Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

Läkaren: Egoismen är vår arvssynd

Med bland andra Darwin som följeslagare gav sig läkaren Johan Frostegård ut på en resa i evolutionens värld.
Med bland andra Darwin som följeslagare gav sig läkaren Johan Frostegård ut på en resa i evolutionens värld. Foto: Paul Hansen

Många tar evolutionsteorin så för given att de glömmer bort att den finns. Det lämnar fältet fritt för förnekare, som USA:s vicepresident Mike Pence, varnar läkaren och författaren Johan Frostegård. I sin nya bok diskuterar han om människan är ett djur bland andra.

Evolutionsteorin och Charles Darwins idéer om det naturliga urvalet sägs ofta vara den bästa idé någon någonsin fått. Men även om teorierna står starka finns där många luckor och lösa trådar när det gäller några av livets riktigt stora frågor.

– Och när USA:s vicepresident Mike Pence förnekar evolutionsteorin och är skeptisk till vaccin och till att människan påverkar klimatet är det viktigt att lyfta fram vad forskningen kommit fram till, säger läkaren och författaren Johan Frostegård.

Frostegård är också forskare, professor i medicin och har en kandidatexamen i ekonomisk historia. Nu är han aktuell med boken ”Evolutionen och jag”. Den handlar om könsroller, religion, artificiell intelligens och mikroorganismer – kort sagt om hur evolutionen påverkar dig, mig och allt annat levande.

– Mitt intresse för det här ämnet väcktes i de sena tonåren. Många tar evolutionsteorin så för given att de nästan glömmer bort att den finns. Det lämnar fältet fritt för förnekare, typ vicepresidenten Pence. Jag vill slå ett slag för evolutionen och för humanismen, säger Frostegård.

Han inleder sin nya bok med att diskutera om människan är ett djur bland andra. Att det finns skillnader gentemot andra arter är uppenbart, men är det endast en fråga om gradskillnader? När någon definierade människan som tvåbent och naken höll den grekiske filosofen Diogenes fram en plockad höna.

En egenskap som skiljer människan från djuren är vår förmåga att gråta. Även djur gråter när de får något i ögat, det är en fysiologisk egenskap. Fast människors gråt är också kopplad till känslor och sociala signaler.

– Det gör gråten intressant ur ett evolutionärt perspektiv. Så konstaterade till exempel Darwin att gråt kan ge tröst och lättnad. Benägenheten att gråta skiljer sig också mellan olika kulturer.

Men varför utvecklades då gråten? Johan Frostegård tänker att den har en speciell funktion hos människan, som ju är en väldigt social art. Kanske var gråten från början kroppens sätt att ta hand om skada och sjukdom, och så har den utvecklats till en social signal om att man behöver hjälp.

Johan Frostegård noterar att det just är ögonen som sänder ut denna signal, och inte andra synliga organ som läpparna eller näsan. Snor från en snuvig näsa skickar ju inte samma sociala signaler.

– Ögonen hos människan är speciella. Våra utvecklade ögonvitor gör det lättare att för oss att avläsa och förutse andras reaktioner och tankar. Det är lätt att se vart den andre riktar sin blick.

Min uppfattning är att vi av naturen har en etisk och moralisk talang.

Johan Frostegård säger att studier visar att ett ansikte med synliga tårar väcker mer medkänsla än ett utan, inte minst när det finns synliga sår – även obehagliga sådana. Hur är det då med skrattet? Vissa djur som schimpanser har något som liknar ett mänskligt skratt. Kanske har det utvecklats som ett sätt att hålla samman gruppen.

Ett kapitel i boken handlar bland annat om huruvida det förutom kroppen också finns en själ.

– Själva hjärnan är en knappt ett och ett halvt kilo tung geléartad, blek och veckad klump. Redan under antiken, för mer än tvåtusen år sedan, kände man till att tänkande utspelade sig i denna klump. Men vi vet ännu ganska lite om medvetandet och dess funktioner, trots alla vetenskapliga framsteg.

Hur själ och kropp förhåller sig till varandra är ett klassiskt filosofiskt problem. Många moderna hjärnforskare hävdar att det inte går att göra den uppdelningen, det finns bara en hjärna och det är där allt händer. Lika säker är dock inte Johan Frostegård.

– Oavsett hur det förhåller sig kan vi ha kvar dualismen, tanken om en kropp och en själ, som en metafor. Det vill säga en symbolisk tolkning av det obegripliga faktum att medvetandet, eller ”själen”, uppstår i kroppen – och då i första hand i hjärnan.

Foto: AP Ett annat kapitel i boken handlar om moral och etik. Ett centralt tema hos Charles Darwin (bilden) är hur komplicerad människan är, nästan som om hon skulle vara ”designad”. Kan verkligen ögon, njurar och hjärnan ha uppkommit, och kunna fungera så sinnrikt, utan att det finns en tanke bakom, en skapare? Och gäller detta i så fall även frågor som handlar om moral och etik?

– Min uppfattning är att vi av naturen har en etisk och moralisk talang. Ett sätt att pröva den tesen skulle vara att testa spädbarn, vilket kan vara svårt att genomföra. Hur ska vi kunna veta vad som sker i deras hjärnor, för att inte tala om deras medvetande och själar?

Men så hämtar Johan Frostegård åter stöd från Darwin, som förde noggranna anteckningar om sonen William, sitt första barn. Han registrerade sonens utveckling, noterade dennes hickningar, gäspningar, när sonen ammades, sträckte på sig och så vidare.

Darwin var en stolt far och skrev att William var ett ”underbarn av intellekt och skönhet”.

– Redan när sonen är runt ett halvår beskriver Darwin hur pojken utvecklat en känsla för etik och moral. Han visade tydliga tecken på att uppfatta andras lidande och att påverkas av det. När barnsköterskan låtsades vara ledsen såg sonen också sorgsen ut med neddragna mungipor. Knappt två år senare noterar Darwin att sonen ger sin lillasyster sin sista bit kaka och är ytterst belåten med sin insats.

En dag ser sonen lite väl snäll ut och pappa Darwin blir misstänksam, och mycket riktigt har William tagit lite av det förbjudna sockret och gömt undan det.

– Vi människor föds inte som oskrivna blad. Jag tror att människor föds till att vilja göra gott och vara rättvisa, men att vi tyvärr också kan vara väldigt egoistiska. Det är något vi får leva med, det är vår arvssynd som evolutionen bidragit till.

Fakta. Johan ­Frostegård

Född: 1959.

Bor: Stockholm.

Gör: Professor i medicin vid Karolinska Institutet, samt överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset. Specialiserad på internmedicin och reumatologi. Är även aktiv som uppfinnare och har startat några biotechföretag. Är filosofie kandidat med ekonomisk historia som huvudämne.

Tidigare böcker: Han har skrivit sex böcker som ensam författare, bland annat romanerna ”Salomos Vikarie” och ”Älgarnas vinter”. De två senaste är ”Nästan allt om människan” (2008, nyutgiven i pocket) samt ”Den ekonomiska människans fall” (2014).

Aktuell: Med boken ”Evolutionen och jag” (Volante förlag) som belyser mänskligt vetande ur en rad aspekter.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.