Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Insidan

”Kollektivet skapar bykänsla i stan”

Annica Nylén och maken Maximo Iaffa äter i kollektivhuset Tullstugans gemensamma matsal. ”Det är fantastiskt att få sätta sig vid dukat bord tisdag till fredag”, säger Annica.
Annica Nylén och maken Maximo Iaffa äter i kollektivhuset Tullstugans gemensamma matsal. ”Det är fantastiskt att få sätta sig vid dukat bord tisdag till fredag”, säger Annica. Foto: Fredrik Funck
Kollektivhuset Tullstugan är som en utvidgad familj och ett viktigt socialt nätverk för föräldrar och barn. ”Den borgerliga ­familjen kan ibland bli oerhört ­isolerad”, säger Annica ­Nylén, som bor i Tullstugan.

I matsalen i Tullstugans kollektivhus i Norra Hammarbyhamnen i Stockholm lägger matlaget sista handen vid middagen. Man har tänt kandelabrar och spelar klassisk musik på stereon. Vid sex börjar medlemmarna droppa in.

Annica Nylén och maken Maximo Iaffa har varit medlemmar i Tullstugan i tio år. Tillsammans har de barnen Sofia Iaffa-Nylén, 19 år, och Simon Iaffa, 18 år. Fyra kvällar i veckan kan alla i kollektivhuset äta middag tillsammans.

– Det är fantastiskt att få sätta sig vid dukat bord tisdag till fredag, säger Annica. Den borgerliga familjen kan ibland bli oerhört isolerad. Man lever få personer i små moduler och ibland kan väggarna nästan ramla över en. Därför är det så underbart att öppna upp som man gör här. Kollektivet skapar en bykänsla i stan.

En av de boende i Tullstugan är Dick Urban Vestbro, professor i arkitektur. Han har intresserat sig för kollektivboendet i många år.

– Undersökningar visar hur viktiga sociala nätverk är för hälsan. Att träffa andra ett par timmar om dagen i samband med måltiderna är oerhört betydelsefullt, säger han.

Matlagen är ofta den centrala gemenskapen. Medlemmarna brukar vara uppdelade i arbetsgrupper som planerar och sköter matlagningen enligt rullande schema.

Kollektivet och det sociala nätverket kan även ha positiva effekter på parrelationer, tror Dick Urban Vestbro.

– I det svenska samhället har vi väldigt stora förväntningar på parförhållandet. Men i ett kollektivhus har man tillgång till många kontakter. Man blir inte be­roende av sin partner på samma sätt eftersom man har flera andra sociala kontakter.

Som medlem i kollektivhuset Tullstugan lagar man mat två dagar av arton. Det finns en gemensam matsal, tv-rum och lekrum. På fredagarna är maten lite lyxigare, många har med sig vin och man sitter kvar och umgås en stund fram på kvällen. Men man väljer själv hur ofta man vill äta gemensam middag och hur mycket man vill umgås.

Maximo, som är kulturarbetare, menar att livet med Tullstugan bidrar till att vidga perspektiven.

– Här umgås vi i vardagen med människor från så många olika yrkesområden och med olika bakgrund. Det ger ett värdefullt utbyte, säger han.

Varför valde ni att gå med i Tullstugan?

– Vi tyckte att det var praktiskt, man äter i matsalen och när man kommer hem är det rent och fint och man har kvällen att ägna åt annat, säger Annica.

Hur påverkar det barnen att växa upp i den här typen av gemenskap i ett nära nätverk?

– För oss har det varit naturligt att umgås med många människor, att man tar hänsyn vid middagsbordet. Det måste man eftersom vi är så många, säger Sofia, som när hon fyllde 18 började delta i matlagningen.

– När vi var små kunde vi springa hem till kompisarna, berättar Simon. Vi hade alltid folk att vara med. Vi var i varandras lägenheter eller hängde i tv-rummet. Det fanns alltid en vuxen i närheten om man behövde hjälp.

Mamma Annica tror att barnen som vuxit upp i kollektivhuset tränat sig på att umgås med olika människor.

– Här blir det ju inte homogent på samma sätt som det blir när man bara umgås inom familjen säger hon.

Agneta Mogren och sonen Aron, 11 år, är också medlemmar i Tullstugan.

– Jag tycker att det är bra att det är många vuxna som ser ens barn. Att det finns flera vuxna kring Aron som ger honom uppmärksamhet och bekräftelse men som också kan säga till.

Som ensamstående förälder kan det vara ganska tungt att ha alla hushållssysslor på sin lott. För ­Agne­ta betyder det mycket att hon slipper handla och laga mat varje dag.

– Den tid som blir över kan jag ägna åt Aron i stället, säger hon. Det betyder också mycket för både mig och Aron att vi har umgänge med andra. Jag får dagligt umgänge med andra vuxna. Aron får träffa både andra barn och vuxna och det tror jag är viktigt för honom. Det blir ett mer naturligt umgänge över åldrarna.

Men blir det inte väldigt mycket konflikter?

– Det kan det nog bli, men just i Tullstugan har det varit ganska lite sådant. Det finns ett gäng som varit med länge och som förmedlar en ganska bra tradition av icke-konflikt, berättar Annica Nylén.

Att ingå i ett kollektiv kräver kanske en lite speciell inställning.

– Det handlar om att underordna sig gruppen, lite grand. Det kanske inte är alla som vill det, tror Annica.

Dottern Sofia säger att det runt maten blir en sorts jämlikhet.

– Hade det handlat om boendet tror jag att det varit mycket jobbigare, men nu handlar det om en timme på eftermiddagen. Det tar liksom inte över.

I Sverige finns 45 kollektivhus

Kollektivboende ­associerar många till 1970-talet och politisk vänster. Men ett kollektiv ­behöver inte vara ideologiskt drivet.

I dag finns det ungefär 45 flerfamiljshus i Sverige där man delar på matlagning, har gemensamma utrymmen, men där man har en egen lägenhet som man kan stänga dörren om när man vill vara i fred.

Det här är en form av sociala nätverk som bildats för att underlätta vardagen. Hit söker sig personer som uppskattar den vardagliga gemenskapen och som tycker om att samarbeta.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.