Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-17 13:16

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insidan/idrottstjejer-mots-av-krockande-kroppsideal/

Insidan

”Idrottstjejer möts av krockande kroppsideal”

Simmaren Louise Hansson under VM i Gwangju i somras. Till höger Karin Grahn, lektor i idrottsvetenskap vid Göteborgs universitet. Foto: Joel Marklund/Bildbyrån och Göteborgs universitet

”I simhallen vill man se biffig ut, men inte i skolan.” För idrottande flickor blir det ofta en konflikt mellan samhällsidealet och idealet i idrottens värld, enligt forskaren Karin Grahn.

Är idrottsungdomar mer nöjda med sina kroppar än unga som inte idrottar?  Forskningen ger inget entydigt svar. Studier visar att flickors missnöje över att ha för lite muskler är lika vanligt som missnöjet över att inte vara tillräckligt smal.

Karin Grahn, lektor i idrottsvetenskap vid Göteborgs universitet, intervjuade simmare för att ta reda på deras förhållande till sina kroppar – och även om hur de såg på den ideala kroppen.

– Under puberteten beskrivs flickors kroppar generellt sett i mer negativa ordalag än pojkars. Pojkarnas kroppsliga utveckling ses som positiv både för att prestera och för att se bra ut; pojkar får vara starka, ha muskler och prestera. 

– Det gäller inte på samma sätt för flickor. Samhällsidealet för en tjej är ofta att vara smal. Inom idrottens värld är det ett annat ideal som gäller, där är en mer muskulös kropp eftersträvansvärd.

– Detta leder till att idrottande flickor får ett konfliktfyllt förhållande mellan den egna traditionellt önskvärt feminina kroppen och ”idrottskroppen”. Samtidigt är det den senare som gör det möjligt att prestera väl.

I skolan möter idrottaren en smalhetskultur, medan muskler är eftersträvansvärt för de flesta kvinnliga idrottare. Som en av de simmare som Karin Grahn intervjuat uttrycker det: ”I simningen vill man se biffig ut, men när man är i skolan vill man inte se så biffig ut”.

– Idrottande pojkar brottas inte med samma motsägelse. De framhåller att muskler är ett ideal såväl i skolan som när de idrottar. Men det är inte givet att en så muskulös kropp som möjligt är funktionell inom idrotten, så även här sker en viss förhandling mellan samhället och idrottens ideal, konstaterar Karin Grahn.

Hon säger att flickor tycks skapa sig en egen ”idrottsfemininitet”, en medelväg där de balanserar mellan samhällets och idrottens ideal. Bland sina idrottskamrater hittar de en gemensam syn på den kvinnliga idrottskroppen. 

Karin Grahn forskar om genusfrågor inom idrotten, framför allt frågor kring hur genus konstrueras inom föreningsidrotten. Hennes doktorsavhandling handlade om analyser av läromedel som används för att utbilda ungdomstränare i olika idrotter.

Läs mer:

”Om vi visar upp oss kanske andra också törs” 

”Folk har fördomar om oss kroppsbyggare”