Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

Lång kamp mot kemiska ­vapen

Foto: Sanna Torén Björling

Världens lager av kemiska vapen har ­minskat med tre fjärdedelar sedan 1997. Paul Walker har varit en viktig del av det arbetet. På måndag tar han emot ett av årets Right livelihood-pris.

Exakt vad han skulle vänta sig visste inte Paul Walker: den lilla delegationen var den första som fått komma hit sedan det kalla kriget tog slut, för att se lagret av kemiska vapen i den avlägsna, ryska staden Shchuch’ye. Han häpnade.

– Den ryska militären hade ingen aning om hur mycket som fanns där. Ingen hade inventerat förrådet. Och säkerheten var obefintlig. Det fanns … ett staket.

Lagret utgjordes av två miljoner kemiska vapen, av olika sorter men vart och ett med kapacitet att döda tusentals människor. Utanför stod en oavlönad, fjunig tonåring med ett gevär. En symbolisk vakt med vag uppfattning om vilket ansvar som hade lagts på hans gängliga axlar.

Men det förstod Paul Walker.

Han befann sig i Ural, tre timmars flygresa från Moskva och fick en stund senare träffa borgmästaren i Shchuch’ye. Paul Walker frågade om vapnen kunde hamna på drift.

– Borgmästaren tittade på mig och undrade om vi var intresserade av ett par stycken. För att testa honom sa vi ”ja ...?”. Det var inga problem, han ville bara veta vad vi kunde betala. Bygden var fattig och de var beredda att sälja vad som helst, berättar Paul Walker.

Snart tjugo år senare är kunskapen om, och kontrollen av, världens kemiska vapen en helt annan. Den totala mängden är reducerad med 75 procent, eller tio miljoner vapen. FN:s konvention om förbud mot kemiska vapen trädde i kraft 1997 och är undertecknad av 190 länder. USA och Ryssland, som alltjämt har kvar vapen, arbetar framgångsrikt med att förstöra dem.

Paul Walker har följt hela denna process och i många fall lett arbetet. Den 2 december tar han emot han ett av årets Right livelihood-pris för sitt outtröttliga engagemang.

Sedan 1995 är han chef vid Washingtonkontoret för Green cross, en organisation inriktad på globala miljö- och säkerhetsfrågor, grundad av den förre ryske presidenten Michail Gorbatjov och med huvudkontor i Genève. Som mångårig expert reser Walker nästan hela tiden – samma dag vi ses på hans spartanska kontor i centrala Washington ska han vidare till Istanbul. Han sneglar inte på klockan.

Med ett nöjt leende räknar han upp alla platser han ska till före jul – och alla intervjuer han ger nu.

– Priset är fantastiskt eftersom det synliggör problemet. De kemiska vapnen brukar hamna i skymundan av kärnvapnen – fast risken är betydligt större att till exempel terrorister riktar in sig på kemiska vapen, som är mycket lättare och billigare att framställa.

Sommarens attack i Syrien ökade uppmärksamheten kring nervgaserna. Landet undertecknade under hösten FN:s förbudskonvention och regimen har gått med på att minska sina lager och sätta dem under internationell kontroll. Även om alla knäckfrågor inte är lösta är Paul Walker optimistisk.

Han är den typen av man som med lugnt intellekt och lågmäld humor tycks kunna förflytta berg. När jag hör honom tala i telefon är rösten mjuk och fast. Han talar en städad amerikanska präglad av många år i Boston.

Den ringlande vägen till det som blev hans nisch och livsengagemang började med en vanlig språkresa till tyska Saarbrücken sommaren 1963. Där väcktes två intressen: språk och internationell politik. Genom en strikt utbildning i jesuitisk regi växte intresset att fortsätta att läsa båda dessa ämnen – men så kom Vietnamkriget.

– Alla skulle in i armén, ingen av mina studiekamrater ville. Påbudet var chockartat för oss och vi försökte alla undkomma Vietnam. Det var svårt. Jag hade kommit in på Johns Hopkins-universitetet i Washington och blev inkallad två veckor innan terminen började. Jag överklagade inkallelsen, sa att jag hellre ville ägna mig åt diplomati än det militära.

Genom att välja studier i ryska – som ansågs tillräckligt värdefulla för militären – kunde han åtminstone tillfälligt undvika kriget. Första året studerade de mycket hårt, som på nåder. Efter årets slut skedde sållningen.

– De sämsta i klassen åkte ut. Jag råkade vara en duktig elev men tolv av mina kamrater skickades till Vietnam. Du vet, de ...

Bakom Paul Walkers rygg lyser solen in och plötsligt väller tårarna upp i hans ögon. Han blinkar, ursäktar sig och gör en uppgiven gest med ena handen. Samlar sig.

Ryskan ledde honom via en tids underrättelsearbete inom armén till vidare studier, forskning vid Harvard och till internationellt säkerhetsarbete, bland annat för det amerikanska representanthuset. Det var inom ramen för det gryende samarbete mellan USA och Ryssland som han kom att resa till Shchuch’ye, där för övrigt destruktionen av de kemiska vapnen fortfarande pågår.

– De stora utmaningarna handlar om att skapa säkerhet kring de lager av kemiska och biologiska vapen som finns och som hotas av naturkatastrofer och klimatförändringar. Det gäller även kärnkraften. Konsekvenserna av en olycka blir enorma, se på Fukushima. Vi behöver bindande avtal om hur säkerheten ska se ut och kontrolleras. Se hur konventionen om kemiska vapen har fungerat, där till och med tungviktarna – som USA och Ryssland – gått med på att förstöra stora mängder vapen.

Ett uppslukande arbete kräver sin motvikt och när jag frågar Paul Walker vad han gör när han inte jobbar skiner han upp: slalom, segling, familjen och att se Boston Sox spela amerikansk fotboll (”min son begriper inte hur jag kunde boka biljetten till Turkiet precis när finalen spelas i kväll, inte jag heller”). Han säger att distraktionen är nödvändig från ett arbete som ofta är sorgligt.

Sedan går vi ut på balkongen som löper runt kontoret, ser ut över Washingtons alla andra kontor och över himlen.

Fakta: Right livelihood award

Right livelihood award, ibland kallat det ”alternativa Nobelpriset”, har delats ut sedan 1980 till människor som arbetar praktiskt och framgångsrikt med de utmaningar världen står inför.
2013 års pris delas ut i Sveriges riksdag den 2 december och delas av Paul Walker (för sin kamp mot kemiska vapen), Denis Mukwege, Raji Sourani och Hans Herren (läs en intervju med Denis Mukwege här).

Också Nobels fredspris går i år till arbetet med att förstöra kemiska vapen och tilldelas samarbetsorganisationen OPCW, som ska se till att FN-konventionen efterlevs.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.