Inte självklart att barn gör oss lyckligare

Det finns en utbredd uppfattning om att barn är meningen med livet och att de gör föräldrar ”lyckligare” än de som inte har några barn.

Men det är en uppfattning som är ifrågasatt av forskare. Till exempel finns det flera studier som visar att kvinnor som är frivilligt barnlösa upplever en större tillfredsställelse i sina äktenskap än mödrar. En förklaring är att en vanlig källa till stress i ett parförhållande är att man inte kan komma överens om hur ansvaret för barn och hushållsarbetet ska delas upp.

– Det kan vara en typ av stress som ökar i och med att man får barn, säger Helen Peterson, docent i sociologi och en av författarna till boken ”Frivillig barnlöshet” som getts ut av Institutet för framtidsstudier.

Det finns undersökningar som visar att vuxna utan barn samtalar med varandra på ett mer sofistikerat sätt än föräldrar. En orsak kan vara att barn inte kommer i vägen för deras kommunikation, enligt Helen Peterson, som dock betonar att sambanden är komplexa när det kommer till frågan om barn och lycka.

För samtidigt som barnlösa par brukar påstå att deras tillfredsställelse beror på att de inte har några barn, kan föräldrar å sin sida hävda att deras förhållande snarare stärks av barnen, som de ofta beskriver som det sammanhållande kittet.

– Men om det nu är så att barn skapar ett tomrum hos dem som är frivilligt barnlösa, så lyckas de fylla det med något annat eftersom de inte uppvisar en lägre grad av lycka eller lägre grad av tillfredsställelse med sina liv eller relationer än föräldrar, säger Helen Peterson.

Det finns även studier som tar udden av den vanliga uppfattningen att barnlösa som åldras blir ensamma i en större utsträckning än föräldrar. Det har nämligen visat sig att äldre, frivilligt barnlösa par ofta upplever en högre grad av tillfredsställelse med sina liv än par som har haft barn som har flyttat hemifrån.

Enligt Helen Peterson kan det förklaras med att barnlösa par har kunnat ägna mer tid åt varandra och till att utveckla gemensamma intressen.

– De har lagt mer tid och pengar på sig själva och på att ta hand om varandra, i stället för att rikta allt fokus på sina barn.

Påståendet att de som lever i parrelationer utan barn är generellt nöjdare får stöd av en stor undersökning som har genomförts i USA och Europa och som presenterades tidigare i år av professor Daniel Gilbert vid Harvarduniversitetet.

Gift dig – men skaffa inte barn, var slutsatsen han drog i en intervju i Daily Mail. Enligt undersökningen ökar lyckokänslan när barnen blir stora och flyttar hemifrån.

– Siffrorna visar att gifta på nästan alla sätt är lyckligare än ogifta, oavsett om dessa är singlar, skilda eller sambor. Gifta lever längre, tjänar bättre och har mer sex. Barn verkar öka lyckan medan du väntar dem, men så fort de föds börjar problemen, lyder Daniel Gilberts något drastiska resonemang.

Att så många pratar så lyriskt om att deras barn tillför så mycket lycka i deras liv, hänför han till den psykologiska mekanismen som gör att vi har en tendens att minnas det som inneburit glädje och kärlek. Den som tillbringar en dag med en femåring, minns kanske bara när barnet mumlade ”jag älskar dig pappa”, och glömmer allt det otrevliga som också hände, menar Daniel Gilbert, som själv har en son och ett barnbarn.

Det finns emellertid de som tycker att undersökningar av det här slaget behöver nyanseras.

I boken ”The myths of happiness” går psykologen och lyckoforskaren Sonja Lyubomirsky igenom några av de vanligaste fällorna när vi diskuterar lycka och föräldraskap. Och i en artikel i Time så sent som i augusti i år försöker hon bena ut den kniviga frågan under rubriken: ”Do children bring happiness—or misery?”

Svaret blir inte oväntat ”både och”. När Sonja Lyubomirsky har tittat på de undersökningar som har gjorts har hon kunnat konstatera att sambandet mellan föräldraskap och välbefinnande är högst varierande. Därför menar hon att det inte är särskilt meningsfullt att fråga sig huruvida föräldrar är lyckligare än barnlösa.

– Det bästa svaret man kan ge är att ”det beror på föräldern, och på barnet”, skriver hon.

Föräldrars lyckonivå håller sig inte konstant under hela livet utan går upp och ned. I synnerhet varierar den med barnets olika åldrar. Sonja Lyubomirskys slutsatser, som baseras på frågor som har ställts till vuxna amerikaner, visar att de flesta föräldrars negativa upplevelser rapporteras när barnen är under fem år och när de befinner sig i tonåren. När barnet sedan är äldre, rapporterar föräldrarna långt fler positiva erfarenheter av att ha barn.

I Sonja Lyubomirskys undersökningar uppger dock alla kategorier föräldrar generellt att deras liv är meningsfullt i en högre utsträckning än de som inte har barn. Enligt henne tyder det på att den ”belöning” som föräldrar upplever att de får av att ha barn trots allt väger tyngre än andra mindre beständiga kickar.

En vanlig invändning mot den här typen av resonemang är att föräldrar har en tendens att bedra både sin omgivning och sig själva eftersom de har investerat såväl tid som pengar och prestige i projektet att skaffa barn.

För att reda ut saken lät hon föräldrarna försöka gradera sina upplevelser som föräldrar på en skala dag för dag, utan att utsättas för några ledande frågor.

Då visade det sig att de oftare uppgav att de upplevde stunder av välbehag än personer som inte hade barn. Inte bara när de var separerade från barnen, till exempel på arbetsplatsen, utan även när de tog hand om sina barn.

Sonja Lyubomirsky, som själv har fyra barn i åldern 3 månader till 14 år, menar att de ger henne en mening med och berikar hennes liv genom att göra henne glad och stolt. Parallellt med detta har de gett upphov till oro, ilska och besvikelse.

Värst är det när barnen är små eller i tonåren. Det sammanfaller ofta med en period i vårt vuxna liv när vi själva inte står på en särskilt fast grund, varken ekonomiskt eller socialt.

– Håll det i minnet när ni planerar att skaffa barn. Men betänk också att 94 procent av föräldrarna i efterhand påstår att det var värt det, trots allt, skriver hon.

Men vad ska de säga? Hur tabubelagt det är att hävda att ens barn inte var värda allt slit, vittnar inte minst de reaktioner som författaren och psykoanalytikern Corinne Maier fick när hon utkom med boken ”No kid: 40 skäl att inte att skaffa barn” 2008. I boken förklarar hon hur hennes barn mer eller mindre förstört hennes möjligheter att förverkliga sig själv och leva det liv hon egentligen hade önskat.

– Att förklara att man ångrar att man skaffade barn är väldigt, väldigt tabu, säger Helen Peterson. Ja, det kanske är mer eller mindre omöjligt att uttrycka något sådant, speciellt för kvinnor.