Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

”Först som vuxen fick jag veta att mamma var sjuk”

Christian Dahlström har podden ”Sinnessjukt” som laddas ner 100.000 gånger varje månad, och har också skrivit en bok om sin egen och mammans psykiska ohälsa.
Christian Dahlström har podden ”Sinnessjukt” som laddas ner 100.000 gånger varje månad, och har också skrivit en bok om sin egen och mammans psykiska ohälsa. Foto: Paul Hansen

Han har skrivit en uppmärksammad bok om sin egen och sin mammas psykiska ohälsa och driver den populära podden ”Sinnessjukt”. Christian Dahlström är mycket kritisk till hur den svenska psykvården fungerar.

Efter att ha klarat läsårets sista tenta firade Christian Dahlström med studiekamraterna i Hagaparken. Han hade precis öppnat sin första öl när han plötsligt kände sig dålig. Det hettade i hela huvudet, hjärtat slog hårt och han blev svettig. Christian gick till en toalett och sköljde ansiktet med kallt vatten. Så gick han hem och tänkte att det nog bara var lite feber och att han snart skulle bli bra igen. 

– Jag vilade och tog det lugnt, men tiden gick. Varje gång jag försökte gå utanför dörren kom symtomen tillbaka. Hjärtat dunkade i bröstet, jag svettades och blev väldigt yr. Min flickvän Emma tyckte synd om mig som blivit sjuk på sommarlovets första dag. Men jag undrade hur det kunde komma sig att jag mådde bra när jag satt ensam hemma, berättar Christian.

Senare förstod han att han hade drabbats av paniksyndrom. Christian som alltid känt sig stark och tålig visade sig tillhöra den stora grupp människor som lider av psykisk ohälsa. Efter några månader drabbades han även av en depression som omöjliggjorde alla försök till en fungerande vardag.

I dag, tio år senare, driver Christian den populära podden ”Sinnessjukt” som laddas ned 100.000 gånger varje månad . Han har nu också skrivit boken ”Kalla mig galen – berättelser från Psyksverige” (Ordfront). Det är en skoningslös uppgörelse med psykiatrin som också beskriver skammen hos den som mår psykiskt dåligt.

Hälften av alla sjukskrivningar beror på psykisk ohälsa – men psykiatrin får bara en knapp tiondel av alla vårdresurser. Jag tycker att det milt sagt är anmärkningsvärt.

– Psykvården fungerar mycket dåligt. Jag kan säga det utifrån mina egna erfarenheter och efter att ha lyssnat till så många förtvivlade läsare och lyssnare. Hälften av alla sjukskrivningar beror på psykisk ohälsa – men psykiatrin får bara en knapp tiondel av alla vårdresurser. Jag tycker att det milt sagt är anmärkningsvärt, säger Christian.

Han var tio månader gammal när han fick börja leva utan sin biologiska mamma. Hon var psykotisk, paranoid – och ensamstående. Christians äldre syster hade då redan placerats i ett fosterhem. Redan innan Christian föddes hade mamman drabbats av schizofreni, men det dröjde till början av 1990-talet innan hon fick sin diagnos. Mamman använde narkotika, läkemedel och alkohol för att skingra demonerna i sitt huvud. 

– Jag hade växt upp med en bild av att mamma var en knarkande odåga. Först när jag var vuxen fick jag reda på att hon varit psykiskt sjuk. Hela min barndom och tonårstid trodde jag att hon inte tog hand om mig för att hon var narkoman. Så visade det sig att hon kanske hade velat ta hand om mig – men att hon inte klarade av det på grund av sin sjukdom.

Det var ett tjockt brunt kuvert som bidrog till att Christian fick omvärdera bilden av mamman. Han fick det med posten för drygt tre år sedan. Kuvertet innehöll mammans gamla betyg, domstolsbeslut om omhändertaganden och journaler. Först efter några månader vågade han ta del av det digra materialet. Med stigande förvåning läste Christian att mamman hade varit en ordningssam, from och ganska konservativ människa som alla i hennes omgivning tyckte om – men att sjukdomen förstört stora delar av hennes liv.

– Det var mammas gode man som hittat allt material om mamma sedan morfar dött. Jag kände en stor sorg och en stor ilska över att mamma fick rätt hjälp så sent i livet. Det här var en orsak till att jag skrev boken om psykvården. Samtidigt ville jag berätta om mina egna erfarenheter av panikångest och depression. 

I sin bok skriver Christian Dahlström om sin mamma:

”När jag kunde följa hennes väg mot avgrunden genom noggranna myndighetsanteckningar kunde jag också bättre förstå både min egen psykiska ohälsa och hur sjukdomarna fungerar i stort. Dessutom kunde jag nyansera bilden av vem min mamma var och varför det gick så snett för henne.

Christian Dahlströms bok ”Kalla mig galen – berättelser från Psyksverige” är en skoningslös uppgörelse med psykiatrin.
Christian Dahlströms bok ”Kalla mig galen – berättelser från Psyksverige” är en skoningslös uppgörelse med psykiatrin. Foto: Paul Hansen

Christian berättar att han också ville utmana sina egna fördomar om psykisk ohälsa när han satte sig ned vid datorn. Han intervjuade bland annat några kända och halvkända personer som berättat om en annan sida i sina liv. Medieprofilen Cissi Wallin, det tidigare höjdhopparesset Linus Thörnblad, Youtubestjärnan Therése Lindgren och skådespelaren Saga Becker är några som i hans bok berättar om sina erfarenheter.

– Psykisk ohälsa är fortfarande, även om mycket hänt under senare år, något som är lite skämmigt att prata om. När jag själv blev sjuk kändes det väldigt skönt att läsa om kända människor som var framgångsrika trots sin psykiska ohälsa. Jag hade inte fått någon dödsdom och skulle kunna uppnå mina drömmar, säger Christian Dahlström.

När han blev sjuk hade tankarna kommit om att han kanske ärvt sin mammas anlag för psykisk ohälsa. Psykiska sjukdomar är generellt sett mer ärftliga än andra folksjukdomar som cancer och diabetes, påpekar han. Samtidigt kändes det som om hela hans framtid slagits sönder.

– Jag var 21 år när jag blev dålig. Jag pluggade till civilekonom, hade just träffat en tjej och livet väntade på mig där framme. När jag var som sämst kunde jag inte åka buss, inte vistas ute på stan eller uppleva glädjen över att just ha blivit vuxen och kunna styra mitt eget liv. 

Jag är kritisk till hur lättvindigt den här typen av mediciner skrivs ut. I många fall är det en helt nödvändig åtgärd, men i lika många fall skulle psykoterapi vara mer meningsfullt.

Christians familj och vänner uppmanade honom att söka hjälp, samma råd fanns på de olika vårdsajter han besökte. Men när han sökte sig till vården blev det tvärstopp.

– Om jag över huvud taget skulle kunna få någon hjälp var kötiderna väldigt långa. På vårdcentralen var läkaren snabb med att skriva ut antidepressiva mediciner, trots att psykoterapi nog hade varit det bästa alternativet i mitt fall.

Under sina år med depression och ångest var Christian tvungen att söka stöd hos kyrkan eller ideella organisationer. En präst blev hans räddning under tillfälliga kriser och när vårdköerna tedde sig oändliga.

– Men samtidigt kändes det snudd på förnedrande att behöva prata ut hos en präst – jag som inte alls är troende. Jag sökte också privat hjälp, men att gå en timme hos en psykolog kostar mellan 800 och 1.200 kronor. Det var inget som min fattiga studentekonomi klarade av.

Christian säger att läkaren skrev ut det antidepressiva läkemedlet utan att fråga så mycket om den psykiska ohälsan. Efter att ha läst om biverkningar och med minnet av mammas tablettmissbruk i bakhuvudet slutade Christian ganska snart att ta medicinen.

– I dag har jag börjat medicinera på nytt, men är kritisk till hur lättvindigt den här typen av mediciner skrivs ut. I många fall är det en helt nödvändig åtgärd, men i lika många fall skulle psykoterapi vara mer meningsfullt, tror han. 

– Fast det kostar betydligt mer och är inget som politikerna prioriterar i dag.

Christian Dahlström talar om ett finmaskigt nät som den psykiskt sjuka måste ta sig igenom för att få hjälp. Han tycker att vården verkar felorganiserad. Den som drabbas av psykisk ohälsa har ingenstans att ta vägen i dag. Först när det är en verklig kris kan hen möjligen få hjälp – men inte ens då är det säkert att vården fungerar, enligt honom.

– På många vårdcentraler finns det inte enda psykolog eller psykiater. I mitt fall fick jag till slut vända mig till specialistpsykiatrin vilket tog resurser från dem som har en allvarligare psykisk sjukdom, typ min mamma.

Till slut fick Christian möjlighet till en kbt-behandling i grupp för att lära sig hantera sin panikångest. I dag mår han bra, arbetar som frilansskribent, föreläser och driver två poddar. Den ena är ”Sinnessjukt”, den andra handlar om fotboll.

– Jag kände att jag ville göra något annat vid sidan av som inte hade någon koppling till psykisk ohälsa. Efter mina föreläsningar kommer det ofta fram människor som vill tala om sina erfarenheter. En mamma, en bror eller partner kan ha tagit sitt liv efter att inte ha fått tillräcklig hjälp. Jag får höra många berättelser om hur illa det är ställt i Psyksverige.

Läs mer om psykisk ohälsa

Fakta. Christian Dahlström

Ålder: 32 år.

Familj: Sambo och ett barn (2 år).

Bor: Snart i radhus i Vallentuna norr om Stockholm.

Gör: Frilansskribent som driver podden ”Sinnessjukt”, skriver böcker, håller föredrag med mera.

Bakgrund: Utbildad civilekonom. Växte från tio månaders ålder upp i olika fosterhem. Hans mamma led av schizofreni.

Aktuell: Med boken ”Kalla mig galen” (Ordfront).

Fakta.

Panikattacker/paniksyndrom

Vid en panikattack brukar man plötsligt få symtom som hjärtklappning, en känsla av att inte kunna andas eller en tyngd över bröstet. Man kan också bland annat må illa, känna sig yr och få stickningar och domningar i händer och fötter. Man kan tro att man håller på att dö, men panikångest är inte farligt och går över av sig självt.

Om man har återkommande panikattacker och börjar undvika situationer eller platser som kan utlösa dem kan man ha drabbats av paniksyndrom.

Depression

Om man känner sig nedstämd och orkeslös varje dag i mer än två veckor, och tappar lusten till det man oftast tycker om att göra, kan man ha fått en depression. Det händer att den som håller på att bli deprimerad inte själv märker det.

Oro, ångest, koncentrationssvårigheter, liksom trötthet och sömnproblem, är vanliga symtom. Skuldkänslor, dålig självkänsla och tankar på döden finns också ofta.

Schizofreni

Schizofreni är den vanligaste psykossjukdomen. Vid psykoser upplever man verkligheten på ett annat sätt än andra, och man kan ha vanföreställningar eller hallucinationer.

Schizofreni utvecklas ofta under lång tid. Men det händer också att en psykos utvecklas under bara några veckor eller månader. Med mediciner, psykologiskt stöd och sociala insatser går det ofta att få en fungerande vardag.

Källa: 1177 Vårdguiden

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.