Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-17 18:54

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insidan/jag-tanker-pa-hur-haftigt-det-maste-vara-att-kunna-flyga/

Insidan

”Jag tänker på hur häftigt det måste vara att kunna flyga”

Skärfläcka, lappuggla och kungsörn – tre av favoritfåglarna som Torsten har fångat med kameran. Foto: Torsten Green-Petersen

Som liten pojke tittade Torsten Green-Petersen upp mot himlen och drömde om att kunna flyga som en fågel. Kärleken till fåglarna har hållit i sig hela livet. ”Att ligga och vänta med kameran i timtal är en form av meditation för mig”, säger han.

Som barn brukade Torsten Green-Petersen ta cykeln och ge sig ut på vägarna runt Södertälje. Han ville komma bort från vardagens ibland lite röriga tillvaro. Cykelturerna var både en flykt och en längtan efter frihet. 

Ofta satte han sig ned för att bara titta en stund. Han var ensam, men hade sällskap av djuren och fåglarna.  På biblioteket lånade han boken ”Europas fåglar” och med hjälp av den listade han ut vad han såg.

– I dag talas det om skogsbad och om hur välgörande det är för kroppen och själen att vistas i naturen. Jag skogsbadade redan som barn tror jag – och det har jag fortsatt med hela livet, säger Torsten.

Som ung hade han inga favoritfåglar. Alla olika arter, mångfalden, fascinerade honom. Där fanns stora och små fåglar, färgglada och mindre färgglada, rovfåglar och växtätare ...

– Att se fåglarna flyga och fara som de ville var så häftigt. Själv satt jag på marken och kunde bara se på. Fåglar är oberäkneliga. Det kan gå timmar utan att det händer något, så på ett ögonblick sker det som du väntat så intensivt på.

Förra året utkom Torstens bok ”Fågelns blick”. Den är en resa in i en bevingad värld. I korta essäer om fåglars liv kommer han osökt också in på det mänskliga i tillvaron. Texterna illustreras med hans egna bilder.

Torsten Green-Petersen och hans bok ”Fågelns blick”. Foto: Privat och eddy.se ab

Den finlandssvenske författaren Elmer Diktonius konstaterade i en välkänd aforism att ”Bara de tama fåglarna har en längtan. De vilda flyger”. Vi människor saknar fysiska förutsättningar för att flyga – men längtar, det gör vi.

I myter, sagor och i många religioner återkommer ofta flygande människor eller människoliknande flygare. Och den som i tanken flyger ser saker ur nya perspektiv och kan inta nya positioner. I drömmar, både nattliga och dagdrömmar, är möjligheten att flyga ett återkommande tema. 

I den grekiska mytologin skildras hur uppfinnaren Daidalos fängslas tillsammans med sonen Ikaros efter att ha fallit i onåd hos kung Minos på Kreta. Daidalos tillverkar vingar åt dem av vax och fjädrar, och så rymmer de flygande över havet. 

Daidalos varnar dock sonen för att komma för nära solen eftersom det skulle smälta vaxet i vingarna. Ikaros lyssnar inte på sin far, mister sina vingar och störtar ner i Egeiska havet där han drunknar.

– När jag ser fåglar segla högt uppe i skyn eller snabbt lämna grenen de sitter på tänker jag bara på hur häftigt det måste vara att kunna flyga utan att vara beroende av någon teknik. Att kunna lyfta och fara iväg dit man vill, säger Torsten.

Han utbildade sig till läkare efter gymnasiet och bildade familj. Under flera år var hans tid för fågelskådning begränsad. Barnen, jobbet med oregelbundna arbetstider och renoveringen av gården på Gotland dit familjen flyttat tog nästan all tid.

Efter flera år som allmänläkare skolade Torsten om sig till psykiater. Han hade precis fyllt 50 år och tänkte att det var sista chansen att pröva på något nytt, att utmana sig själv. Efter utbildningen arbetade han på Gotland och i Jämtland. Sedan årsskiftet är han lika fri som fåglarna.

När jag sitter eller ligger där finns ingen agenda och inga projekt som måste klaras av. Det blir en form av återhämtning. Det kan gå timmar utan att något händer, så kommer en fågel nära och ibland blir det en bild.

För sju år sedan övergick han till att fotografera fåglar i stället för att endast betrakta dem. I dag kan han vara stilla i ett gömsle i ett dygn för att kanske få den där bilden han hoppas på.

– När jag sitter eller ligger där finns ingen agenda och inga projekt som måste klaras av. Det blir en form av återhämtning. Det kan gå timmar utan att något händer, så kommer en fågel nära och ibland blir det en bild.

Vi får tag i Torsten när han precis kommit hem efter en vistelse på Stora Karlsö, en av de två öar som ligger alldeles väster om Gotland. Efter att ha tvättat lite kläder och gjort rent sin utrustning ska han dagen därpå ge sig av till Lilla Karlsö. Där ska han tillbringa fyra dygn totalt ensam. 

På ön häckar ett femtiotal arter, bland annat sillgrisslor och tordmular. Under den mest intensiva perioden lever 50.000 fåglar här. Ett antal får håller markerna öppna.

– Maj är den mest intensiva fågelperioden. Så många flyttfåglar återvänder från sydligare trakter för att para sig. Det råder en febril aktivitet i varje buske och vid varje strandkant. Så några veckor senare ägnar föräldrarna allt tid åt att skaffa föda åt sina ungar. 

Fågelintresset har fört Torsten till Spanien, Ungern, Kina och flera andra länder. Men nu är det slut med det långväga resandet. 

– Jag känner nog lite flygskam och tänker sluta flyga. I fortsättningen kommer jag att röra mig runt här på Gotland och lite grann i övriga Sverige. Vi måste alla tänka mer på miljön. 

När Torsten ligger i sitt gömsle brukar han skriva ned sina tankar. En majdag för ett par år sedan fotograferade han några skärfläckor och då löd orden så här:

”Ur mars gråa himlar frigör sig svarta uppåtkrökta näbbar och kroppar som designade av Ferraris modelejon. Där tidigare ingenting fanns. Utom de grå kanske blytunga molnen fyllda av nyckfulla snödrev. Från den himlen faller svartvita löv av liv ned. Ett efter ett eller som en mindre och första flock. Därmed är våren på Gotland inledd.”

Skärfläckans näbb pekar åt fel håll, uppåt mot himlen och kanske mot andra världar. Foto: Torsten Green-Petersen

Just den här arten är Torstens favorit.  Han säger att det är världens vackraste fågel och berättar att det finns många skärfläckor längs de gotländska kusterna. Han har tagit många fotografier av skärfläckor och varje gång är det som att möta en gammal bekant.

Varför tycker du att skärfläckan är den vackraste fågeln?

– Formgivningen är enkel, fast ändå så utmejslad.  Nog är skärfläckan lite märkligt hopsatt med sin uppochnedvända näbb; den som är så gracil med sina sylvassa spetsar som pekar åt fel håll. Uppåt. Upp mot himlen och kanske mot helt andra världar.

Skärfläckan håller till där det är cirka tio centimeter djupt och det är svårt att fotografera dem. Torsten brukar ligga på en luftmadrass ute i vattnet och vänta på exakt rätt ögonblick. 

Många barn drömmer om att lyfta från marken och tumla runt i luften. Lite samma känsla fick Torsten när han såg de lekande unga kungsörnarna. Foto: Torsten Green-Petersen

På en bild har han fångat två unga kungsörnar som leker tillsammans, lattjar i vinden. De testar sin flygförmåga och ser vad de klarar av. Bilden är tagen på Gotland, som har världens tätaste stam av kungsörnar.

– Som liten fantiserade jag om att kunna flyga, att lyfta från marken och tumla runt i luften. Lite samma känsla fick jag när jag såg de lekande unga kungsörnarna. Rovfåglar fascinerar annars många, även dem som inte skådar fåglar. 

Rovfåglar är tekniskt och biologiskt fulländade för att jaga och skaffa föda, säger Torsten. Och så är de vackra, tillägger han. Just den kombinationen kanske är det som lockar: det vackra och på samma gång lite farliga.

Så till en bild av lappuggla tagen i Jämtland. Torsten tycker att ugglor är spännande eftersom de är nattaktiva. Lappugglan och de flesta andra ugglearter är lite trollika när man får syn på dem. Kanske blev folk förr i tiden både skrämda och lockade när de fick syn på en uggla. 

Lappugglan liknar ett troll. Kanske blev folk förr i tiden både skrämda och lockade när de fick syn på den. Foto: Torsten Green-Petersen

– Just lappugglan har blivit betydligt vanligare i dag och brett ut sig i nya områden. Tidigare beskrevs den som ett väsen som håller till i Norrbottens djupa skogar.

Som psykiater mötte Torsten unga som mådde psykiskt dåligt. När han växte upp var det lätt att få jobb och bostad, och skolan upplevdes inte som så stressig.

– Unga i dag har det betydligt värre än min generation och vården kan lindra symtomen, men inte åtgärda grundorsakerna till det dåliga måendet. Jag tyckte ibland att jobbet kändes pressande och då blev fågelskådningen och fågelfotograferingen en bra återhämtning.

 

Läs mer:

Direktsända sillgrisslor både nöje och seriös forskning 

Ejdern minskar i skärgården: ”Oroande”