Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

Jobbet blir roligare om hunden får vara med

Det börjar med ett litet hundslagsmål. Och slutar med total harmoni när bulldoggen Johnny sträcker ut sig i husses knä och blir omhuldad av personalen.

Vi har klivit in hos designföretaget Edblad & Co som huserar i en av de gamla fina paviljongerna till Riddarhuset i Gamla stan.

Det är bara ett i raden av många företag som har upptäckt fördelarna med att låta personalen ta med sig hund till jobbet.

På huvudkontoret i Roslagen har man till och med byggt en hundgård för att underlätta logistiken.

Men nu är vi på besök i företagets lokaler som är granne med Stockholms ström. Vi visas runt tills vi stöter på den första hunden, den franska bulldoggen Johnny.

Han håller till i sin husses, ekonomichefen Andreas Frimans, rum, och hoppar upp från sin plats på golvet för att skälla och morra när vi kommer in genom hans dörr.

Han vill bara markera.

Men så kommer Elliot för att se vad som händer och då blir det litet bråkigt mellan dem. Elliot är en korsning mellan parson russell och shih tzu vilket gör att han har både vakt- och jaktinstinkter.

De morrar och gläfser och biter i luften innan Johnny tar sitt förnuft till fånga och vänder sig bort, som för att säga ”nu räcker det med dumheter”.

Johnny är äldst med sina åtta år och borde vara den som bestämmer. Men Elliot är på jobbet fler dagar i veckan vilket får honom att tro att det är hans kontor.

Foto: Hampus AnderssonHan äger i alla fall sitt rum där han håller till tillsammans med sin matte, ekonomiassistenten Victoria Zetterberg och ytterligare en kollega.

Det verkar som om allt fler arbetsplatser börjar inse fördelarna med att ta med sina djur till kontoret. Dels för att det underlättar för ägarna som får lättare att få livspusslet att gå ihop. Det gör att produktiviteten ökar.

Dels för att det också blir roligare för dem som gillar hund men inte har någon att gosa med hemma.

Nyligen listade teknikkedjan Clas Ohlson nio anledningar till att ha kontorshund. En var att de lättar upp en stel stämning och gör att arbetskamrater får saker att prata om i fikarummet.

Hunden ser också till att medarbetare får frisk luft och motion eftersom de måste gå ut med den titt som tätt.

Andreas Friman bor i Stureby och vinner mycket tid och pengar genom att ta med sig Johnny på morgonen. Dessutom tycker han att det blir roligare att jobba när de får vara tillsammans.

– Det bästa är att jag får umgås mer med Johnny. Han är ju min bästis, säger Andreas och berättar att det var för några år sedan i Malmö som de blev så tajta med varandra.

Det blir en familjär stämning på något sätt av att ha honom här.

Varje morgon tog de en stärkande långpromenad till jobbet där de sedan var ensamma på ett kontor. Innan de tog en lika lång promenad hem på kvällen.

– Jag mådde fantastiskt bra, fick frisk luft och motion luft tack vare Johnny. Särskilt så här års kan man behöva allt ljus man kan få, säger han.

I dag ser livspusslet annorlunda ut med en högre arbetsbelastning både hemma och på jobbet. Det gör att Andreas låter en ”dogwalker” ta hand om Johnny vissa dagar när han tycker att det blir knöligt att ha honom på kontoret.

– Han är fantastisk och jag ångrar inte att jag skaffade honom. Men man ska inte sticka under stol med att det är jobbigt också.

– Jag kan känna mig låst eftersom jag inte alltid kan ta med honom på lunchen eller om jag har något externt möte. Alla ställen tar inte emot hund och det finns folk som är allergiska.

Andreas har också barn och familj i Stureby att tänka på. Han går upp halv sex och fixar frukost innan han tar med sig barnen och Johnny på dagens första promenad till förskolan.

När de lämnat ungarna hoppar de in i bilen och åker till kontoret. Johnny installerar sig på golvet inne i deras gemensamma rum. Om Andreas ska skriva ut något eller ta en fika med någon, så tar han med sig Johnny ut ur rummet.

– Han får aldrig gå ut ur rummet själv. Det är viktigt att han vet sin plats och att det är jag som bestämmer. Franska bulldoggar tänjer gärna på gränserna.

På en tidigare arbetsplats började Johnny ta sig friheter. Han låg alltid i en av stolarna och plötsligt en dag så morrade han när en besökare kom för nära. Johnny tyckte att det var hans fåtölj. Det avhjälpte Andreas genom att genast placera honom på golvet.

Foto: Hampus Andersson (DN)I rummet bredvid Johnnys finns alltså Elliot som har varit här sedan han var valp. Han skäller när vi kommer in i hans rum, men inte när man träffar honom någon annanstans i huset.

– Det blir en familjär stämning på något sätt av att ha honom här, säger hans matte Victoria Zetterberg. Elliot följer med ut i köket när det är lunch. Folk samlas runt honom och det skapas en positiv atmosfär.

Ibland springer han en trappa ned och hoppar upp i knät på inköpsassistenten.

Det finns studier som visar att stresshormonerna sjunker och att välbefinnandet ökar av närheten till djur.

Foto: Hampus Andersson (DN)

Men det gäller naturligtvis inte alla. I rummet bredvid inköpsassistenten sitter kontorets enda hundrädda person, Cattis Tärnström. Hon var ett år när en stor grand danois först buffade omkull henne i sandlådan och sedan började slicka henne i ansiktet.

När hennes mamma kom låg hon alldeles paralyserad av skräck med den stora hunden över sig.

När vi besöker henne får Johnny order att vänta utanför. Han står tålmodigt och tittar på oss tills han får en signal om att komma in. Han gläfser när han passerar Elliot men flyger sedan upp i husses knä för att gosa.

När Cattis sträcker fram handen så svarar han genom att möta den med sin tass. Det syns verkligen hur han njuter när personalen ägnar sig åt honom.

– Johnny är lättflirtad. Antingen intresserar han sig för en människa och blir glad varje gång han ser henne, eller så ignorerar han personen fullständigt, säger Andreas.

Cattis har börjat vänja sig vid hundarna och är inte lika rädd längre.

– Det är när jag reser mig upp och ska gå någonstans och de kommer emot mig som jag kan bli litet skraj. Då tror jag de ska bita mig. Jag vill inte heller ha dem i knät, säger hon.

Skulle du vilja att det var hundfritt?

– Nej, nej, jag tycker ju att det är jättemysigt så här. Det skulle kännas jättetråkigt utan dem.

 

Foton i text: Hampus Andersson

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.