Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Insidan

”Feministerna har glömt bort kvinnokampen”

”Många feminister verkar ha glömt bort vad vi kämpade för på 70-talet”, säger journalisten Helene Bergman. Kvinnor från andra länder som kämpar för sin frihet blir i dag motarbetade i stället för stöttade, menar hon.

Hedersförtryck. Del 9

Journalisten Helene Bergman har skrivit en bok om åtta kvinnor med bakgrund i andra länder som på olika sätt arbetar mot hedersförtryck i Sverige. Hos dem känner hon igen sig från 70-talets kvinnokamp.

– Dessa kvinnor är modiga, de bråkar, de står upp för sina systrar, de backar inte och de hatar inte män. Det är de som står för den riktiga kvinnokampen i dagens Sverige. 

Kvinnokämpen Helene Bergman menar att svenska feminister har svikit invandrarkvinnornas kamp mot hedersförtrycket.
Kvinnokämpen Helene Bergman menar att svenska feminister har svikit invandrarkvinnornas kamp mot hedersförtrycket. Foto: Hans Arbman

När hon gjort intervjuerna med de åtta kvinnorna som är med i boken ”Förortens Grupp 8” (Beijbom Books) var Helene Bergman upprörd. Riktigt förbannad. Samtliga berättade hur de motarbetats av dem som kallade sig antirasister eller feminister. Boken är en stark uppgörelse med dagens svenska feminism.

– Det här är kvinnor som kämpar för sina liv och det är en skam hur de behandlas. Har alla glömt bort det vi kämpat till oss sedan 70-talet? 

– Allt det vi uppnått i kvinnokampen under flera decennier står nu inför ett nytt hot: kvinnoförtrycket i utsatta förorter. Och så handlar debatten om olika definitioner av feminism!

Nicklas Kelemen är ledamot i styrelsen för Nätverket mot hedersrelaterat våld. Han har arbetat mot hedersförtyck sedan 90-talet, då på Rädda Barnen. Han samarbetade bland annat med Fadime Sahindal, som dödades av sin pappa för 16 år sedan.

– Jag tycker att ingenting har hänt politiskt för att komma åt hedersförtryckets orsaker sedan dess. Organisationer som kultiverar hedersetiken gör det lika fritt i dag som på Fadimes tid och betraktas än i dag som heliga kor.

– Snarare har det gått åt motsatt håll för dessa flickor och kvinnor. Förtrycket breder ut sig, som regeringens egna kartläggningar visar.

Det här är kvinnor som kämpar för sina liv och det är en skam hur de behandlas.

Nicklas Kelemen tror att dåvarande vänsterledaren Gudrun Schymans tal på partikongressen i januari 2002 är en viktig förklaring till att det hänt så lite. I talet sa hon bland annat att det är ”samma norm, samma struktur, samma mönster, som upprepas så väl i talibanernas Afghanistan som här i Sverige”.

Helene Bergman är kritisk till Gudrun Schyman och Feministiskt initiativ, Fi, som hon menar snyltar på tidigare generationers kvinnokamp och saknar solidaritet med de kvinnor som förtrycks i förorternas hederskulturer.

– Jag gick i taket av det där talet om att det är samma normer och mönster som styr kvinnoförtrycket här som där, säger hon. I Sverige skjuts inte en dotter av sin pappa för att hon har träffat ”fel man”. Alla borde ha reagerat.

Grupp 8 demonstrerar i Stockholm för bättre levnadsvillkor för de svenska kvinnorna.
Grupp 8 demonstrerar i Stockholm för bättre levnadsvillkor för de svenska kvinnorna. Foto: Arne Jönsson / DN / TT

Helene Bergman är 71 år och växte upp i en annan tid. Hon gick på en flickskola där eleverna inte fick sminka sig, för att inte se ”vulgära” ut.

– Vi skulle vara fina flickor, hålla ihop benen och inte vicka på höfterna. Skräcken för att bli med barn fick vi borgerliga flickor itutad i oss från tidig ålder. ”Pojkar vill bara en sak”, fick vi höra.

Det här var före p-pillrens och den fria abortens tid. Under decennierna som följde kämpade svenska kvinnor till sig en allt större frihet.

Helene Bergman var själv aktiv i kvinnokampen i många år. På 1980-talet startade hon svensk lokalradios första kvinnoprogram ”Amanda”. Under fyra år medverkade hon senare i det feministiska radioprogrammet ”Radio Ellen” i P1.

– Jag som deltagit i kvinnokampen så länge trodde i min naivitet att allt nu var klappat och klart. Och så ser jag att dagens feminister aktivt motarbetar kvinnor från andra länder som kämpar för sin frihet, säger hon.

Har du mött samma motstånd efter din bok som de kvinnor du intervjuat har gjort?

– Nej inte alls. Kanske är det för att jag är äldre och född svensk. I stället har boken mötts av tystnad. Osynliggörande är också ett motstånd och en maktstrategi, säger Helene Bergman.

Hon är mycket kritisk till hur den svenska feminismen utvecklats. Hon säger att svenska feminister ägnar sin kraft åt att få in fler kvinnor i bolagsstyrelser i stället för att kämpa för att ge hundratusen flickor och kvinnor utsatta för kvinnoförtryck i hederns namn sin frihet.

– Om sådan könsapartheid på allvar får slå rot i Sverige så kommer vi inte att kunna upprätthålla jämställdheten mellan kvinnor och män som vi uppnått, säger Helene Bergman.

I dag vill hon inte kalla sig feminist. Begreppet har blivit så ”nedsolkat”. I stället säger hon kvinnokämpe.

Det var läraren, muslimen och samhällsdebattören Hanna Gadbans bok ”Min Jihad” som blev Helene Bergmans ögonöppnare. Boken kom ut 2015 och beskriver bland annat hur islamismen breder ut sig i invandrartäta förorter och bidrar till ett ökat hedersförtryck av kvinnor. 

Hanna Gadbans bok möttes av en så intensiv motkampanj att hon tvingades gå under jorden på grund av hot. På Säpos inrådan bytte hon personuppgifter och jobb.

Hanna Gadban är lärare, muslim och samhällsdebattör.
Hanna Gadban är lärare, muslim och samhällsdebattör. Foto: Peter Knutson

Kritiken mot Hanna Gadban hade inletts i samband med att hon nominerats till en utmärkelse av Södertörns högskola. Själv hade Hanna Gadban inte ens nåtts av beskedet om nomineringen innan motkampanjen var igång:

– Jag stämplades som islamofob och rasist, vilket kändes lite märkligt eftersom jag är en troende muslim och invandrare som bodde och verkade i förorten.

Snabbheten och kraften i kampanjen väckte Hanna Gadbans intresse. Hur kunde hennes kamp för mänskliga rättigheter väcka så starka reaktioner? 

Hon studerade vilka som skrivit under namninsamlingen mot nomineringen och fann konservativa islamister, vänsteraktivister och Fi-medlemmar sida vid sida. Samma personer dök sedan upp i kampanjen mot hennes bok.

– För mig var det ofattbart. Vad har de för gemensamt intresse? Som feminist borde man i stället stå bakom mig som ensam kvinna från Irak, muslim och invandrare i förorten.

Vad fick kampanjerna mot nomineringen och boken för konsekvenser för dig?

– Jag borde få vara stolt över allt jag gjorde, men jag kan i dag inte ens använda mitt riktiga namn. Har man stämplats som rasist så är det ingen som har förtroende för en längre.

– Det är lite sorgligt och en besvikelse för en invandrarkvinna som drömmer om frigörelse, frihet och yttrandefrihet som man inte upplevt i hemlandet. Det blir som att leva i ett stort öppet fängelse.

Nelli Motavvas har varit riksdagskandidat i Feministiskt initiativ.
Nelli Motavvas har varit riksdagskandidat i Feministiskt initiativ. Foto: Anders Virkberg

Tidigare riksdagskandidaten Nelli Motavvas var en av de Fi-företrädare som var drivande i att stoppa nomineringen av Hanna Gadban. Hon skrev bland annat debattartiklar om detta i tidningen Feministiskt perspektiv, då under sitt iranska förnamn Mehrtab. 

– Jag kommer inte riktigt ihåg varför vi var så upprörda. Men vi tyckte att Gadban uttryckt sig ganska islamofobiskt i debatten och att hon därför inte skulle vara "en förebild" för högskolan, som det stod i nomineringen, säger Nelli Motavvas.

Hon håller med om att tonläget om hedersförtrycket stundtals varit mycket högt. Själv tror hon att det beror på att olika grupper inom feminismen söker förklaringar på olika sätt.

– Jag tyckte att debatten blev olycklig. Kulturalisterna pratade om traditioner och religion, radikalfeministena bara om könsmakt. Därför blev jag intersektionalist. Vi ser att det finns flera olika maktordningar som kön, klass, etnicitet. Men fortfarande anser jag att "kultur" aldrig är en orsak till hedersförtryck, bara en ursäkt, säger hon.

Tror du att alla feminister någon gång kommer att kunna arbeta sida vid sida mot hedersförtrycket?

– Det är nog svårt, men om vi kan fokusera mer på konkreta åtgärder än att tjafsa om ideologi och förklaringar så kan det gå, säger Nelli Motavvas.

Maria Hagberg har i snart trettio år arbetat med frågor om hedersförtryck. Hon var med att grunda Fi. Redan då var hon kritisk till partiets hållning i fråga om hedersförtryck.

För nästan tio år sedan lämnade hon partiet, då hon kände att hennes tankar om hedersförtryck motarbetades.

Maria Hagberg.
Maria Hagberg. Foto: Privat

– En del har svårt att ta in att det inte handlar om ett individuellt partnervåld utan om ett kollektivt relationsvåld. 

–  Det finns en rädsla för att göda högerextremistiska krafter om vi lyfter upp hedersproblematiken till ytan. Ovilja att se att den politiska islamismen också är högerextrem.

Maria Hagberg arbetar sedan många år med sociala utredningar och har kommit i kontakt med ett par hundra fall av hedersförtryck. Under fem år arbetade hon i Mellanöstern och blev då varse hedersförtryckets mekanismer på allvar.

– Jag ser en stor okunskap hos unga feminister. De blundar för två hundra års kamp i fredstid då våra positioner trots hårt motstånd från manssamhället har flyttats fram. Hedersförtrycket måste tas på allvar.

Fakta.Begrepp i feministdebatten om hedersförtryck

Kulturalism: 

Betonar betydelsen av kulturella normer. Slagord mot feminister som vill se kulturella orsaker till hedersförtryck.

 

Kulturrelativism: 

Utgår ifrån uppfattningen att ingen kultur är viktigare eller mer utvecklad än någon annan. Slagord mot feminister som inte vill se kulturella orsaker till hedersförtryck.

 

Radikalfeminism: 

Utgår från könsmaktsordningen och patriarkatet. Slagord mot feminister som inte vill se att även kvinnor kan utöva hedersförtryck.

 

Intersektionalism: 

Ser flera olika maktordningar bakom förtryck, som klass, kön, könsidentitet, etnicitet.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.