Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

”Hundar testar oss precis som barn gör”

01:05. Om du vill ha en hund att kela med i soffan så ska du inte skaffa en hund som Bruno. Han kräver att man är ute och tränar och leker för att hans vaktinstinkt inte ska ta över.

Om du vill ha en hund att kela med i soffan så ska du inte skaffa en hund som Bruno. Han kräver att man är ute och tränar och leker för att hans vaktinstinkt inte ska ta över. I gengäld är han en extremt lojal hund som älskar att jobba.

Bruno är en malinois. Det är från början en vallhund som polisen har börjat använda allt mer eftersom den är friskare än en schäfer och inte skadar sig lika lätt.

När vi sitter i bilen på väg ut till Åkersberga för att träffa Bruno och hans matte Memea Mohlin ringer jag och förvarnar om att jag faktiskt är litet rädd för hundar av det här slaget, som bor på landet och som har en utpräglad vaktinstinkt.

Då säger Memea att hon har förberett vår ankomst med ett litet trick som ska få Bruno att byta spår, från sitt utpräglade vaktbeteende till sin andra stora passion i livet: att springa efter bollar.

Det är som om han har två dominerande bansystem i huvudet, det ena är inriktat på försvar och vakt, det andra på lek och bus.

När vi kommer så morrar han, precis som det är tänkt att hans ras ska göra.

Men han är också en hund som har enormt mycket energi och tycker att det roligaste som finns är att arbeta och att lyda.

Och eftersom det bästa han vet är att springa efter en boll, räcker ­Memea över Brunos favoritboll till mig och säger att jag ska kasta i väg den.

Fotografen behöver inte göra något alls eftersom hon är kvinna och dessutom helt orädd. Av någon anledning är Bruno mer på sin vakt mot män.

När jag kastar iväg bollen skjuter han iväg som ett skott för att hämta den. Sedan kommer han tillbaka och lägger den vid mina fötter. Han vill att jag ska göra det igen och igen.

Det är märkligt vilken effekt det har. Ett kast med bollen och plötsligt är jag hans bästa kompis. Nu ­söker han ögonkontakt med mig och vill göra allt som jag säger åt ­honom att göra.

När vi senare går ut för att träna och leka med honom på en fotbollsplan så får jag honom att lyda mina kommandon.

Foto: Elisabeth Ubbe

Jag klappar på utsidan av benet och säger: ”fot”. Genast kommer han för att gå tätt bredvid mig samtidigt som han hela tiden tittar upp för att läsa av mitt ansikte: ”Gör jag rätt nu eller vill du att jag ska göra på något annat sätt?”.

Lusten att jobba och att samarbeta har slagit ut vaktinstinkten.

Kan man göra så här med alla vakt­hundar?

– Man får testa sig fram eftersom de är individer precis som vi männi­skor. Tidigare försökte jag låta folk ”vinna” honom genom att använda godis. Men det gjorde honom bara mer misstänksam, säger Memea.

Bruno påminner litet om en unge som är besatt av fotboll och som gladeligen skulle springa efter en boll från tidig morgon till sen kväll, dag ut och dag in.

Vad är det vanligaste felet man kan göra med den här rasen?

– Att hela tiden gå in i det negativa och bara försöka få hunden att ”sluta”. Då riskerar man att bara förstärka det griniga anlaget.

När någon ringer på dörren är inte Brunos spontana reaktion: ”Vad kul, det kommer någon som jag kan leka med”. I stället undrar han ”vad är det för jävel som kommer hit och försöker tränga sig in?”. Men den negativa tankebanan har alltså brutits.

– Säger man ”boll” i det läget så slår han över till ett positivt tänk.

Det är litet som att kittla någon som går omkring och surar. Man slår på en annan strömbrytare.

Vissa verkar tro att rasen inte spelar så stor roll och att man kan ta vilken valp som helst och lära den att bete sig som man vill. Men det är en villfarelse, menar Memea som gör en grov uppskattning och säger att kanske 75 procent av beteendet är avlat och att man kan styra påverka hunden med uppfostran till 25 procent.

Anledningen till att hon valde en malinois var att den är livlig och energisk. Tidigare hade hon en border­collie. Men eftersom hon gjort sig av med sina får ville hon ha en hund som inte hade lika stora vallkrav men som ändå gillade att jobba och som var skärpt och kvick.

– Händer det något så är han på alla fyra på nolltid, säger Memea och visar oss några konster.

En går ut på att hon slänger en boll i ena riktningen. När Bruno störtar iväg för att hämta den och nästan är framme utstöter hon ett ljud i falsett (ptjuuut). Det gör att han tvärvänder för att i stället springa efter boll nummer två som hon nu slänger i motsatt riktning.

Det här intresset för föremål har man avlat fram hos rasen. Det är så starkt att det till och med överträffar intresset för vilt.

Om Bruno skulle börja jaga ett rådjur så kan Memea få honom att vända tillbaka bara genom att ge honom den här signalen eftersom han tycker att det är så kul.

Nästan lika roligt verkar han tycka att det är att gå fot och att krypa långsamt fram på marken. Han tävlar också i ”sök”. Det betyder att han letar rätt på människor som ligger gömda i terrängen. När han hittar dem så lägger han sig någon meter ifrån och ger skall.

När fotografen gömmer sig i skogen (för att kunna ta bilder på Bruno när han hittar henne och markerar) så blir han alldeles till sig av lycka när han förstår att han snart ska få sökkommandot.

– Andra hundar måste man motivera och locka fram beteendet hos. Om de inte får godis lägger de ned. Jag gillar att bara kunna säga att nu gör vi det här och så kan jag lita på att han gör det, säger Memea.

Farten och kraften är en del av hundens egenskaper. Det är inte utan att man blir litet imponerad när han kommer dundrande.

När jag frågar om han är kastrerad tittar Memea på mig som om hon hade hört fel.

– Man kan väl inte skaffa sig en machoras och sedan kastrera den, säger Memea och berättar att de är ute två tre timmar varje dag.

På helgerna blir det ännu mer efter­som de tränar och tävlar. Det är sådant som hon aldrig kan hoppa över. Bruno är inte heller någon vidare stadshund som man tar med sig på ett kafé.

– Han behöver få utlopp för sina instinkter och rasa av sig. Om jag hela tiden skulle säga ”nej, du får inte göra det ena eller det andra”, så skulle hans muttrande och grinig­het bara bli värre. Om man bara vill sitta i soffan och gosa så ska man skaffa sig en annan ras. Bruno vill vara ute och göra saker.

Varför väljer en del fel ras?

– De kanske har träffat en hund som de gillade tidigare och så vill de ha en likadan. Men då tänker de inte på att de kanske måste jobba en hel del med hunden för att den ska bli så där trevlig, säger Memea som är ”hundägarcoach”.

Det är ett jobb som i korthet går ut på att få ägaren att ändra sitt agerande, inte hunden.

– Om jag skulle fixa hunden och sedan lämna tillbaka den till en ägare som inte hade förändrat något i sitt eget beteende, så skulle den antagligen bara återgå till sitt gamla spår igen. Det beror på att de hela tiden speglar sig i oss.

Hunden testar hur vi reagerar på olika saker, ungefär som ett barn. Om ett barn lär sig att det inte hjälper att tjata till sig godis av en vuxen så slutar de. Men om de sedan märker att det funkar med en annan vuxen så tjatar de på den istället, säger Memea.

– Hundar är precis som barn experter på att ta reda på var man har sina svaga punkter.

Ett vanligt fel som hon ofta stöter på är att ägaren försöker hantera hunden genom att rycka och dra i kopplet. Ofta tror de att det är kopplet som kan få den att vara tyst och hejda och stoppa den.

I stället ska man använda rösten och sitt kroppsspråk, menar ­Memea, eftersom hunden är så otroligt skicklig på att läsa av människans signaler.

– Om du drar i kopplet så skapar du bara frustration. Hundens spontana reaktion är att lägga tyngden emot kopplet eftersom den ju annars skulle tappa balansen. Det gör att den börjar dra ännu mer.


Foto: Elisabeth Ubbe

I stället ska man prata och röra sig, kanske ta några snabba steg i rätt riktning.

– I samma veva som man ser att den går åt rätt håll kan man säga ”duktig hund”. Den vill nämligen veta vad man vill att den ska göra. Då ger man den bekräftelse genom att säga ”ja, du gör rätt grej, nu blir jag glad”.

Det handlar om att få hunden att bry sig, menar Memea. Låter hon glad på rösten så vet Bruno att bollen eller något annat skoj kan komma farande.

– Mycket handlar om att bli bättre på feedback. Vi är pigga på att säga nej. Men för att bryta ett beteende behöver du först fånga hundens uppmärksamhet. Och när den tittar upp så belönar du med godis eller något kul som en boll.

Memeas hundintresse går långt tillbaka i tiden. Det väcktes när hon var barn och såg sin morfar träna sina jakthundar. Ända sedan dess har hon varit intresserad av att se hur långt hon själv kan driva samarbetet med de hundar som hon möter.

Det har gjort att hon har blivit allt bättre på att läsa av hundar och att agera på ett sätt som gör att de förstår vad hon vill, säger hon.

Hon tror att det är en medfödd talang som hon har utvecklat ännu mer genom arbete och träning.

Vad skaffar du för hund när du blir pensionär och inte orkar så mycket?

– Jag har gjort det här i hela mitt liv och då kommer jag nog att vara färdig med det. Så det blir nog ingen hund alls, svarar Memea.

Foto i texten: Elisabeth Ubbe

Känner du igen rasen? Testa dig själv i DN:s hundquiz

Tidigare artiklar i Insidans artikelserie: 

Del 1: Forskaren: ”Människan bästa vän förstår mer än du tror”
Del 2: Hundsport: ”Mitt jobb är att ge mina hundar positiva känslor”
Del 3: ”Mina afghanska hundar har faktiskt räddat livet på mig”
Del 4: Solo känner när mattes blodsocker är för lågt

Fakta, Memea Mohlin

Ålder: 54 år.

Bor: Åkersberga norr om Stockholm.

Gör: Hundägarcoach och författare till elva böcker om hundträning.

Hund: Malinoisen Bruno, tre år. Tävlar i högre klass i bruksgrenen ”Sök”.

Mitt liv med hund. Del 5

Det finns lika många samspel mellan människa och hund som det finns individer och hundraser. I dag berättar vi om ett samspel som är av det lite tuffare slaget. Tidigare artiklar har varit införda den 13, 14, 16 och 20 oktober.

Fakta. Belgisk vallhund/malinois

Rasen finns i fyra varianter: ­groenendael, laekenois, malinois och tervueren. De skiljer sig framför allt åt i pälsstruktur och färg.

Malinoisen är släthårig och har en pälsfärg som kallas ”röd fawn”. Den är en medelstor och kvadratisk hund som avlats för att utstråla elegans och kraft.

Rasen användes ursprungligen som vall- och vakthund.

I slutet av 1800-talet började man intressera sig för att bilda en mer homogen ras. Det ledde fram till att rasens typ och temperament stabiliserades under början av 1900-talet.

I dag är den en allsidig bruks- och tjänstehund, väl lämpad för de flesta arbetsuppgifter och brukssportens olika grenar.

Den passar bäst i en familj som är väldigt aktiv.

Den är en frisk och sund ras. Vissa ärftliga defekter förekommer men de har en förhållandevis låg spridning.

Rasen är vaksam, mycket livfull och alltid redo att agera. Om det behövs så tvekar den inte att försvara sin ägare.

Källa: Svenska kennelklubben

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.