Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-12 00:20

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insidan/johanna-karlsen-slappte-tanken-pa-kejsarsnitt/

Insidan

Johanna Karlsén släppte tanken på kejsarsnitt

Johanna Karlsén var inställd på att föda med kejsarsnitt, men tänkte om efter att ha deltagit i ett projekt där hon fick prata om sina rädslor. Nu är hon sedan tre månader hemma med sonen Adrian och hunden Nemo. Foto: Eva Tedesjö

Johanna Karlsén har alltid varit inställd på att föda med kejsarsnitt. Ett nytt sätt att bemöta gravida fick henne på andra tankar. ”Jag trodde aldrig att jag skulle bli en kvinna som älskar att föda barn, men det är jag i dag”, säger Johanna.

I dörröppningen välkomnar oss hunden Nemo med ett stort ben i käften och ger sig iväg in i huset som ett jehu. Han skäller och morrar, men vi får höra att han bara är glad över besöket.

Katten Ronja däremot tycks helt oberörd. I soffan ligger Adrian, tre månader gammal, lugnt och sover under en filt. Lika lugn verkar hans mamma Johanna Karlsén att vara.

Ända sedan barndomen var Johanna helt inställd på att om hon en dag skulle få ett barn måste förlossningen ske med kejsarsnitt. Nu blev det inte så. Hon bestämde sig för att föda vaginalt – ett beslut hon inte har ångrat. 

– Jag trodde aldrig att jag skulle bli en kvinna som älskar att föda barn. Men det är jag i dag, säger Johanna.

I samma stund inser hon att hon låter precis som de kvinnor som hon förr störde sig på. Alla nyblivna mammor som berättade om sina fantastiska förlossningar och om vilken häftig upplevelse det var att föda fram ett barn. 

För Johanna var tanken på att föda barn vaginalt länge något obehagligt, något hon till varje pris ville undvika. Hon kände en stark oro och kunde inte tro på de skimrande berättelserna. 

Hur såg din förlossningsrädsla ut?

– Dels hade jag den klassiska rädslan för att råka ut för förlossningsskador, dels var jag rädd för att känna mig överkörd av sjukhuspersonalen. Jag tänkte att jag skulle få mitt underliv söndertrasat och bestående men.

– Jag befarade också att ingen skulle lyssna till min vilja och mina åsikter under förlossningen.

Det kändes säkrare på något sätt då jag visste vad som väntade.

Det senare tror Johanna går tillbaka ända till barndomen när hon fick blindtarmsinflammation. Hon hade så ont i magen, men läkaren sade att hon bara höll på att få mens. 

– Jag var bara tolv år den gången och blev inte tagen på allvar. Till slut sprack blindtarmen och jag fick opereras akut. Det hemska minnet satte djupa spår inom mig.

Läs mer: Vaginal förlossning eller kejsarsnitt – här är riskerna 

Johanna arbetade tidigare som målare, på samma firma som sin då blivande sambo Nickie. När de varit tillsammans i åtta år kom beskedet att Johanna var gravid.

– Jag började genast läsa på. Om vaginala förlossningar. Om kejsarsnitt. Jag ville veta allt och grottade ned mig i statistisk om risker, och så lyssnade jag på andras förlossningsberättelser.

– Jag har typ knarkat ”Förlossningspodden” och podden ”Vattnet går”.

Johanna Karlsén födde sonen Adrian vaginalt. Det har hon inte ångrat en sekund. Foto: Eva Tedesjö

Johanna föddes själv efter en utdragen och svår förlossning som pågick i över 24 timmar och slutade med sugklocka. En kompis har fött ett av sina tre barn med kejsarsnitt på grund av hälsoskäl.

De flesta av hennes vänner har annars haft positiva erfarenheter av sina förlossningar.  Men deras erfarenheter påverkade henne inte särskilt mycket.

– Jag var nyfiken på hur det skulle kännas att vara gravid och att föda, men var också livrädd och visste att jag ville föda med kejsarsnitt. Det kändes säkrare på något sätt då jag visste vad som väntade. 

Det var något att föredra framför det okända.

– En vaginal, naturlig, förlossning kan ju ta lång tid och bli väldigt smärtsam och utdragen.

Läs mer: ”Ett övergrepp att tvinga någon till en vaginal förlossning” 

Johanna bokade in sig på en mödravårdsmottagning och tänkte att det här med kejsarsnitt skulle hon ta upp när hon kommit lite längre in i graviditeten.

Men så såg hon ett inlägg på Instagram. Det var från en barnmorska och handlade om ett nytt projekt som Huddinge sjukhus ansvarar för. Gravida kvinnor erbjöds att träffa samma barnmorska under hela graviditeten, vid förlossningen och under eftervården.

– Jag tyckte att det lät spännande, anmälde mig och blev välkomnad att delta på en gång. Det klickade mellan mig och barnmorskan Camilla redan under det första mötet. Även min sambo var med och tyckte att det kändes bra. 

Så småningom glömde jag bort det här med kejsarsnitt.

När Johanna och Camilla träffades fick Johanna berätta om hur rädd hon var för att föda vaginalt och om vad som oroade henne.

– Jag kände verkligen att jag kunde bolla alla mina rädslor med henne – även de fåniga – utan att det kändes konstigt.

Samtidigt fortsatte Johanna att lyssna på sina poddar och dammsuga nätet på fakta och statistik. Frågorna tog aldrig slut. Johanna och hennes sambo deltog i en profylaxkurs och gick en föräldrautbildning som hennes barnmorska höll i. Då fick de svar på en del av sina undringar.

Johanna hade läst mycket om att när en graviditet drar ut på tiden för länge måste förlossningen sättas igång. Det oroade henne.

– Men jag blev lugnad med att att man med så kallade hinnsvepningar kan få förlossningen att starta naturligt. Det kändes skönt.

Det blev många möten med Johannas ”huvudbarnmorska” Camilla och de två andra barnmorskorna i teamet. Varje gång kände Johanna att hon blev lyssnad till på djupet.

– Så småningom glömde jag bort det här med kejsarsnitt. Jag visste på vilket sätt jag skulle föda och vilken barnmorska som skulle vara där då. Det gjorde mig helt trygg.

– Då kändes det bara onödigt att inte ge vaginal förlossning en chans.

Läs mer: ”Lyckan är lika stor oavsett hur barnet föds” 

Ändå fick Johanna ett infall mot slutet av graviditeten och sade att hon ville föda med kejsarsnitt i stället. 

– Jag fick lite av en sista-minuten-ångest, men då var det för sent att få ett planerat snitt och min oro försvann lika snabbt som den kom.

Johanna Karlsén kände en stark oro inför att föda. Efter förlossningen där Adrian kom till världen längtar hon efter att få möjligheten att föda barn igen. Foto: Eva Tedesjö

Sedan gick själva förlossningen snabbt och smidigt. Johanna hann inte ens få epiduralbedövning, vilket hon bara är glad över i dag. Efter fyra timmar var Adrian född.

– Det var en sådan trygghet att tas om hand av en barnmorska som jag lärt känna under flera månaders tid. Hon fanns där hela tiden.

Johanna och Nickie bestämde sig för att åka hem redan dagen efter tillsammans med sin nyfödda son.

I januari flyttade de in i huset i Vidja söder om Farsta. Det är ett gammalt sommarstugeområde som börjar förvandlas till villaområde. Större delen av huset består av ett stort rum med högt i tak där alla kan vara tillsammans. I den stora hörnsoffan har Adrian nu vaknat och tittar mot oss besökare med pigga ögon.

– I dag kan jag inte tänka mig att föda barn på ett annat sätt än vaginalt. Jag längtar efter att föda barn igen. 

– Drömmen vore att alla gravida kunde få ha det som jag hade det.

Alla måste handla utifrån egen övertygelse och det som är bäst för dem.

Johannas lillasyster är lika förlossningsrädd som hon själv var under många år

– Jag hoppas att min erfarenhet kan lugna henne lite. I dag kan jag bara bli lite nervös för att ett förhoppningsvis nytt barn skulle ligga med huvudet uppåt så att jag blev snuvad på nästa förlossning. Annars ser jag bara fram emot nästa förlossning.

Du låter verkligen lite frälst?

– Jag skrattar lite åt hur jag låter. Lite som en missionär. Men jag hade verkligen en så bra upplevelse. Alla har inte det, oavsett om de fött vaginalt eller med kejsarsnitt.

Vad vill du säga till dem som föder med kejsarsnitt?

– Jag har full förståelse för dem. Oavsett om det görs av medicinska skäl, om det handlar om förlossningsrädsla eller grundar sig på andra mer personliga skäl. Alla måste handla utifrån egen övertygelse och det som är bäst för dem.

Läs mer:

Förlossningsrädsla – vanlig anledning till planerat snitt 

Planerade kejsarsnitt blir allt fler 

Socialstyrelsen: ”Inte önskvärt med fler kejsarsnitt”