Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

”Folk tror att man väljer att vara tjock”

Foto: Thomas Karlsson

Fetma ses i dag som ett av de största hoten mot folkhälsan. Samtidigt präglas synen på tjocka människor allt mer av förakt, moralism och fördomar, säger forskaren Susanne Brandheim som skrivit en avhandling om hur överviktiga personer stigmatiseras.

För några år sedan gick dokusåpan ”Älskling, du har blivit en tjockis” i TV3. Där fick partner till överviktiga personer hjälp av en personlig tränare för att med en hård regim försöka få den överviktiga att minska i vikt. Om viktmålet uppnåddes fick paret pengar som belöning.

– Programmet är nog det tydligaste exemplet på synen att de feta förstör för de smala, säger sociologen Susanne Brandheim vid Karlstad universitet, som just har disputerat med en avhandling om hur tjocka människor stigmatiseras i samhället. 

I programmet framställs den som hånar och äcklas av sin tjocka partner som den som är drabbad – av den tjocka personens närvaro i deras gemensamma liv, menar Susanne Brandheim som drar paralleller till effekten av att smalhet blivit ett viktigt folkhälsomål. 

- Som tjock vandrar man i dag runt som en social och ekonomisk kostnad, säger hon. 

Hälsokopplingen och skönhetsidealen förstärker varandra och bidrar till ett ökande förakt för tjocka människor. Följden blir att överviktiga personer skambeläggs och får en förhöjd sårbarhet, enligt Susanne Brandheim. 

– Att smalhet blivit en stor folkhälsofråga rättfärdigar intrång i tjocka människors liv, kroppar, förmågor och påstådda livsstilar.

Det finns många fördomar om dem som är tjocka. Som att de är lata, glupska eller har blivit feta för att de lider av psykisk ohälsa, alternativt lider av psykisk ohälsa på grund av att de är feta.  Och trots att många forskare i dag betonar att det inte är så enkelt som att ”springa mer och äta mindre” om man vill gå ner i vikt, har den kunskapen inte nått ut.

Man hör ofta att tjocka är lättkränkta. Men som tjock går man runt som med ett öppet sår, som andra petar i hela tiden.

– Den allra vanligaste fördomen, som ligger bakom många andra föreställningar, är nog att vikten står helt under den tjockas egen kontroll, att det finns ett ”val”. Den uppfattningen finns överallt, hos allmänheten, i vården, hos anhöriga. Det skiljer tjocka från många andra grupper som utsätts för fördomar, man förutsätter att de själva kan åtgärda problemet om de vill.

Det antagandet gör också att andra inte förstår att tjocka personer blir kränkta av kommentarer om vikten och av att få råd som de inte bett om, säger Susanne Brandheim.

– Man hör ofta att tjocka är lättkränkta. Men som tjock går man runt som med ett öppet sår, som andra petar i hela tiden. Det behövs kunskap om att det är en känslig fråga, inte minst i vården, säger hon.

Hundra procent av de tjocka personer som Susanne Brandheim pratat med har varit med om att man i vården moraliserat kring vikten och pratat om behovet av bättre självkontroll, berättar hon.

– Där finns idén om att det handlar om en sjukdom, ändå finns de här attityderna. Jag har mött många som blivit illa bemötta och kränkta i vården, även när de sökt vård för något helt annat än övervikten.

Susanne Brandheim har skrivit en avhandling om hur överviktiga personer stigmatiseras.
Susanne Brandheim har skrivit en avhandling om hur överviktiga personer stigmatiseras. Foto: Privat

Dessutom riskerar feta personer att gå miste om rätt vård, menar hon, eftersom besvär som de söker för ibland hänförs till övervikten trots att de har andra orsaker. 

– Som tjock suger man lätt upp allt det här från omgivningen, man börjar betrakta sig som fel och misslyckad, och börjar själv förklara alla problem med att de har med tjockheten att göra.

I avhandlingen har Susanne Brandheim bland annat tittat på sambandet mellan BMI (body mass index) och upplevd psykisk ohälsa. Studien baseras på det statistiska materialet ”Liv och hälsa”, en undersökning som görs regelbundet av en rad landsting i samarbete med Folkhälsomyndigheten. Underlaget i studien är från Mellansverige och omfattar drygt 68.000 individer mellan 18 och 74 år.

Enligt studien håller inte antagandet att tjocka personer lider av psykisk ohälsa i högre grad än normalviktiga, när kön och ålder räknas bort. Undantaget är personer med ett BMI över 35 där det fanns ett svagt samband med psykisk ohälsa.

– Det förvånade mig, eftersom det är en så vanlig bild att det ligger psykisk ohälsa i botten. Nu finns ju en trend med fettpositivism, där tjocka människor står upp för sig själva och berättar att de mår bra och duger som de är. Men man märker att det finns misstro mot det som de framför, folk tror att ”det är klart att hon inte kan må bra egentligen”.

Jag märkte att alla började prata om tjockheten, och tipsa om hur jag kunde förändra mig. Som om jag helt plötsligt var en annan människa än tidigare.

Susanne Brandheim har egen erfarenhet av att som tjock bli illa bemött på olika sätt.

– Av olika anledningar gick jag väldigt fort från att vara smal till att bli tjock. Jag märkte att alla började prata om tjockheten, och tipsa om hur jag kunde förändra mig. Som om jag helt plötsligt var en annan människa än tidigare.

Som många andra bantade hon för att sedan snabbt gå upp igen när hon försiktigt började äta lite mer, berättar hon. Omgivningen, även läkare, tolkade det felaktigt som att hon vräkte i sig mat. Kunskapen om hur ämnesomsättningen rubbas av hårdbantning verkade ha ”försvunnit” när hälsa blev en prestation, säger Susanne Brandheim.

– Så jag isolerade mig i stället, för att slippa höra tjatet. Sedan kom internet, och i samma veva blev fetmaepidemin ett begrepp. Jag upptäckte att det fanns många som jag där ute. Och bestämde mig för att ta reda på så mycket som möjligt om ämnet.

Så började intresset, men forskningsfrågan formulerades först när Susanne Brandheim insåg hur genomgripande fenomenet är, och hur oförstående vården tycks vara om att de skadar tjocka människor, säger hon.

– Det handlar säkert om välvilja när tjocka patienter uppmanas att motionera mer och äta mindre. Men sårbarheten som följer av att faktiskt inte ha gått ner i vikt i en fetmaföraktande kultur gör att tjocka människor känner sig dumförklarade.

Men ska inte vården ändå upplysa om hälsorisker med övervikt, precis som man gör med till exempel rökning och alkohol?

– Jo, vårdens och forskningens uppgift är förstås att berätta om vilka samband som man kan se i dag, och även redogöra för vad man faktiskt vet om orsak och verkan där. Men i praktiken blandas faktisk information ofta med moraliska synpunkter, ibland utifrån fördomar och felaktiga föreställningar.

Läs mer om fetma och övervikt

Svårt att gå ner – och att hålla vikten

Det är väl känt att många som lyckats banta snart går upp i vikt igen. En sexårsuppföljning av hur det gick för deltagarna i den amerikanska dokusåpan ”Biggest loser”, som publicerats i tidskriften Obesity, visade att alla utom en av 14 deltagare gått upp nästan all vikt de tappat. Fyra vägde mer än före tävlingen.

”Svaret ligger i ämnesomsättningen”, skriver Per Videhult, överläkare vid överviktsenheten vid Västerås sjukhus, i Läkartidningen. Deltagarnas ämnesomsättning sjönk under tävlingen och fortsatte att sjunka efteråt, även när de gick upp i vikt igen.

”Vi människor är överlevnadsmaskiner som genom årmiljonerna utvecklats i en miljö med återkommande svält och naturkatastrofer. Våra fettdepåer har varit en viktig livförsäkring som ökat våra överlevnadschanser i tider av missväxt och hunger. När vi bantar reagerar kroppen på samma sätt som om det råder svält och sänker ämnesomsättningen”, skriver Per Videhult.

Enligt SBU:s forskningssammanställning ”Mat vid fetma” är råd om lågkolhydratkost mer effektivt för viktnedgång än råd om lågfettkost på kort sikt (sex månader). På lång sikt sågs inga skillnader mellan olika typer av kost, något som enligt SBU kan bero på dålig följsamhet.

Källa: Läkartidningen, SBU (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering)

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.