Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-12 15:28

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insidan/influeraren-som-slutat-att-dela-med-sig-av-hela-privatlivet/

Insidan

Influeraren som slutat att dela med sig av hela privatlivet

”Jag ångrar inte direkt något av det jag gjort. Vi kan lära oss av allt, det bra och det dåliga man gör”, säger influeraren Ben Mitkus. Foto: Thomas Karlsson

Han är en av landets största influerare med en halv miljon prenumeranter på sin Youtubekanal och nästan lika många följare på Instagram. Men att dela med sig av alla detaljer i privatlivet för att få klick hade ett högt pris.

Livet gick som på räls. Hans videofilmer på nätet hade hundratusentals följare och på Instagram kastade sig följarna över hans inlägg, men där fanns något som skavde. Ben Mitkus säger att han tappade bort lite av sig själv.

För vem var han egentligen bortom de ständiga uppdateringarna? Han funderade allt oftare över vad som hände inom honom när han delade med sig av hela sitt privatliv. I dag, 24 år gammal, inser Ben att han var inne på fel väg.

– För mig blev det nog allt tydligare att öppenheten hade ett pris ju mer uppmärksamhet jag mötte.  Alla kunde läsa eller se vad jag gjorde och tyckte. Mitt i allt detta kände jag mig väldigt ensam.

I dag lämnar Ben inte ut lika mycket av sitt privatliv. Han är fortfarande mycket aktiv på Youtube och Instagram, men håller en lite lägre profil och säger att han numer mår mycket bättre.

– Jag är mer eftertänksam och noggrann. Många influerare och andra som blir kända på nätet blir berusade av uppmärksamheten. Jag tror inte att det är nyttigt för självbilden. Själv lärde jag mig en läxa. 

– Visst är det najs att bli uppskattad, men inte vill vilket pris som helst. Man kan inte publicera vad som helst bara för att få uppskattning från sina följare. 

Foto: Thomas Karlsson

Ben Miktus är född i Litauen. Föräldrarna separerade ganska tidigt, och hans mamma valde senare att flytta till Sverige. Ben, eller Benas, som han hette då, var fyra år. 

– Det var både spännande och lite otäckt att komma till ett nytt land. Jag tyckte att folk pratade så konstigt och trodde att de skämtade med mig och mamma. Jag kunde inte fatta att folk talade med varandra på olika språk.

Ben minns när han skulle börja första klass. Han tyckte att skolan kändes stor och hotfull när han fick syn på den, och benen ville knappt lyda när han steg ut ur bilen.

Hans oro skulle visa sig befogad. Ganska snart blev han retad för sitt konstiga namn och kallades bland annat för ”bearnaisesåsen”. 

– Jag blev så förtvivlad när de mobbade mig och längtade efter att få kasta mitt förnamn i soppåsen och heta något annat. Jag hatade att vara Benas.

Under vårterminen i sexan retade kamraterna inte bara honom för hans konstiga namn, de gav sig också på honom för hur han såg ut. Kläderna, leverfläcken på kinden … allt de kunde komma på ledde till ytterligare trakasserier.

Till en början kunde jag ju inte svenska språket så bra, och utstrålade inte direkt säkerhet och pondus. Jag var ett lätt mål att ge sig på och frysa ut.

Så en dag drog några pojkar in honom på toaletten i en av skolans korridorer. ”Spola ner äcklet”, väste en av dem. ”Kom igen, dränk honom!”

– Mitt huvud pressades ned i toalettstolen och jag såg det pissgula vattnet och kände lukten. På ytan simmande en cigarettfimp. Jag slog vilt omkring mig och kom loss till slut. 

– Jag sjönk ihop på golvet och när jag skulle gå ut märkte jag att dörren som killarna stängt bakom sig inte gick att öppna. Till slut tröttnade de och jag kunde ta mig ut. Precis då kom en lärare förbi.

Varför blev just du så utsatt?

– Till en början kunde jag ju inte svenska språket så bra, och utstrålade inte direkt säkerhet och pondus. Jag var ett lätt ”target”, ett lätt mål, att ge sig på och frysa ut. Mobbningen ledde till att jag även fick en del tics, jag kunde plötsligt blinka häftigt och andas på ett konstigt sätt. Kanske var det en kroppslig försvarsmekanism.

Ben hade fått en lillasyster och en dag berättade mamman att familjen skulle flytta till Italien och en liten stad på Sicilien. Hennes nya pojkvän Luca kom därifrån.

– I skolan där kallade alla mig Ben och det var så najs. En kväll satt mamma och jag och kollade på filmen Ben Hur, med textremsor på litauiska. I filmen sa de hela tiden Ben, men på textremsan stod det Benas. I Litauen lägger man nämligen till ”as” på alla namn. Jag utropade högt till mamma att jag ju heter Ben. 

Ben Miktus och hans bok ”Berättelsen om Benas”. Foto: Thomas Karlsson och Lind & Co

Nu är Ben aktuell med boken ”Berättelsen om Benas”. Att arbeta med den var ett slags terapi. Han säger att han tvingades berätta om saker som han inte ville tänka på.  Om någon kallade honom Benas kastades han tillbaka i tiden. Namnet var så intimt kopplat till mobbningen och smärtan han upplevt.

– Några gånger började jag gråta och fick avbryta samtalet med bokens medförfattare.

Mammans förhållande med Luca tog slut och familjen återvände till Sverige. Ben började på ett musikgymnasium i södra Stockholm. Han bodde då norr om stan, och fick ta buss, pendeltåg och tunnelbana för att ta sig till skolan.

– Men det var värt de långa resvägarna, jag kände att jag kommit hem. Musiken hade alltid funnits i mitt liv genom mamma, som varit en populär sångerska i Litauen. Jag spelade piano som liten och lärde mig ganska snabbt att lira lite på gitarren.

I trean på gymnasiet började Ben att blogga och snart la han upp videor och musik som han gjort på Youtube. Snart hade han hundratusentals följare.

– Många youtubare och influerare kollar antalet tittare eller lyssnare i realtid. Det blir som en drog. Jag hamnade aldrig riktigt där själv. Nu kollar jag mer av vad folk gillar. Om jag gjort en tio minuter lång videofilm och folk slutar titta efter halva filmen tänker jag efter till nästa gång vad jag kan göra för att de ska titta till slutet.

Dina filmer är rakt på sak och du skojar ofta även med andra. Några negativa reaktioner?

– Min lillasyster blev arg en gång när jag prankade henne i en videofilm. Jag tyckte det var roligt och lyssnade inte på vad hon tyckte. Mamma påpekade det.

Kanske inser allt fler att många influerare och andra kända personer inte har något äkta privatliv. De kan vara rika på pengar, men ganska fattiga innerst inne.

Vad är skillnaden mellan att vara personlig och privat?

– Även om man är personlig kan man ha en tydlig gräns. Den som är privat delar med sig av precis allt, som detaljer om grälet med flickvänner. I dag jagar jag inte klick till vilket pris som helst genom att bli för privat i mina filmer och inlägg och berätta om precis allt jag gör.

Ben har börjat meditera och går upp klockan fem på morgonen. Han talar om att fånga övergången mellan mörker och ljus.

– Jag får så mycket mer gjort, är vaken på ett nytt sätt. Blir klar i huvudet. Förr kunde jag kliva upp ur sängen efter lunch. Nu gör jag lite gymnastik, äter frukost och är redo. Det är bra med strikta rutiner. När jag kommer till ett tidigt möte sitter folk nyvakna och hängiga, medan jag är full av nya idéer.

Du är en kändis bland bloggare och youtubare i en värld som många drömmer om att bli en del av? 

– Jag gjorde nyligen en egen ”undersökning” på Instagram och då menade nio av tio att de hellre var okända än kända. Det var nog 30.000 som svarade totalt. Det förvånade mig, jag trodde att alla ville bli kända.

– Men kanske inser allt fler att många influerare och andra kända personer inte har något äkta privatliv. De kan vara rika på pengar, men ganska fattiga innerst inne. 

Foto: Thomas Karlsson

Vilka är dina egna drömmar?

– Att vara en så bra förebild som möjligt. Jag vill sprida glädje och lyfta andra, beröra med min musik. I den är jag kreativ i stunden, musiken bara kommer till mig. När jag gör en videofilm får jag oftast sitta och tänka mycket mer, det är mer av ett arbete.

Ångrar du att du var så privat på nätet?

– Nej, det går inte att leva ett helt liv utan att fucka upp ibland. Så jag ångrar inte direkt något av det jag gjort. Vi kan lära oss av allt, det bra och det dåliga man gör. Samtidigt tänker jag att ett liv utan motgångar inte är ett liv, motgångar till en viss gräns så klart. 

I högstadiet var Ben med i ett gäng som stal cyklar och mopeder. Så kom det ett förslag om att börja rycka väskor från folk. Första gången råkade en tjej illa ut. Efter att de tagit hennes väska sprang alla killar åt olika håll.

– När vi samlades igen för att dela på pengarna som fanns i väskan fick jag nog, en gräns hade passerats. Det blev inga mer väskryckningar för mig.

Musiken tog allt större plats i hans liv, särskilt efter att han börjat på musiklinjen i gymnasiet. Nyligen släppte Ben en ny låt. Den har titeln ”Blundar du så blundar jag”. Han säger att den handlar om en människas relation till sig själv. 

– Vi behöver ibland betrakta oss från en annan vinkel. Många av oss bär masker för att dölja vilka vi egentligen är. Vi spelar en roll. En del styrs av egoism även när de verkar vara vänliga och snälla.

– Jag försöker ta av min mask så ofta jag kan, och blir nog mer äkta genom det. Den jag är, alltså Ben som nu också vågar berätta att jag är döpt till Benas.

Foto: Thomas Karlsson

 

Influerare (”influencer” på engelska) är en person som försöker påverka sin omgivning, främst via sociala medier, för att styra konsumtionsattityder, inspirera och underhålla.

Läs mer:

”Att vara gift med en influerare verkar outhärdligt” 

Influerare – makthavarna som aldrig granskas 

Analysföretag: Hälften av Sveriges influerare fuskar 

Läs mer om sociala medier