Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-16 05:03

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insidan/kampen-mot-korsetten-skulle-befria-kvinnorna/

Insidan

Kampen mot korsetten skulle befria kvinnorna

Henric Bagerius lät sy upp en egen korsett för att bättre förstå hur det kunde kännas att bära klädesplagget. Foto: Tomas Ohlsson

Kriget mot korsetten rasade i slutet av 1800-talet. Men enligt forskaren Henric Bagerius är kopplingen mellan kvinna, kropp och kläder lika känslig i dag. Nu är det fettsugning, fillers, push-ups och plastikoperationer som ska omforma kvinnan. 

Powershorts med hög midja som ger stöd på rätt ställen, sexiga stay up-modeller med spets och söta rosetter, minimizers som ska få brösten att se mindre ut och inte verka så dallriga ... modemagasinen och nätet är fulla av annonser som ska locka kvinnor att köpa plagg som fulländar deras kroppar.

– Syftet är att få en fast, naturlig och tilltalade kropp. På samma sätt som det var för drygt hundra år sedan då kampen mot korsetten startade och var som mest intensiv , säger historikern och forskaren Henric Bagerius vid Örebro universitet. 

På den tiden var det kläderna som skulle hjälpa kvinnor att få den där fasta kroppen som var så eftersträvansvärd. I dag handlar det om att träna på gym, låta sig fettsugas eller att genomgå en plastikoperation för att få till det perfekta utseendet. Det talas allt oftare om ”body sculpturing” eller kroppsskulptering. 

Kampen för kvinnans ekonomiska och politiska frigörelse i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet är känd och omskriven, det vill säga att kvinnor skulle få rösträtt och kunna arbeta på samma villkor som männen. En ny utställning vid Örebro universitet uppmärksammar en okänd del av den tidiga svenska kvinnorörelsen.

Utställningen har fått namnet ”Korsettkriget – modeslaveri och kvinnokamp vid förra sekelskiftet”. Den invigs den 24 september och bygger på Henric Bagerius forskning samt den bok som han gav ut i våras. Bland annat kommer klänningar och korsetter som visar klädedräktens utveckling att visas.

En engelsk korsett, tillverkad mellan 1890 och 1895, i satäng med insydda valben. Foto: V&A Images

Vintern 1885 gick en grupp kvinnor i Stockholm till storms mot korsetten. De menade att den skadade kroppen och hindrade kvinnor från att delta i samhällslivet. Korsetten sågs som en symbol för den tidens modeslaveri. Krigsförklaringen ledde till att en dräktreformrörelse växte fram.

Genom att studera debattartiklar, dagböcker, obduktionsprotokoll och anteckningar från olika möten har Henric Bagerius skapat sig en bild av den här tiden.

– Kvinnors klädesplagg har alltid haft en stark symbolisk laddning. Motståndarna mot korsetten hävdade att den skulle vara så hårt snörd att en kvinna inte kunde sitta på en stol under ett politiskt möte och inte heller arbeta.

– Andra menade att det var löjligt att kämpa mot ett enstaka klädesplagg, som korsetten eller klänningar med släp. Situationen skulle inte förändras förrän kvinnors underordning i samhället diskuterades på allvar, enligt denna grupp.

Kläders starka symboliska betydelse finns det även mer moderna exempel på. I slutet av 1960-talet lanserades klädföretaget Mah-Jong. Namnet var hämtat från det kinesiska brädspelet och designen skulle associera till ett politiskt engagemang och stöd för Kina. 

De kläder som till en början lanserades var enkelt skurna basmodeller som inte skulle ha några modedetaljer. Ironiskt nog blev just Mah-Jongs kläder stilbildande för svenskt vardagsklädmode under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet.

I samband med debatten om Svenska Akademien blev knytblusen ett sätt att visa stöd för dess dåvarande sekreterare Sara Danius, säger Henric Bagerius. Många kvinnor bar knytblusar som ett sätt att protestera mot patriarkala strukturer i akademin och i samhället i stort.

Även diskussionen om huruvida muslimska kvinnor och ungdomar som bär slöjor verkligen är föremål för förtryck visar på laddningen ett klädesplagg kan ha. 

För att bättre förstå hur det kunde kännas att bära detta klädesplagg lät Henric Bagerius sy upp en egen korsett. Efter att ha snört åt den riktigt hårt krympte hans midjemått 17 centimeter.

De svenska kvinnor som under 1880-talet rasade mot korsetten kom i de flesta fall från en borgerlig och intellektuell överklass. Där fanns författare, historiker, dramatiker och kvinnor gifta med professorer, landshövdingar eller politiker. Alla tillhörde de en elit som menade att all förändring måste komma uppifrån för att sedan sippra ned till den breda massan.

Kampen mot modeslaveriet handlade om att kvinnor måste sluta snöra sig så hårt i midjan och helst slänga bort korsetten helt och hållet. Tanken var att korsetten inte hörde hemma i ett modernt samhälle; den vittnade om fåfänga och lättsinne – och påverkade också hälsan negativt.

Till en början betonades likheten mellan könen. Kvinnor skulle kunna klä sig mer fritt, som männen börjat göra efter franska revolutionen med dess tal om frihet, jämlikhet och broderskap. Men i början av 1900-talet kom en motreaktion. 

Henric Bagerius berättar att de som ville förändra dräktmodet snart insåg att kvinnors förhållande till korsetten var mer komplext än vad de kunnat ana. Snörningen av midjan ansågs av många vara modern, hälsosam och anständig i stället för förlegad, skadlig och omoralisk.

– Nu skulle det speciellt kvinnliga tas till vara och kvinnor skulle klä sig i klänning eller kjol. Korsetten blev en symbol för att ”vara en kvinna”. Den var ett av de första klädesplagg som var föremål för en massiv annonsering i den tidens tidningar, tidskrifter och magasin. Det fanns reklam för både billiga och mer exklusiva korsetter.

Som ung pojke besökte Henric Bagerius slottet Läckö i Västergötland med föräldrarna. Guiden pekade på ett porträtt av Maganus Gabriel De La Gardie och dennes hustru. I den unge betraktarens ögon var det bara ett ganska tråkigt porträtt av mannen som byggde slottet. 

Men så pekade guiden på en rad symboliska detaljer. Hustrun stod överst på ett trappsteg vilket markerade att hon också stod över sin man i rang som syster till Karl X Gustaf. Ett åskmoln symboliserade framgångar i krig, en hund trofasthet. Snart var Henric fast.

– Sedan dess är historia mitt stora intresse. Jag vill utforska och studera varför samhället ser ut som det gör. Med tanke på bland annat kön, klass och etnicitet. 

Henric Bagerius talar om att fokusera på människorna och deras livsöden, deras personliga berättelser. Hellre det än att bara återge roliga anekdoter om till exempel korsetter eller promenader med klänningar nedtyngda av enorma släp.

Henric Bagerius har skrivit boken ”Korsettkriget”. Foto: Tomas Ohlsson och Natur & Kultur

Berättelser om att unga kvinnor avled efter att ha snört åt korsetten för hårt fanns länge kvar. Men när Henric Bagerius studerade obduktionsprotokollen efter några dödsfall fann han en annan verklighet. I ett fall hade en ung kvinna som påstods ha dött ”korsettdöden” drabbats av en hjärnblödning som inte hade att göra med att hon snört ihop sin midja för hårt.

För att bättre förstå hur det kunde kännas att bära detta klädesplagg lät Henric Bagerius  sy upp en egen korsett. Efter att ha snört åt den riktigt hårt krympte hans midjemått 17 centimeter. Så testade han att springa ett hinderlopp, cykla på en testcykel och göra ”plankan”. Det senare är en övning som går ut på att hålla kroppen rak som en planka, stående på alla fyra. 

– Hinderloppet tog dubbelt så lång tid som utan korsett, andningen blev dubbelt så häftig under testcyklingen och jag kände inte av några magmuskler när jag gjorde plankan. Dagen efter hade jag dock träningsvärk i magen i muskler jag inte använder normalt.

– Jag förstår att unga kvinnor kunde svimma när de de dansade häftigt under en bal. Annars var det en inte helt oangenäm känsla att bära korsett. Jag blev smalare och fick en bättre hållning. Det har funnits korsetter för män, men annars kunde en väst som drogs åt i ryggen delvis ha samma funktion.

Henric Bagerius tror att acceptansen för att den mänskliga kroppen ser olika ut är större i dag än i slutet av 1800-talet. Men det finns fortfarande fördomar. En stor och tjock kropp ses som något ohälsosamt, som att den som bär den är odisciplinerad och saknar förmåga till självbehärskning och kontroll.

– Samtidigt kan kvinnor i dag gå klädda i det som traditionellt betraktas som manskläder och franska modeskapare använder inte längre enbart trådsmala modeller.

Men, påminner Henric Bagerius, det råder en stor kroppsfixering hos många. Något som märks i sociala medier och reklamen, säger han. Det finns fortfarande en föreställning om att en fast och smal kropp signalerar något positivt.

– Trots en diskussion om att alla ska få vara sig själva och se olika ut finns ett tydligt kroppsideal. På samma sätt som under slutet av 1800-talet. 

Henric Bagerius. Foto: Tomas Ohlsson