Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-06 02:44

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insidan/fatal-personer-star-for-en-stor-del-av-nathatet/

Insidan

”Fåtal personer står för en stor del av näthatet”

Nazar Akrami och Lisa Kaati har för Totalförsvarets forskningsinstitut studerat näthat i flera rapporter.
Nazar Akrami och Lisa Kaati har för Totalförsvarets forskningsinstitut studerat näthat i flera rapporter. Foto: Fredrik Funck

Personer som uttrycker hat på nätet utmärks av framför allt två personliga egenskaper: låg grad av vänlighet och låg grad av öppenhet inför nya upplevelser och människor. Det menar forskarna Lisa Kaati och Nazar Akrami som under flera år studerat näthat.

Finns det en större grad av avsky, hätskhet och bitterhet hos människor i dag eller uttrycker vi bara våra åsikter mer öppet? Klart är att det uttrycks väldigt mycket illvilja, antipati och rent hat i olika diskussionsforum och kommentarsfält på nätet.

Men vilka är det som hatar och varför gör de det? 

Lisa Kaati är datavetare i grunden och arbetar i dag som forskare på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI. Där har hon alltmer kommit att studera hat i digitala miljöer. Ofta tillsammans med psykologen Nazar Akrami från Uppsala universitet.

FOI har haft ett regeringsuppdrag som har gått från att ha varit inriktat på våldsbejakande extremism till att också handla om hot mot demokratin. Där har det kommit att handla mycket om näthat och uppmuntran till våld.

– Tidigare var det direkta uttryck om våld som vi varit mest oroliga för, men det börjar ju någonstans. Vi tror att grupper som kanske inte är uttalat våldsbejakande men som innehåller väldigt mycket hat är en grogrund för våld, säger Lisa Kaati.

Tillsammans har hon och Nazar Akrami studerat tre målgrupper som är särskilt utsatta för näthat: politiker, kändisar och journalister. De har studerat flera plattformar där det uttrycks mycket hat. Som invandrarkritiska forum på Flashback.

En stor del av hatet finns också i kommentarer till artiklar som publiceras på så kallade alternativa mediesajter.

– I det redaktionella materialet finns vissa begränsningar för hur man får uttrycka sig, men i kommentarsfälten har man en väldigt låg tröskel för vad som får sägas, säger Lisa Kaati.

Jargongen i kommentarsfälten är väldigt rå. Det är accepterat att uttrycka hat.

En avgörande del av kommentarerna som forskarna studerat kommer från invandringsfientliga sajter – tre miljoner mot cirka 400 från den utomparlamentariska vänstern, kallad den autonoma miljön. Det beror på att de invandrarfientliga sajterna och deras kommentarer är oerhört många fler och ligger mer öppet. 

– De så kallade autonoma grupperna tycks inte alls ha samma behov av att sitta hemma och uttrycka sitt missnöje i öppna forum. För dem handlar det nog mer om att agera och demonstrera, säger Lisa Kaati.

De invandringsfientliga miljöerna är generellt väldigt stora i den digitala världen, med uppemot hundratusen personer som är aktiva och skriver, menar forskarna. 

– Och jargongen i kommentarsfälten är väldigt rå. Det är accepterat att uttrycka hat, säger Lisa Kaati.

Hos personer som hatar på nätet framträder framför allt två personliga egenskaper, menar forskarna: en låg grad av vänlighet och av öppenhet för nya idéer, upplevelser och människor. De som har dessa egenskaper tenderar också att vara mer fördomsfulla, enligt forskarna.

– Den psykologiska förklaringen är att det är något i personligheten som gör att folk är fördomsfulla. Det gör att man i sin tur har närmare till hat, säger Nazar Akrami.

Forskarna på FOI utvecklar tekniker för att undersöka om personer som uttrycker hat har gemensamma personlighetsdrag.

Har de det?

– Ja, det verkar finnas vissa likheter. Hatarna har enligt forskningen en fördomsprofil där de stämmer väl överens med varandra. Det är jättespännande. Kan vi säga något om människors personlighet baserat på hur de uttrycker sig i digitala medier så har vi kommit en bit på väg i vår forskning, säger Lisa Kaati.

Det blir en pedagogisk uppgift för oss att visa att det finns en länk mellan det man skriver, yttrandefriheten, och demokratin.

Forskarna säger att det i de flesta digitala miljöerna finns några få individer som tycks tillbringa väldigt mycket tid där och som skriver en stor del av kommentarerna. I några fall har de sett individer som skriver över 20 inlägg per dag året runt, år efter år.

– Då har man inte mycket annat för sig, menar Lisa Kaati.

En majoritet av näthatarna är män mellan 40 och 60 år. Ofta är det dessa kärnpersoner som sätter tonen och är dominerande i de här miljöerna, menar forskarna. När en ny person vill in i gruppen försöker de använda samma typ av jargong för att snabbt bli accepterade. 

– Det har vi bland annat tittat på i ett väldigt rasistiskt forum på Flashback som handlar om integration och invandring. När det för några år sedan kom många ensamkommande myntades till exempel begreppet ”skäggbarn” för att beskriva asylsökande som uppger sig vara under 18 år men uppenbart är äldre. Då började alla andra använda det jättemycket. Man kan se många trender i språkanvändningen, säger Lisa Kaati.

Nazar Akrami tycker att att attacker på folkvalda och journalister i slutändan är ett hot mot demokratin eftersom gränserna hela tiden förflyttas. 

– Det blir en pedagogisk uppgift för oss att visa att det finns en länk mellan det man skriver, yttrandefriheten, och demokratin.

Som forskare har Lisa Kaati och Nazar Akrami egen erfarenhet av att bli utsatta för näthat.
Som forskare har Lisa Kaati och Nazar Akrami egen erfarenhet av att bli utsatta för näthat. Foto: Fredrik Funck

Forskarna ser att kvinnor utsätts för betydligt mer hatfulla kommentarer än män. De tycker att det är särskilt tragiskt att hatet i kommentarsfälten sällan handlar om människors yrkesutövning, utan om utseende, vem man är gift med, vilket land man kommer ifrån. 

– En politiker som fattat ett svårt beslut som många inte håller med om klarar nog av att diskutera själva sakfrågan, men när det bara handlar om ens person eller ens närstående blir det omöjligt att hantera, säger Lisa Kaati.

Som forskare har Lisa Kaati, Nazar Akrami och deras kollegor även egen erfarenhet av att utsättas för näthat. När de släpper sina rapporter finns det alltid grupper som känner sig kränkta. Men det är väldigt sällan som de blir bedömda för sin forskning. I stället handlar det om deras partner, deras politiska åskådning eller om vad de har för religion. 

– Vi blir uthängda med bild på alla möjliga ställen. En medarbetare blev exempelvis kallad vänsterextremist för att hon gillat en grupp på Facebook som samlade in filtar till hemlösa, säger Lisa Kaati.

Ju elakare du är, och ju mer kreativ du är i din elakhet, desto fler likes får du.

Varje miljö har ju sin jargong, sitt sätt att prata. PK, batikhäxa eller gammelmedia är ord som används ofta i invandringskritiska grupper. Ju mer man vill tillhöra gruppen och sälja in sig själv, desto mer använder man sig av jargongen, menar forskarna. 

Varför blir det så?

– Man ska inte underskatta viljan att tillhöra en grupp, säger Lisa.

Enligt Nazar Akrami är det lättare att radikaliseras i en stängd grupp där alla tycker ungefär samma sak, jämfört med en grupp som är öppen för olika åsikter. 

– Det finns ett system i det här som boostar elakhet, men också kreativitet i hur elakhet uttrycks, säger Nazar.

– Ju elakare du är, och ju mer kreativ du är i din elakhet, desto fler likes får du, säger Lisa.

Som forskare försöker de inte få fram annan information än den som ligger öppen för alla. De analyserar inte forum som är skyddade med lösenord eller slutna grupper. 

– Yttrandefriheten är jätteviktig och det vi gör är inte tänkt som någon form av åsiktsövervakning. Vår forskning etikprövas och resultaten presenteras alltid på en aggregerad nivå. Tyvärr upprör vår forskning många som känner sig orättvist utpekade.  För oss är det bara ett oerhört bra tillfälle att få studera hat, säger Lisa Kaati.

De får många reaktioner på sin forskning. Men uppmärksamheten är väldigt selektiv. 

– Men det ser ganska olika ut. När vi släpper en rapport om Islamiska staten händer ingenting, ingen respons alls. Skriver vi däremot något om en invandringskritisk miljö, då blir det ett sådant tryck att vi som myndighet knappt kan hantera det. 

Bland annat så har forskarnas mejlväxling begärts ut. Eftersom FOI är en myndighet så måste den lämnas ut.

Någonting har hänt med tonen i sociala medier – folk blir inte snällare. Det kan man ju konstatera.

Forskarna kan på sajter också få se kommentarer om sig själva av typen ”vi vet var du bor” följt av deras adress. Det blir som ett outtalat hot.

Lisa visar en blogg utan avsändare som har lagt ut hela folkbokföringsregistret med personnummer och allt över henne och hennes man, utan kommentar. 

– Vad betyder det? Jag tycker att det här är en mer extrem form av hat än att till exempel säga ”blattejävel”, även om det naturligtvis är otrevligt att bli kallad det, säger Nazar. 

De tycker att det värsta är när deras anhöriga blir utsatta. Lisa har till exempel sett bilder som lagts ut från hennes mans Facebook och Instagram där bland annat barn till hans släktingar finns med.

– Det var ju inte honom man ville vara taskig mot utan det var mig. När jag såg bilderna på barnen kändes det fruktansvärt. Det är ju inte så att vi känner oss fysiskt hotade, men det är väldigt obehagligt i varje fall. Och det är väl det som är meningen. Periodvis har jag tyckt att det varit jättejobbigt, säger hon.

– Det är man inte van att hantera som forskare. Det är en sak att bli kritiserad för forskningen, en annan att utsättas för rena elakheter och att ens nära drabbas. Någonting har hänt med tonen i sociala medier – folk blir inte snällare. Det kan man ju konstatera, säger Lisa Kaati.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

 

Läs mer: ”En bisarr miljö – det är klart man blir rädd”

Läs mer om näthat

Ämnen i artikeln

Näthat
Integration

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt