Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Insidan

Hon mötte Jesus i ett spanskt kapell

Charlotte Rørth har skrivit boken ”Jag mötte Jesus”. Bilden är tagen i S:t Petri kyrka under ett besök i Malmö.
Charlotte Rørth har skrivit boken ”Jag mötte Jesus”. Bilden är tagen i S:t Petri kyrka under ett besök i Malmö. Foto: Anders Hansson

Hon gick i kyrkan ibland och hon döpte sina barn. Men den danska journalisten Charlotte Rørth betraktade sig inte som religiös. Så en dag ”mötte” hon Jesus i ett kapell i södra Spanien – och hela livet förändrades.

Den danska journalisten Charlotte Rørth var på en pressresa i Spanien för att skriva om produktionen av olivolja i södra Andalusien. När hon och de övriga reportrarna besökte en liten kyrka kom en gammal dam fram till dem. Hon pekade och sa att Charlotte är den utvalda och att det är hon som ska berätta den ”riktiga historien”. 

Resan ägde rum hösten 2008 och dagen därpå befann sig gruppen journalister i ett kapell i den lilla byn Úbeda. Charlotte lyssnade intresserat när guiden berättade. När han var klar kunde hon inte röra sig, inte ens lyfta handen. De andra gick ut medan hon satt kvar. Charlotte undrade oroligt om hon fått en hjärnblödning – samtidigt var upplevelsen av lycka större än någon gång tidigare i livet.

Charlotte, som är 56 år, hade aldrig varit religiös och inte heller någon andlig sökare. I stället har hon i vuxen ålder alltid betraktat sig som en ”kulturkristen”. Hon tycker om de värderingar som finns i det kristna kärleksbudskapet. Men hon hade länge inga tankar på om Gud existerar eller inte, det var oviktigt för henne. 

– Så en dag efter att jag kommit hem från Spanien var jag ute för att rasta familjens hund i skogen där hemma. Plötsligt träffades jag av ett mjukt ljus som gick in i min kropp i pannan och ut vid ländryggen. Jag svimmade. När jag vaknade kände jag på mig att ljuset var från Gud. 

Kapellet Sacra Capilla del Salvador i Úbeda där Charlotte Rørth hade sin upplevelse.
Kapellet Sacra Capilla del Salvador i Úbeda där Charlotte Rørth hade sin upplevelse. Foto: Shutterstock/IBL

Några månader senare återvände Charlotte Rørth till det lilla kapellet i byn Úbeda. Hon satte sig på den bänk som hon stått intill vid sitt första besök. Efter en stund såg hon tydligt ett hologram i form av en hög kupol. Inne i den bredde ett landskap ut sig där en man kom vandrande.

Läs mer: Uppenbarelser är vanligast vid livskriser

– Omedelbart visste jag att det var Jesus som gick där. Han talade till mig på ett främmande språk samtidigt som jag såg en film med scener från mitt liv. Jag fylldes av villkorslös kärlek.

När hon kom hem berättade Charlotte Rørth om sin upplevelse i kapellet för en vän och för sin familj och kort därefter också för en präst. Ingen kunde föreställa sig att hon hade haft en så stark andlig upplevelse – knappt ens hon själv, hon den kritiskt granskande journalisten som bara brukade besöka kyrkan där hemma vid dop, begravningar och vid julottan. Hennes familj var inte troende och maken hade även lämnat den danska kyrkan.

I mitt liv hade tron lyst med sin frånvaro.  Jag tänkte länge att ingen skulle kunna lura i mig vad som helst.

Charlotte bor på Jylland och på väg hem från Spanien stannade hon till hos sin mor under ett kort stopp i Köpenhamn. Charlotte berättade vad hon varit med om och då utbrast modern: ”Herregud, har du gått och blivit religiös!”

– I mitt liv hade tron lyst med sin frånvaro. I folkskolan, i gymnasiet, under mitt år i USA, när jag läste till journalist och på mina olika arbetsplatser fanns inte religionen på tavlan. Min generations föräldrar kan psalmverser utantill, vi kan inte ens be Fader vår.

– Jag tänkte länge att ingen skulle kunna lura i mig vad som helst. Särskilt inte om det handlade om en religiös koppling. Jag tänkte i och för sig att vi människor måste acceptera att vi inte har en fullkomlig kontroll över tillvaron, men var övertygad om att det inte fanns någon förutbestämd högre och gudomlig plan för våra liv.

Charlotte Rørth funderade på om den märkliga synen i det spanska kapellet var inspirerad av någon film eller tv-serie hon sett, någon bok hon läst eller något hon funnit under en research för ett journalistjobb. Men hon hittade ingen sådan förklaring.

I början tänkte hon i termer av manier och depressioner, blackout, epilepsi, psykoser, hormonrubbningar, klimakteriet ... och sökte senare upp en rad experter som kanske skulle förklara vad hon varit med om. När hon förstod att hon inte blivit galen och psykiskt sjuk, vidgades kretsen av personer som fick höra om hennes möte med Jesus.

Strax efter detta möte började hennes kollegor att kalla henne för ”glødepæren”, eller glödlampan, säger hon. Det var som ett ljus hela tiden strålade omkring henne och hon kände en enorm energi. Hon sov mycket mindre än tidigare, kände sig aldrig hungrig, beskriver hon.

– Jag kunde inte få någon hjälp för att hantera det jag varit med om i kyrkan. Inom den danska protestantiska kyrkan finns ingen teologi om uppenbarelser likt mina. Mina frågor fick därför inga svar utan jag sökte andra vägar, säger Charlotte.

Thomas av Aquino på ett par målningar.
Thomas av Aquino på ett par målningar. Foto: IBL

Hon vände sig bland annat till Thomas av Aquino, filosofen och dominikanermunken, som levde på 1200-talet. Denne ansåg att det finns två sorters kunskap: en som går att förvärva med intellektet och en som uppstår genom kärlek och förening med Gud. 

– Den första sortens kunskap kan leda långt på alla områden, även det religiösa. Således går de så kallade kardinaldygderna – vishet, rättfärdighet, mod och självbehärskning – att lära sig via intellektet. 

De tre nästa dygderna – tro, hopp och kärlek – kan däremot inte förvärvas genom det vi kallar vetande, enligt Thomas av Aquino som menade att en annan form av kunskapsinhämtande måste träda i kraft för att någon ska nå dessa tre dygder. Det krävs hängivenhet, öppenhet och hjälp från Gud menade den medeltida filosofen. 

– Thomas av Aquino är den som på ett intellektuellt precist sätt formulerat och bekräftat att mina nya kunskaper och erfarenheter har ett lika stort värde som bokligt vetande, skriver Charlotte i boken ”Jag mötte Jesus. En motvillig troendes bekännelser”.

Den är nyligen utkommen på svenska och skildrar bland annat händelsen i kapellet i Spanien mer utförligt. Charlotte beskriver om hur hon hanterade den omskakande upplevelsen och skildrar sin väg från ”kulturkristen” till att bli helt övertygad om Jesus existens. Hon berättar om hur hon som alltid betraktats som en rationell, skarp och begåvad person förvandlades till en udda figur som varit med om en föga sannolik händelse.

– Jag läste att kristna mystiker som nunnan Teresa av Avila och munken Johannes av Korset hade haft liknande uppenbarelser, men hittade inga berättelser från dagens vardagsmänniskor. Därför valde jag att några år senare skriva min bok, säger Charlotte Rørth. 

Charlotte Rørth och hennes bok.
Charlotte Rørth och hennes bok. Foto: Anders Hansson

”Jag mötte Jesus” blev snabbt en bästsäljare i Danmark och hamnade högt upp på topplistorna. Nu finns den även på svenska, utgiven av förlaget Polaris. Efterföljaren ”Vi mødte Jesus”, där olika personer berättar om sina uppenbarelser, har också fått många läsare.

– När min bok publicerats var jag rädd för att de som läste den bara skulle avfärda mig som en toka, med förvirrande idéer och känslor. Men sedan den kom ut har jag fått ta del av så många berättelser där andra vittnar om liknande upplevelser. Det är både kända och okända som hör av sig med mejl, brev eller ringer mig.

Har mötet med Jesus förändrat ditt liv?

– Den som ser mig utifrån märker nog ingenting. Jag arbetar och lever mitt vardagsliv med familjen. Men min syn på hela tillvaron har förändrats i grunden: jag betraktar mig inte som troende utan som någon som har kunskap.

Hon som bara besökte kyrkan ett par gånger per år går nu dit nästan varje söndag. Så gott som dagligen läser hon en text ur Bibeln och hon ber ofta. Ett tag funderade Charlotte till och med på om hon skulle gå i kloster och bli nunna.

– Jag har alltid varit en ganska känslig person, men nu är det ännu tydligare. Jag har alltid valt att lita på andra människor, men blir ledsen när jag upplever bristande tillit och falskspel från andra. Jag har inte förmågan att ”hämnas”. Men i gengäld är jag nästan alltid uppfylld av tacksamhet och en stor glädje över att bara få finnas till.

Hur har din familj reagerat på det du upplevt?

– Min man och mina söner, faktiskt hela familjen och vänkretsen, reagerade med nyfikenhet. Fast de måste ju också ändra sin världsbild. Jag tänkte att de reagerade som alla gör inför sina närmaste. Men när jag skrivit min bok fick jag ta del av så många berättelser där människor beskrev hur hårt och kärlekslöst deras familjer tagit emot dem.

Våren 2014, fem år efter att det hela började, reste Charlotte Rørth till Israel. Hon var ganska nervös inför mötet med landet där Jesus ska ha verkat. En kväll satt hon vid sjön Genesarets strand och det var först då som hon på allvar förstod vad hon varit med om. Hon insåg att hon både är sitt vanliga jag och någon som fått uppleva ett möte med något som är större än hon själv, säger hon.

– ”Glöm inte att det är ett mysterium”, som resesällskapet Lene uttryckte det.

Fakta.Charlotte Rørth

Ålder: 55 år.

Bor: Aalborg på Jylland.

Familj: Maken Uffe och två söner i livet. En tredje son tog sitt liv 2014.

Gör: Journalist på Nordjyske Medier. Skriver om kultur, kön, tendenser i samhället och tro. Håller föredrag.

Aktuell: Med boken ”Jag mötte Jesus. En motvillig troendes bekännelser” (Polaris), översättning: Ulrika Junker Mirada. Uppföljaren“Vi mødte Jesus” utkom under hösten på danska Gyldendals förlag.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.