Vi lyfter ofta fram den sociala kompetensen. Men det är lika viktigt att utveckla sin ”solitära kompetens”. Det menar författaren Linus Jonkman som är tillbaka med en ny bok som handlar om kraften i vår egentid.
För några år sedan skrev Linus Jonkman boken ”Introvert” som handlade om hans erfarenheter av att vara inåtvänd. Människor från de mest skilda håll skickade brev där de berättade att hans bok handlade om dem. En hel del skrev att de under hela livet hade försökt dölja sin introverta läggning, men att de nu hade fått luft under vingarna och kunde känna sig litet stolta över något som de tidigare hade skämts för.
– När de fick höra att det är ganska vanligt, ja normalt, och kanske till och med en styrka att vara introvert, började de sträcka på sig, säger Linus Jonkman.
Om han hade skrivit en bok om att vara extrovert på trettiotalet tror han att det hade blivit en liknande respons. Då var det nämligen mer av ett ideal att vara inåtvänd och inte ta så mycket plats som man uppmanas att göra i dag.
– Då handlade livet mer om att man skulle vara plikttrogen och känna lojalitet. Det gjorde att man uppfostrade barnen på ett annat sätt än nu.
Förändringen mot ett mer extrovert ideal började någon gång på femtiotalet. Då var det en viktig kamp som handlade om likabehandling, till exempel under framväxten av den amerikanska medborgarrättsrörelsen. Sedan kom majrevolten i Paris på sextiotalet och kårhusockupationen i Stockholm som några av alla milstolpar som pekade på att individen blev allt viktigare och skulle ta plats.
Det var små steg på vägen som tillsammans gör att vi i dag tycker att det är självklart att den extroverta människan ska premieras, enligt Linus.
– Barn förväntas i dag vara i centrum. Och om de inte får tillräckligt stor uppmärksamhet så försöker vi lära dem att ta mera plats.
Vad är det då som gör att Linus tycker sig se en återgång till det mer introverta idealet? Han är sedan tre år tillbaka personalchef på företaget Prisjakt som har hundrafemtio anställda. Nyligen var det en man som skickade honom sitt cv där han beskrev sig själv som introvert med tillägget: ”Jag var det innan det blev coolt”.
– Det tycker jag är ganska slående för hur det har blivit. Sedan begreppet blev känt är det många som har kommit ut med en läggning som tidigare nästan betraktades som en diagnos.
Idén till Linus nya bok, som har titeln ”Själv” (Forums förlag), fick han på en julfest när en kollega berättade för honom vad han skulle göra under ledigheten. Mannen beskrev ett hektiskt scenario där han under två veckor skulle hinna hälsa på hos sex olika bekanta.
När Linus frågade när han skulle få egentid, såg kollegan nästan litet rädd ut och svarade att det behövde han inte.
– Egentid verkar för vissa människor vara nästan det värsta som de kan tänka sig, säger Linus.
Ju mer han började gräva i ämnet, desto mer övertygad blev han om att en del faktiskt behöver lära sig vad han kallar för ”solitär” kompetens, på samma sätt som han själv har fått lära sig att vara socialt kompetent.
– En del har väldigt mycket social kompetens, men de har aldrig lärt sig att vara för sig själva. De vet inte vad de ska göra när ingen är där och ingenting händer.
Sin egen barndom tillbringade Linus till stor del i sitt eget sällskap. Han växte upp med sin mamma och morfar i den lilla skånska orten Stora Hult som inte bestod av mer än några enstaka hus.
– Jag minns att jag gjorde många stillasittande och reflekterande saker som att rita, teckna och skriva. Det formade mig redan tidigt och gör att jag har varit tvungen att jobba mer med den sociala delen eftersom den har varit outvecklad hos mig. ”Självsamheten” däremot har jag alltid varit stark i.
Linus berättar att han alltid har haft en känsla av att om han får en riktigt komplicerad uppgift i arbetslivet, så behöver han bara få stänga dörren om sig för att lösa problemet.
– Med stängd dörr kan jag göra vad som helst. När jag träffar nya människor eller befinner mig i mingelsituationer känner jag mig däremot alltid osäker.
Det finns mycket som tyder på att resultatet blir bättre om man tar en sak i taget och försöker vara närvarande i det man gör för stunden. Då kan man dra nytta av den kraft som finns i att fokusera på en enda sak, menar han.
– Det är en seglivad myt att gruppen är starkare än individen.
Som personalchef tycker han att det ska gå alldeles utmärkt för en anställd att anpassa arbetet till den personlighet som hen har.
– Det talas ofta om mångfald, underförstått att det handlar om att folk måste vara födda i olika världsdelar. Men det behövs också anställda som är sociala och de som inte är det.
Det är också skillnad mellan att vara social och att ha social kompetens, understryker han.
– Att vara social betyder bara att man har ett behov av att ha människor runt omkring sig. Social kompetens däremot innebär att man har lärt sig hur man ska förhålla sig till olika människor. Och hur man gör för att lägga relationen på rätt nivå.
Linus lever tillsammans med fru och tre barn i skånska Ängelholm. Han tycker inte att det ingår i förälderns roll att hela tiden se till att barnen har något att göra. Om man i stället låter dem vara ifred så har de kanske tråkigt i tre minuter innan de innan de hittar på något kreativt att göra, om det så handlar om att bygga ett rymdskepp av någon kartong eller något annat.
Barnen har en naturlig förmåga att vara självständiga och det är viktigt att låta dem vara, menar han.
– Ur monotona miljöer kommer ofta kreativa människor. När det färgstarka inte finns runt omkring oss hela tiden så händer det något med fantasin.
För att träna sin solitära kompetens tycker Linus Jonkman att man ska försöka sparra med sitt sociala jag, och utmana idén om att allt blir bättre med sällskap och samtal.
Ett sätt är att göra ”sociala” saker, som man normalt gör med sällskap, ensam. Som att besöka ett kafé, ta en promenad, gå på bio.
Ett annat är att undvika att planera helgens aktiviteter och i stället försöka umgås med sig själv när tillfällen finns.
Man kan också försöka undvika sådant som distraherar, till exempel sociala medier.
Vinsten kan i bästa fall bli djupare självkännedom och bättre förmåga att fatta självständiga beslut.