Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Insidan

Gunnel hade gett upp – men när hon var 47 fick hon en dotter

Gunnel Eriksson Nauclèr på promenad med hunden Pixie hemma på Södermalm i Stockholm. Vid 47 års ålder födde Gunnel en dotter.
Gunnel Eriksson Nauclèr på promenad med hunden Pixie hemma på Södermalm i Stockholm. Vid 47 års ålder födde Gunnel en dotter. Foto: Thomas Karlsson

Gunnel Eriksson Nauclèr trodde att hon skulle få leva hela sitt liv utan  barn. Hon var 43 år när hon och Mats träffades, och när hon inte blev gravid gav de upp hoppet. Men när Gunnel var 46 var graviditetstestet plötsligt positivt.                                                                                   

Gunnel hade alltid tyckt att det var viktigt att ha en bra och stabil relation innan det kunde bli aktuellt att över huvud taget fundera på det här med barnen.

– För mig tog det tid men så kom Mats in i mitt liv, berättar hon.                                                                             

Båda två längtade efter barn, men visste att chansen att Gunnel skulle bli gravid kanske inte var så stor på grund av hennes ålder.

– Vi försökte en tid, men det hände inte något. Till slut gav vi upp det där projektet eftersom vi inte hade några tankar på att få barn med assisterad befruktning. Vi var inställda på att det nog skulle bli bara vi två under resten av livet, säger Gunnel.

Men en dag kändes det lite annorlunda i hennes kropp. Tanken flög förbi om att hon kanske var gravid, men hon vågade ändå inte tro på den. Hon var ju ändå 46 år fyllda. Men det var faktiskt något som inte var som det brukade.

Så en junidag 1994 köpte Gunnel och Mats varsin bakelse, satte på kaffet därhemma och satte sig vid köksbordet.

– Jag minns ännu smaken av bakelsen och hur vi satt där vid bordet, spända och nervösa. Jag hade skaffat ett graviditetstest på apoteket och efter en stund gjorde jag det … och resultatet var positivt.

Läs mer: Därför väntar fler med att skaffa barn 

För både Gunnel och Mats var beskedet omtumlande, chockartat. Om allt gick bra skulle de bli föräldrar om ett drygt halvår.

– För oss var det som ett mirakel, säger Gunnel.

I januari 1995 födde hon en liten dotter. Förlossningen skedde med planerat kejsarsnitt. Riskerna för komplikationer vid en vaginal förlossning är något större för äldre förstföderskor. 

– Jag ville inte riskera något och bad att få kejsarsnitt, för jag klarade inte av tanken på att vårt barn kunde drabbas av en förlossningsskada. 

– Jag förstod ju att chansen att bli gravid på nytt nog var minimal. Jag var ju ändå 47 år.

Foto: Thomas Karlsson

Gunnel hade levt ett aktivt singelliv under flera år när hon träffade sin Mats. Hon reste en del, var ofta ute och dansade – främst polskor och gammaldans – och umgicks med sina väninnor.

– Jag kände flera familjer med barn och satt ofta barnvakt hos dem. Det var inte något substitut för att jag inte hade några egna barn, utan jag har alltid tyckt att det är roligt att vara med barn, att leka med dem.

Hur kände du inför det här med egna barn?

– Jag ville ju först träffa en partner som det kändes rätt med, säger Gunnel.

– Men efter det att först min äldsta syster avlidit, och sedan min mamma, hade jag inte så många nära kvar. Mina morföräldrar och farföräldrar hade jag aldrig träffat. Därför växte nog känslan av att jag ville bilda en liten familj, att ha några att kunna luta mig mot. Och med Mats kände jag att det kanske kunde bli verklighet, att vi skulle kunna ge varandra och ett barn trygghet.

Under föräldramöten i förskolan och skolan var det inte någon som reagerade även om de andra mammorna och papporna kunde vara mer än tjugo år yngre än jag och Mats.

Hur reagerade omgivningen när du blev gravid?

– Bara positivt, även om en väninna jag hade känt i många år blev lite chockad och undrande. Men överlag var alla glada för vår skull.

Och personalen inom vården?

– Där var det också bara positiva tongångar. På mödravårdscentralen hade jag en mycket stöttande gynekolog. Hon hade själv fått barn när hon var ett par år över fyrtio och det hade gått bra. Överhuvudtaget mötte jag inga negativa attityder när jag var gravid och efter förlossningen.

Kanske kan det bero på att Gunnel har ett rätt ungdomligt utseende, och att många som inte kände till hennes ålder trodde att hon var yngre.

– Under föräldramöten i förskolan och skolan var det inte heller någon som reagerade även om de andra mammorna och papporna kunde vara mer än tjugo år yngre än jag och Mats, säger Gunnel.

När hon fyllt 60 år erbjöd Stockholms stad där hon arbetade som administratör en möjlighet till avtalspension. Gunnel nappade på erbjudandet och började på allvar att släktforska. Hon fann att många kvinnor i släkten fått väldigt många barn och att flera av dem fötts av mammor som kommit långt upp i åren.

– Kanske var jag lyckligt lottad genetiskt. Mats och jag fick ju vår dotter på naturlig väg utan någon hjälp. Hela graviditeten löpte på utan några som helst problem, jag mådde jättebra. Även det kanske har en genetisk förklaring, säger Gunnel.

Foto: Thomas Karlsson

En väninna till henne kände en kvinna som ville skriva en bok om att bli mamma efter fyllda fyrtio.

– Jag ställde upp och var den äldsta av mammorna i boken. Alla vi träffades för övrigt senare för att utbyta erfarenheter.

När Statistiska centralbyrån för sju år sedan rapporterade att mammorna i Sverige blivit allt äldre vaknade landets nyhetsredaktioner. Några av kvinnorna var till och med över femtio år när de fick barn. I samband med att rapporten släpptes var Gunnel med i några reportage i radio, tidningar och tv.

– Inför tv-inslaget mötte jag en mamma som fått ett ägg befruktat och insatt utomlands. Hon satt där med sin lilla gulliga dotter i tv-studion. Längtan efter egna barn kan ta sig olika uttryck och vi kan inte ha några synpunkter på det.

– En del vill bara ha barn på naturlig väg, som Mats och jag. Andra vill prova med insemination,  IVF och så vidare. Det är deras val.

Gunnel fortsätter att berätta om sina tankar och känslor när hon blev gravid och sedan födde sin dotter.

Har de förändrats?

– Nej, jag och Mats var så lyckliga den där dagen när vi satt där med våra halvt uppätna bakelser och drömmen om att bli föräldrar kommit ett steg närmare. I dag är jag lika glad över vår underbara, duktiga och starka dotter som jag var när hon kom till jorden.

Vad har din dotter tyckt om att ha ”gamla” föräldrar, du är 70 år i dag?

– Det har varit en del kommentarer genom åren – men jag tror väl att hon tycker att vi är rätt okej.

Råder du unga kvinnor att vänta med att försöka få barn?

– Jag ger aldrig råd eftersom människors livssituation ser olika ut. Men generellt sett är det nog bättre att få barn i yngre år. Det är trots allt roligt att kunna ha syskon, jämnåriga kusiner och att lära känna den äldre generationen.

Riskerna för komplikationer i samband med graviditeten och förlossningen är väl också mindre då, säger Gunnel. Kroppen åldras ju.

– Sedan får vi inte glömma bort männen i sammanhanget. Riskerna för att barnen ska få olika sjukdomar verkar enligt ny forskning vara större om män blir pappor mycket sent i livet.  

Längtar du efter barnbarn?

– Den frågan passar jag på. Om min dotter någon gång vill ha barn är det hennes beslut.

Fakta.Äldst förstföderskor i Stockholm

Äldst är förstföderskorna i Stockholms län, där medelåldern år 2016 var 30,2. I vissa kommuner i länet är den högre, exempelvis i Stockholms stad där medelåldern var 31,6 år och i Danderyd där den var 31,8. 

Yngst är mödrarna i Kalmar län där medelåldern vid första barnet är 27,2 år, men det finns också kommuner i landet där den är drygt 25 år, som Filipstad, Vingåker, Tranås och Lindesberg.

Källa: Socialstyrelsen och Statistiska centralbyrån

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.