Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-19 17:22

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insidan/jag-tanker-inte-bli-smalare-for-att-folk-har-synpunkter/

Insidan

”Jag tänker inte bli smalare för att folk har synpunkter”

00:34. Naomi Mignone blev mobbad för sin vikt i skolan – nu målar hon tjocka människor med budskapet att alla duger som de är.

När Naomi Mignone började skolan blev hon retad och mobbad för sin vikt. I dag målar hon tjocka människor med budskapet att alla duger som de är. ”Även tjocka har rätt att finnas till”, säger hon.

Högst upp i en fastighet på Första Långgatan i Göteborg kommer Naomi Mignone att arbeta under det kommande året. Här vill hon utveckla sin konst och fortsätta att i sina färgrika akvareller skildra tjocka personer .

– Tjocka kroppar har lika mycket rätt till glädje och kärlek som alla andra, påpekar hon.

Naomi säger inte att hon är överviktig. Det begreppet rymmer en värdering om att hennes kropp bryter mot den smalhetsnorm som präglar hela samhället, menar hon. 

– Jag är stolt över att jag efter många år accepterar hur jag ser ut, fortsätter Naomi.

Redan i första klass blev hon mobbad för sitt utseende. Hon kallades för ”tjock”, ”ful” och andra tillmälen som små barn kan komma på.

– Som ung tänkte jag ofta att jag ville bli smal. Jag fick så ofta höra att att en kropp måste vara smal och det gjorde att jag fick svårt att hitta tryggheten i mig själv. Jag accepterade inte hur jag såg ut. Jag kände mig utstött och lärde mig tidigt att jag inte skulle tycka om min kropp. 

Bild 1 av 2 ”När jag upptäckte andra tjejer och kvinnor som sprider ett positivt budskap om sina kroppar blev det också lättare för mig att bejaka hur jag ser ut. Det går att vara tjock och stolt”, säger Naomi Mignone.
Foto: Ali Lorestani
Bild 2 av 2 Naomi Mignone i sin ateljé på Första Långgatan i Göteborg.
Foto: Ali Lorestani

– Hemma fick jag höra att jag var fin, men att jag kanske borde gå ned i vikt. Det var nog välvilja från mamma och mina systrar, men ändå ett uttryck för att jag nog borde pressa in min kropp i normen. I dag är hela familjen och även mina vänner stöttande. De förstår hur jag har haft det och hur jag känner.

Under tonåren var Naomi skoltrött, ville bli vuxen och flytta hemifrån – och fortsätta måla.

– Att vara tonåring är inte lätt, särskilt inte för någon som ser ut som jag gör. Jag kunde inte ha samma kläder som mina kamrater för de fanns inte i min storlek. Och i reklamen och tidningar fanns inga tjocka personer på bild.

Naomi berättar att hon även i vuxen ålder upplevde att det var fel på hennes kropp, att den borde se annorlunda ut. Hon säger att självkänslan tidigt fick sig en knäck som det tog lång tid att reparera.

För cirka fem år sedan började Naomi följa kroppsaktivister på Instagram, varav en hel del tjocka och stolta kvinnor. Stina Wollter är en av dem och Sara Dahlström, även hon intervjuad i Insidans serie, en annan.

– När jag upptäckte andra tjejer och kvinnor som sprider ett positivt budskap om sina kroppar blev det också lättare för mig att bejaka hur jag ser ut. Det går att vara tjock och stolt, säger Naomi.

Redan i lågstadiet började hon rita och måla, att skapa blev tidigt ett viktigt andningshål. I högstadiet höll hon sig ofta för sig själv, och konsten hade fortsatt en stor betydelse i hennes liv.

– Jag vågade inte drömma om att kunna arbeta med det på heltid. Men för två år sen var känslan att ”det här är min grej” så stark att jag sökte till Göteborgs konstskola. Jag kom in och här är jag hemma! Nu tänker jag gå vidare och söka till en konsthögskola.

Akvarell av Naomi Mignone. Foto: Ali Lorestani

I sina akvareller avbildar Naomi tjocka människor. Hon tror att ju mer kropp som visas i konsten och i andra sammanhang, desto mer normaliserat kommer det att bli att människor är olika.

– I medier och filmer tenderar man ännu att driva med tjocka personer. De ses som lata, ohälsosamma och till och med ibland som lite dumma. I min konst vill jag lyfta fram en annan sida.

Inför sin utställning ”Tjock”, som visade i Göteborg i slutet av av förra året, bad Naomi tjocka personer att skicka in foton på sig själva via Facebook. Sedan använde hon dem som referens i sin konst.

– Gensvaret blev stort och det förvånade mig. Men jag tror att en rad tjocka personer, typ Stina Wollter, inspirerar andra som känt sig missförstådda och missanpassade. När de ser att andra vågar ”komma ut” vågar de kanske också. Hon talar om HBTQIA+. Där bokstäverna står för homosexuella, bisexuella, trans och queer – och ”I” står för intersex och ”A” för asexualitet. Plustecknet symboliserar att det kan finnas ännu fler termer som också ryms inom paraplybegreppet.

– Alla måste få finnas och bli accepterade för dem de är oavsett utseende, sexuell läggning, etnicitet och så vidare. Den tanken och känslan är stark inom mig.

Efter högstadiet valde hon att inte studera på gymnasiet , men utbildade sig senare till barnskötare. 

Några gånger försökte Naomi gå ned i vikt och då fick hon höra kommentarer som om att hon blivit sååå snygg ... 

– Folk tar sig ofta rätten att lägga sig i andra människors vikt och att uttala sig om en någon annans kropp. Jag har inte aktivt bantat men ibland tänkt på min vikt. Men nu har jag lagt ned det. 

– Jag tänker inte bli smalare för någon annans skull, för att folk har synpunkter på hur jag ser ut. Min vikt är min ensak.

Naomi Mignone är aktuell med utställningen ”Tjock” som visas senare i år på Klädesholmens bibliotek på Tjörn. Foto: Ali Lorestani

I dag är det inte alltid lätt att vara tjock, fortsätter Naomi. Många är rädda för att gå till läkaren, och är oroliga för att möta nedlåtande läkare och sjuksköterskor. Eller att gå in en butik för att snygga kläder, men som tur är finns nätet, säger hon.

– Jag blev som sagt tidigt medveten om att jag är tjock. Det var inte lätt att acceptera min kropp när samhället och omgivningen säger precis tvärtom. När budskapet är att du är helt fel. 

Men övervikt kan ju leda till sjukdomar och en sämre hälsa?

– Jag använder ju inte ordet övervikt. Jag tycker att det är folks ensak vad de gör med sina kroppar, alla måste få välja fritt hur de vill se ut. Att stigmatisera människor, se ned på dem och hävda att de är ett hot mot folkhälsan hjälper ingen.

Naomis del i kampen för att alla en gång ska bli accepterade som de är består i att göra och visa bilder på tjocka kroppar, säger hon. Även om hon inte vill beteckna sig som en aktivist.

– Om jag är stolt över min kropp kommer det inte att leda till att andra människor börjar vräka i sig mat för att se ut som jag. Men kanske till att en del som nu sitter hemma och inte vågar ge sig ut på stan till och med vågar visa sig på stranden i en baddräkt.

Senare i år kommer Naomis bilder att visas under en utställning på Tjörn, norr om Göteborg. Hennes förhoppning är att ännu fler blir intresserade att ta del av hennes konst.

– De sista fem åren i mitt liv är de allra lyckligaste, säger Naomi. Här är jag och min kropp!

Läs mer: Mobbning kan påverka kroppsuppfattningen på lång sikt