Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Insidan

Jakten på det fulländade livet

Josefin Ahlsströms roman "Parmiddag" handlar om den stressade yrkeskvinnans strävan efter ett fulländat familjeliv.
Josefin Ahlsströms roman "Parmiddag" handlar om den stressade yrkeskvinnans strävan efter ett fulländat familjeliv. Foto: Alexander Mahmoud
Yrkesarbetande kvinnor sliter häcken av sig för att leva upp till ett ideal som egentligen bara fungerar om man är hemmafru. Det menar författaren Josefin Ahlström som skrivit en roman om hur vi slår knut på oss själva.

Tv-producenten Vera, 36 år, står utanför 7-Eleven och äter korv så att räksalladen rinner över hennes fingrar. När hon är klar tänder hon en cigarrett. Transfetter och nikotin – det här måste vara de två värsta ”synderna” för en väletablerad kvinna från medelklassen.

Så tror i alla fall Josefin Ahlström,­ författare till romanen ”Parmiddag” som kommer ut på Frank förlag i sommar. Romanens Vera är bosatt i en Brommavilla tillsammans med maken Rickard och de två sönerna. Stora delar av hennes tillvaro handlar om att slå knut på sig själv för att upprätthålla alla de måsten och borden som hon anser ingår i hennes liv.

Josefin Ahlström vill beskriva en verklighet som hon tror att många kvinnor lever i i dag.

– Det är surdegsbröd och perfekt sexliv, fantastiska middagar för vännerna, underbara semestrar med familjen, ett vackert hem och på det en karriär som ska underhållas, säger Josefin. Jag tror att det här är en känsla som många kvinnor känner igen sig i – att man hela ­tiden vill att allt ska vara så perfekt.

Men vad är det då som får kvinnorna att driva sig själva på det här viset? Kanske en storts bekräftelsesjuka, funderar Josefin.

– Allt handlar om att göra en massa saker och sedan visa upp dem så att vi ska få beröm. Jag tror inte att vi är så intresserade av heminredning om vi aldrig får visa upp det för någon. Och inte gör vi Facebookinlägg om hur gnälliga våra barn är, vi skriver bara när vi har bakat bullar med dem. Vi redovisar hela tiden vad vi gör, inte hur vi mår.

För romanens Vera brister det till slut och hon öppnar upp för en annan sorts tillvaro med familjen. Men den här sinnessjuka kravlistan som hon och många andra framför allt kvinnor lever under, var kommer den ifrån?

– På något vis lever vi kvar i en sorts hemmafruideal. När jag växte upp på 60- och 70-talen gjorde man egen müsli. Halvfabrikat fanns inte på samma sätt och jag tyckte att det var lyx med köpekakor.

Det stora problemet är att vi bara har adderat krav sedan dess, inte tagit bort något. För dagens kvinnor ska inte bara göra saft, de ska också jobba. Mycket. Men det största kravet av dem alla är att vi ska vara så bra föräldrar där barnen ska erbjudas rätt skola, rätt aktiviteter och definitivt hemgjorda pannkakor på utflykten.

– Det är som om vi tror att det ­sitter en mammakommitté och dömer oss om vi gör fel.

Trots att romanens Vera älskar sina barn över allt annat tappar hon ofta humöret.

– När vi blir irriterade på våra barn är vi nog ofta arga på oss själva. Över att vi inte gjort det vi tror förväntas av oss. Men det är nog i första hand vi själva som sätter de här kraven på oss, inte männen.

Vad är då alternativet?

– Down shifting-trenden som kom för några år sedan blev jag också stressad av. Det var ju inte ett dugg mer avslappnat. Par som sa upp sig från jobbet, köpte ett jätte­hus i Dalarna som de renoverade helt själva eller startade ett yogacenter på Palma eller Mallorca. Men att hålla på med mindfulness, gå på Baravara-kurs eller åka på retreat är ju också en skrytfaktor, saker som vi trycker in i våra kalendrar veckor eller månader i förväg. Och varje gång vi har yogat så ska vi skriva på vår blogg hur många solhälsningar vi gjort.

Men nej, Josefin har ingen konkret lösning på hur vi ska bli lite mer avslappnade och sänka kraven på perfektion.

– Det jag vill med mina böcker är att underhålla, att så många som möjligt ska läsa dem och kanske känna igen sig. Jag försöker beskriva de här situationerna på ett nedtonat komiskt sätt. Kanske blir det lite lättare om man kan se det utifrån, se det humoristiska i det. Och framför allt se att man inte är ensam.

Josefin Ahlström

Ålder: 42.
Familj: Maken Calle och barnen Douglas, 11 år, och Estelle, 10 år.
Bor: Stockholms innerstad.
Gör: Författare. Just nu har hon semester i Stockholms skärgård där hon plockar mördarsniglar, har parmiddagar, läser böcker och spelar tennis samt samlar intryck till sin nästa roman.
Bakgrund: Född på Gotland, jobbat på de flesta produktionsbolagen samt som journalist. Debuterade hösten 2011 med romanen ”I niqab på Stureplan”.
Aktuell med: Romanen ”Parmiddag” (Frank förlag).

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.