Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

Läsarreaktioner på cykelserien: Krav på poliser och undervisning

Här följer en rad läsarreaktioner på DN:s artikelserie om cykelkulturen i Stockholm.

Skilj på trafikslagen
Gnäll inte på ett miljövänligt transportalternativ! Problemet är trånga, obefintliga och ologiska cykelbanor och inte minst att cykeltrafik måste skiljas ut tydligt från gående, som är ett stort irritationsmoment från båda sidor. Det blir som det blir när man inte ger alla trafikslag plats.
Kalle

Lyft fram cykelhjältarna
Som daglig Stockholmscyklist sedan 36 år tillbaka har jag svårt att känna igen mig i debatten om cykelvärstingar. Skriv positivt om cyklismen i stället, lyft fram alla cykelhjältar som tar sig till jobbet och skjutsar barn till dagis och miljövänligt skaffar sig vardagsmotion.

Jag cyklar till och från jobbet 2–3 dagar i veckan och upplever inte alls några konflikter. Det är helt ok att folk har olika tempo.

Men skriv gärna om bristerna i cykelinfrastrukturen. Det behövs fler och bättre genomtänka cykelbanelösningar med separering av gående, cyklister och bilar.
Tor

Fartdårarna dyker upp
Det finns en underbar promenadväg vid sjön Uttran i Rönninge. Där går barnfamiljer, äldre och hundägare gärna. Nu känns det inte lika tryggt. Särskilt på eftermiddagarna dyker fartdårarna upp. Det är män i lycra med racercyklar.
Sonia

Fjantarna är problemet
Det är vi vingelkärringar som har cyklat i alla tider utan att någon har blivit irriterad. Det var när Audi- och BMW-fjantarna började cykla som problemen kom.
Fru Hellberg

Inför registreringsskyltar
Jag har med intresse läst dina artiklar om cykelkultur. Visst finns det bristande trafikvett. Det kommer vi att ha så länge man sitter anonym på sin racerhoj.

Mina förslag är att:

1) Införa cykelregistreringsskyltar som man hade förr i världen.

2) Finansiera registret med en registeravgift.

3) Ett registermärke klistras på skylten. Nytt märke varje år à la bilskattemärke.

4) Låt cyklisterna vara med och betala trängselskatt för att bland annat finansiera utbyggnad av cykelnät och -banor.
Barbro Kaufmann

Ställ krav på utrustning
Finns det inga lagkrav på hur cyklar skall vara utrustade för att vara trafiksäkra? Det är ju inte ovanligt att de moderna cyklarna saknar belysning, stänkskärmar, kedjeskydd, ringklocka och till och med bromsar.
Robert Wahlgren

Fler poliser behövs
I andra städer där jag varit i världen och där cyklandet fungerar – som Köpenhamn, Paris och Shanghai – finns det uniformerade poliser ute på stan, som det gjorde även i Stockholm förr i tiden. Nu gör det inte det och följden är att det går att cykla precis hur som helst och bryta mot alla regler utan att riskera att åka fast. Några få cykelpoliser gör varken till eller från. Det behövs poliser som är närvarande. Vill du se ett skräckexempel på livsfarlig cyklism kan du gå ner i Tanto vid stranden en morgon där cyklisterna förstört en gammal promenadväg.
Ludvig Rasmusson

Sms:ande och mobilprat
Det är fantastiskt vad det går bra att bryta mot alla regler, bara man cyklar! Jag är själv åretruntcyklist, och det som gör mig mest förundrad är att 99,9 procent av unga damer på cykel sms:ar och pratar i mobiltelefon utan att veta var de är, medan de trampar fram utan att hålla i styret. Samtidigt är jag förskonad från storstadsjäktet, men hetsen från övrig trafik måste ju avspegla sig även bland tvåhjulstramparna.
iMacConny

Cykelkulturen allt bättre
Jag har cykelpendlat 2x2 mil per dag (från Sollentuna) i 10 år. Det blir faktiskt bättre och bättre, med cykelkulturen. I dag tänkte jag faktiskt särskilt på det. Dom allra flesta respekterar trafikreglerna. Man köar, och stannar vid trafikljus. Så bra som det varit i år, har det aldrig varit.

För 2–3 år sedan respekterade långt färre trafikreglerna, men människan är ett flockdjur, och när nästan alla stannar, blir det att de som förut kanske cyklade mot rött, nu också stannar, eftersom man inte vill framstå som en avvikare. Och ingen är värst, varför ska man dela in folk i kategorier? Dom som bryter mot regler har antagligen inget körkort, utan är som en femåring i sinnet, det måste man ha i åtanke när man dömer andra.
Håkan

Förstår de inte högerregeln?
Kanske dags för cykelkort. Cyklister verkar inte känna till trafikregler. De tror att de är gående när det gäller till exempel övergångsställen. Har de inte förstått att det är högerregeln som gäller?
Ruth

Män, maka på er!
Inte så vänliga och ganska irriterade hälsningar från en kvinnlig cyklist i lycra som cyklar om de flesta (män som kvinnor) på väg till jobbet och får plinga titt som tätt för att männen i för små lycradräkter och för breda rumpor och för stora magar ska maka sig åt sidan på cykelbanan.
Maria

Cyklande kräver kunskap
Jag är född och uppväxt i Amsterdam. Mitt intryck från både Norrland och Stockholm är att cyklande ses som sport eller motion, med på senare tid en stark moralisk gloria av kroppsvård och miljöhänsyn. Men cyklande tycks sällan ses för vad det är, nämligen rätt och slätt trafik.

Oglamorös hjulburen trafik. Att bedriva trafik kräver kunskap om trafikregler och ansvar inför lagen. I Sverige ställs kunskapskrav endast för motorburen trafik. I Holland bedrevs och bedrivs trafikundervisning redan i grundskolan.
Jacomina Beertema

”Han var så bedrövad att jag inte kunde skälla”
Det här hände för 7–8 år sen och är helt sant:

Jag cyklade på Skeppsbron mot Kungsan. Just i kröken där Skeppsbron övergår i Centralbron kör en personbil om mig, så nära att han nästan snuddar vid mig (cykelbana fanns inte på den tiden). När jag i ögonvrån ser att bilen har en släpvagn efter sig, tänker jag: ”Den kommer att gena. Det här kommer inte att gå bra.”

I samma ögonblick rasar jag i backen. Och ser samtidigt hur min cykel i upprätt läge har fastnat i släpvagnens högra sida. Ekipaget bara försvinner mot Kungsan. (Cykeln måste ha krokats fast i släpvagnens stänkskärm eller dylikt). Snabbt reser jag mig och lubbar för livet efter bilen, släpvagnen och cykeln.

Som tur är är det rött ljus vid brons slut. Hinner precis fram. Knackar på rutan. Pekar och förklarar. Föraren helt chockad. Har inget märkt.

Han är från Dalarna, har hyrt släp och är ovan att köra med släpvagn bakefter. All koncentration har gått till att hitta ut ur stan.

Han är så bedrövad och chockad att jag inte förmår mig att skälla. Krokar helt sonika av cykeln, hojar i väg som ingenting hänt. Utan en skråma på cykeln.
Per Göthlin, Gamla stan

Cykelturen till jobbet blev en tävling
”Jag har alltid cyklat. Cykeln är överlägsen alla andra sätt att ta sig fram. Stockholm skall ses från en cykelsadel.

När jag bodde i Hässelby på 60-talet och gick på gymnasiet vid Thorildsplan brukade jag cykla till skolan. En tur på ungefär 15 km och nästan bara slät väg, men absolut inte med dagens cykelvägstandard. Cykelvägen var trottoaren och i första hand avsedd för gående. Med jämna mellanrum möttes man av en trottoarkant på minst 10 cm. Antingen kliva av cykeln och lyfta upp den på trottoaren eller, när man fått in tekniken, knixa till med framhjulet så att man kom upp på trottoaren och sedan motsvarande knix för bakhjulet.

Det fanns inte alls lika många cyklister som cyklade till och från arbete eller skola, Tunnelbanan gick ju bekvämt hela vägen eller också gällde bil.

Så småningom började jag känna igen några av cyklisterna som hade ungefär samma tidsschema som jag.

Cykelturen var för några av oss inte en vanlig transportsträcka. Det blev en tävling. Och jag ser samma beteende i dag när jag i maklig takt någon gång cyklar Bergslagsvägen och Drottningholmsvägen till eller från Stockholm.

Följande regler gäller: Du tar sikte på ett lämpligt offer som exempelvis ligger och pressar i motlutet mellan Abrahamsberg och Stora Mossen. Du passerar motståndaren med så hög fart du kan så att du snabbt bygger upp ett ointagligt avstånd och du får absolut inte vända dig om för att se om vederbörande hakat på. Ingen får visa att detta är en utmaning.

Under mina turer till skolan vid Thorildsplan noterade jag en lång cyklist som brukade haka på mig i höjd med Vällingby. Detta hände flera gånger. Jag gav järnet, cyklade så fort jag orkade och den långe hakade på. När jag svängde av vid Thorildsplan fortsatte han rakt fram mot Fridhemsplan.

Vid ett tillfälle, minns jag, gav jag allt på väg upp för Tranebergsbron och nästan framme vid Thorildsplan gjorde jag det mest förbjudna, jag vände mig försiktigt om för att försäkra mig om att han var avhakad. Jag mötte hans näsa på några decimeters avstånd. Hans framhjul låg i höjd med mitt bakhjul. ”Hittar du själv nu?”, kastade jag andfått åt honom innan jag svängde av mot skolan vid Thorildsplan.

Två år senare fick jag min första anställning som ingenjör på Stockholms gatukontor på Tekniska nämndhuset vid Fleminggatan.

På samma våningsplan några dörrar från mitt kontorsrum kom en lång man ut från sitt rum.

Jag kände genast igen honom. Det visade sig att han hette Lind och kallades stilenligt ”långe Lind”.

Min nye arbetskamrat och jag hade mycket roligt åt vår historia.”
Lasse Carlsson, Adelsö

Cyklisterna ropade ”se upp, gubbdjävel”
”Mina tidiga cykelminnen är mycket positiva. Under min uppväxt cyklade jag alltid till skolan, till kompisar med mera när väglaget tillät det. Jag cyklade också till jobbet, så länge jag bodde i innerstan. Att cykla var ett förträffligt sätt att ta sig fram, och jag tyckte inte att det var särskilt svårt att samsas med andra trafikanter. Att jag som cyklist skulle följa trafikreglerna ifrågasatte jag aldrig.

När jag flyttade ut till förorten övergick jag av praktiska skäl till att åka tåg och gå mellan Centralen och sedermera Slussen och jobbet. Som fotgängare lärde jag mig att det inte var bilisterna jag skulle akta mig för i första hand, utan cyklisterna. Under alla de år jag gått i Stockholm är det bara ett fåtal gånger jag sett en bilist köra mot rött ljus. Det är en risk man som fotgängare i stort sett kan bortse ifrån.

Cyklister ser jag göra det dagligen. Vid övergångsställen utan trafikljus är min erfarenhet att minst nio av tio bilister stannar och släpper fram fotgängare. För cyklister är proportionerna de omvända. Man kan vara så gott som säker på att en cyklist inte kommer att stanna.

Min värsta erfarenhet av cyklisters beteende vid övergångsställen är från övergångsstället över Munkbroleden vid Kornhamnstorg. Under många år passerade jag det varje arbetsdag. Under sommarhalvåret var det en mardröm att försöka ta sig över där. En strid ström av cyklister strömmade ned från Slussen utan en tanke på att stanna, oberoende av om det var rött eller grönt ljus.

Eftersom det inte är någon korsning, behöver cyklisterna inte oroa sig för att bli påkörda av korsande bilar, och fotgängarna tar de ingen hänsyn till. I början trodde jag att de skulle stanna, om jag började gå över vid grön gubbe, men ingalunda.

Reaktionen från cyklisterna blev bara ilskna ringsignaler och ibland glåpord som ”se upp, gubbdjävel!” eller ”djävla idiot!”. På ett sätt kan jag förstå dem, för de flesta kommer med så hög fart, att de helt enkelt inte kan stanna. Det skulle behövas en polis, som hjälpte fotgängarna att komma över i rusningstid, men det har jag aldrig sett till någon. Efter ett antal år gav jag upp och valde en annan väg till jobbet.

Lyckligtvis har jag bara blivit påcyklad en gång, och det hade inte värre följder än några skrubbsår och ett par sönderrivna byxor. Men det har varit nära många gånger.

Hur kan situationen förbättras? I DN:s artiklar talar man om större ytor för cyklister, och om behovet av en bättre trafikkultur. Det låter, som om det främst vore en fråga om inlärning. Vad det inte talas mycket om är att hålla bestämt på att trafikreglerna ska följas. Så länge man drar ned trafikövervakningen och ansvariga politiker uttrycker förståelse för att cyklister inte följer reglerna, tror jag det är orealistiskt att vänta sig någon förbättring. Tvärtom blir det förmodligen värre.”
Åke Törnqvist

Även fotgängare beter sig illa
”Min hemsnickrade hypotes har varit att de så kallade memils antingen är självupptagna personer med dålig människosyn som väljer att cykla för att det är statusfyllt bland vissa grupper, alternativt att de blir sådana av farten de kommer upp i på cykeln. Att deras självbild och människosyn korrumperas av farten så pass att de betraktar andra som farthinder mer än människor.

Men även fotgängare, barnvagnsförare och bilister beter ju sig illa och buffligt. Kan det handla om något annat mer grundläggande problem som får olika uttryck beroende på om vi kör bil, promenerar, eller cyklar?

Jag har cyklat för vardagsbruk och träning sedan barnsben på andra håll i landet men i Stockholm kasserade jag hojen efter en månad i den här trafiken.

Jag promenerar och gör mitt bästa för att hålla koll på, bland mycket annat, cyklister på trottoarer och flanörer som demonstrativt vinklar ut armbågarna i trånga passager.”
N

Det går bra att bryta mot alla regler – bara man cyklar
”Det är fantastiskt vad det går bra att bryta mot alla regler, bara man cyklar! Jag är själv åretruntcyklist, och det som gör mig mest förundrad är, att 99,9 procent av unga damer på cykel sms:ar och pratar i mobiltelefon utan att veta var de är, medan de trampar fram utan att hålla i styret. Samtidigt är jag förskonad från storstadsjäktet, men hetsen från övrig trafik måste ju avspegla sig även bland tvåhjulstramparna. Detta var en artikelserie som jag länge saknat.”
iMacConny

Stoppa cykelbanan på Norr Mälarstrand!
Hur kan en från Sweco tala om utbyggd cykelbana på Norr Mälarstrand som ett bra exempel på cykelbana. En fyrfilig cykelbana med blådårar i parkmiljö. Hur blir det i sommar med fotgängare, barnvagnar, barn, hundar och rullatorer?

Cykelbanan på Norr Mälarstrand räcker bra som den är och den utbyggnad som redan delvis gjorts lär redan ha sprängt budgeten med 24 miljoner. Stoppa cykelbanan på Norr Mälarstrand.
Bo Bäckström

En upplysningskampanj behövs för alla cyklister
”Jag är cyklist sedan barnsben och har cyklat tur och retur till jobbet fram till pensionen. Dessutom cyklar jag gärna dagligen. Men tyvärr är det ju så att dessa unga medelålders män med sina tävlingscyklar utgör stora risker. De tittar ner i backen, har lurar i öronen och kör gärna om på insidan och mot rött ljus. Visserligen finns det också de som tar hänsyn men aggressiviteten ligger utanpå om jag råkar kommentera något.

Jag tror att det behövs en upplysningskampanj att om att för cyklister gäller samma regler som för bilister. Många tycks inte känna till det, för om de skulle köra bil som de cyklar skulle många blivit av med sina körkort.”
Kristina

Gör ett studiebesök i japanska Kyoto
”Rekommenderar ett studiebesök I Kyoto. Jag har haft möjligheten att cykla i denna tvåmiljonerstad. All cykling sker på trottoarerna! No problem att samsas med fotgängarna!! (Alltså ingen speciell markering för cyklister) Män i lycra skulle naturligtvis vara malplacerade. Något för trafikpsykologen att fundera på?”
Erik Jahren Johansen

Som cyklist är jag mest utsatt
”Jag är gångare, cyklist och bilist. Det finns respektfulla personer inom alla områden. Men det är som cyklist som jag känner mig mest utsatt och ofta i vägen. Cykelbanor tar slut vilket tvingar mig ut bland bilarna. Bilar parkerade på cykelbanan så att jag inte kommer fram. Gångare som tror att hela bredden av gång- och cykelbana är till för att gå på trots heldragen linje och målade cyklar på asfalten. Gångare som ändrar riktning eller korsar cykelbana eller bilväg utan att se sig omkring. Gångare som går i bredd och inte ger utrymme för vare sig cyklister eller mötande gångare. Förstås även andra cyklister som gör oväntade manövrar. Det finns många exempel... I stort skulle vi alla klara oss bättre om vi ser oss omkring, anpassar farten, följer trafikregler och inser att det inte bara är jag som är ute.

Det är härligt att cykla en träningsrunda med varierad fart, känna vinddraget och njuta av naturen jag passerar. En minnesvärd tur är den jag gjorde längs Vasaloppsvägen från Mora till Sälen för några år sedan. Utanför Mora blev det ofrivilligt stopp på grund av lösspringande hästar. Jag passerade i lugnt tempo bakom några motorcyklister som också fick krypa fram. Med gles trafik blev sedan de långa sega motluten den stora utmaningen.”
Linnéa

Sluta cykla på trottoarerna
”Ett problem som blir allt vanligare i Stockholm är cyklister som cyklar på trottoaren.

Jag tror inte att de som cyklar på trottoaren har förstått att flertalet portar till fastigheterna i stan är indragna från husfasaden. Vilket innebär att man endast har sikt framåt när man går ut från sin port. Det finns ingen möjlighet att se vad som kommer vare sig från höger eller vänster.

Två gånger har någon cyklat på mig när jag stigit ut på trottoaren från min port. Det kan få förödande konsekvenser. Jag törs inte tänka på om det varit ett barn eller en gammal person som kommit i vägen för cykeln.

Jag tror heller inte att de som cyklar på trottoaren vet att det är förbjudet och att ett bötesbelopp på 500 kronor kan avkrävas dem. Visa hänsyn.”
Annika


Serie. Cykelvärstingar
Läs de tidigare avsnitten i DN:s artikelserie ”Cykelvärstingar”:
Bakgrund. Debatten på DN Åsikt
  • Många reagerade när Niklas Thelning skrev på DN Åsikt om ”mekits” (medelålders kvinnor i tyg) som kommer ut på gatorna på våren. Detta som en motpol till ”memils”, medelålders män i lycra, som tidigare i debatten beskrivits som en trafikfara där de far fram på sina racercyklar.
  • Enligt Niklas Thelnings debattartikel cyklar ”mekits” utan närvaro, uppsikt, kontroll eller hänsyn vilket medför stor fara för medtrafikanter.
  • Alberto Tiscornia och Björn Lindberg som intervjuas i dag är två av dem som hörde av sig till DN Åsikt efter Niklas Thelnings artikel.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.