang i de här frågorna. Hon var omgiven av okunskap och fick inte någon hjälp att hantera sin sorg och smärta. I min verksamhet som terapeut har jag så många gånger upplevt vilket stöd en sådan hjälp kan ge drabbade.

Ann-Kristin Lundmark hoppas att vi i framtiden kommer att ha ett mer naturligt sätt att förhålla oss till döden. Vi föds, vi lever och vi dör – och kan ju inte göra så mycket åt det, påpekar hon.

– I dag fastnar alltför många i en livslång sorg. Om barn tidigt får prata om döden tror jag att rädslorna minskar på sikt. Barn har många enkla och självklara frågor. Är det kallt i jorden om man ligger i en kista? Blir man en ängel när man dör? Kan döda prata? Och så vidare.

Tidigare utgick forskningen ifrån att sorgebearbetningen skulle gå ut på att man helst skulle ”släppa” den som dött och gå vidare i livet. I dag har det skett ett skifte i synen på sorgens funktion.

– I stället menar forskarna att sörjandet ska leda till att man behåller den döda personen inom sig, och i samtal med andra. Det är bra och läkande att tala om de döda, berätta om allt vad de upplevt och gjort under sitt liv. Och det synsättet kommer fram i min bok där mormor säger till Tina att hon alltid kommer att finnas med sitt älskade barnbarn.

I dag gör ny teknik att även barn får ta del av obehagliga och skrämmande nyheter via datorer och mobiltelefoner. Det kan handla om sexuella övergrepp på förskolor, svåra olyckor eller blodiga terrorattacker där också unga drabbas. Ann-Kristin Lundmark säger att det alltid är viktigt att tala med barnen om svåra frågor på deras nivå, det vill säga att samtalen bygger på barnens egna funderingar.

– Det är också svårt att säga hur föräldrar och andra vuxna ska möta ett barn som varit med om en olycka eller exempelvis ett sexuellt övergrepp. Därför kan det leda fel att uttala sig generellt om hur föräldrar och andra vuxna ska göra. Barn, liksom vuxna, måste alltid få ett individuellt bemötande utifrån ålder, situation och tidigare erfarenheter. Om barnet har svårt att hantera sina reaktioner efter fyra veckor är det en god idé att söka hjälp.

Ann-Kristin Lundmark hoppas att det i framtiden ska bli lika självklart att dö på ett värdigt sätt som att födas på ett värdigt sätt. Och att det ska kännas lika naturligt att vid behov söka upp en sorgeterapeut som att gå till tandläkaren.

– Boken om Tina och hennes mormor är ett sätt att visa att död och sorg är en del i att vara människa.

Andra böcker om död och sorg för barn och unga

”Adjö Herr Muffin”

Ulf Nilsson och Anna-Clara Tidholm (Bonnier Carlsen, 2009) – nu i Ekorrserien

En bilderboksklassiker av två av våra främsta bilderboksskapare om hur det kan vara när ett älskat marsvin blir sjukt och dör.

”En stjärna vid namn Ajax”

Ulf Stark och Stina Wirsén (Bonnier Carlsen, 2007)

Om vänskapen mellan en pojke och en hund. De leker, äter och sover tillsammans. Men till slut orkar Ajax inte leka mer, och en dag dör han.

”Min syster är en ängel”

Ulf Stark och Anna Höglund (Alfabeta, 2001)

Ulfs syster dog i mammas mage innan Ulf föddes. Men Ulf känner henne ändå. Hon är ju en ängel.

”Kära döden”

Patty Pajak Zowczak, Anna Pajak

(Parabellum Nord, (2014)

Tre systrar och en mamma blir ensamma kvar när pappan i familjen dör i en olycka. Systrarna Anna och Patty berättar i målningar och ord om döden, detta obegripliga.

”Mammas liv”

Mi Tyler

Barnboksförlaget Nimmi (2014)

Liv är fem år gammal när hennes vardag förändras. Mi Tyler berättar ur barnets perspektiv, hur en förälders allvarliga sjukdom kan förändra livet för ett litet barn. Illustrationer av Malin Ahlin.

”Lilla Döden hälsar på”

Kitty Crowther (Berghs, 2012)

Alla är rädda för Lilla Döden. Men inte Elsewise. Hon lär Lilla Döden att leka och göra konster. En berättelse om hur döden kan gestalta sig.

”Bröderna Lejonhjärta”

Astrid Lindgren (Rabén & Sjögren, 2004)

Skorpans storebror Jonatan berättar om Nangijala, landet dit man kommer när man dör. För Skorpan är liten och rädd och snart ska han dö.

”Mio min Mio”

Astrid Lindgren (Rabén & Sjögren, 2011)

Historien om Bo Vilhelm Olsson, som blir Mio och hamnar i Landet i fjärran där han får i uppdrag att bekämpa den onda riddar Kato är en av Astrid Lindgrens mest älskade berättelser.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.