Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

"Mamma var orolig när jag tog på slöjan"

Majna Ciber Mihaljevic valde efter lång betänktetid att bära slöja. "Utan slöja känner jag mig som en halv person."
Majna Ciber Mihaljevic valde efter lång betänktetid att bära slöja. "Utan slöja känner jag mig som en halv person." Foto: Moa Karlberg
Många unga muslimer i Sverige som är av utländsk härkomst är mer troende än sina föräldrar. Religionen har blivit en viktig del av deras identitet i det nya landet. Insidan har mött fyra unga kvinnor som själva har valt att leva som praktiserande muslimer.

Majna Ciber Mihaljevic, 29 år, var en "helt vanlig" tonåring när hon växte upp i Bosnien. Före kriget visste hon knappt vad det innebar att familjen var muslimsk. Det var först i Sverige som hon upptäckte islam.

- Jag kommer ihåg när kriget bröt ut. Då frågade jag en kusin om vi var muslimer. Så lite visste jag om vilken religion vi faktiskt tillhörde. Vi var muslimer bara till namnet, säger Majna.

När hon kom hit som flykting var hon sexton år. Hon var precis färdig med grundskolan när familjen tvingades fly.

- I Bosnien kände jag att hela livet låg framför mig och såg fram emot att börja gymnasiet. Sedan rasade allt samman. Jag kom till ett nytt land och kände mig otroligt vilsen. På något sätt var jag tvungen att förstå varför kriget bröt ut, varför vi var tvungna att fly, och varför så många muslimer dödades.

Majna började besöka den bosnisk-islamiska församlingen i Stockholm. Där träffade hon andra unga som kände samma vilsenhet. Deras föräldrar var i många fall inte heller troende muslimer.

De unga bosnierna tog till sig religionen som kom att bli en viktig del av deras identitet. I dag är de flesta av Majnas bosniska kompisar troende muslimer och religionen betyder mycket i hennes liv.

- Religionen har blivit min styrka. Jag vet att islam är något som jag medvetet har valt och studerat, och slutligen kommit fram till att det är vad jag trivs bäst med.

Maria (20 år), Hanna (22 år) och Sara (21 år) är alla födda i Sverige i muslimska familjer. Under uppväxten var de inte speciellt religiösa. Däremot har de på grund av sina föräldrar, som är muslimer, undvikit griskött och alkohol.

Först i slutet av gymnasiet blev de mer intresserade av islam. Något som spelade stor roll i deras religiösa sökande var att flera kompisar också var muslimer, och de inspirerade Maria, Hanna och Sara att lära sig mer om religionen. De började läsa Koranen och be, och när de tagit studenten valde de att sätta på sig slöjan.

Sara är den enda av de tre som under de tidiga tonåren gick på fester där det fanns alkohol, även om hon själv aldrig drack något. I dag engagerar hon sig i en islamisk kulturförening, och går ofta på muslimska fester och bröllop. Sara tycker att hon gör mer nytta nu än tidigare, då hon slösade bort mycket av sin tid.

För Hanna och Maria är det inte lika mycket som har förändrats.

- Jag lever i princip samma liv som innan jag blev mer troende. Mina föräldrar har alltid bett hemma, vi fastade under ramadan och så vidare. Den enda skillnaden nu är att jag vet mer om islam och praktiserar för att jag själv tror, säger Hanna.

Att till exempel fika eller gå på bio är accepterat även för muslimer, och alla tjejerna har icke-muslimska vänner. Men när det finns alkohol med i bilden kan de inte vara med.

- Om en kompis ska ha middag och de ska dricka alkohol kan jag inte komma. Då är det lättare att gå ut med Sara som inte dricker, säger Maria.

Hur hittar man en kille som muslimsk tjej? Hanna gifte sig i januari med en ung man vars släkt kommer från samma område som hennes i Turkiet. Hon och hennes man träffades genom att gemensamma kompisar rekommenderade dem för varandra - hennes föräldrar lade sig inte i.

Det var viktigt för Hanna att hitta någon som också var troende. Hon ville till exempel inte att hennes pojkvän skulle dricka och springa på krogen.

Hon och den blivande maken träffades, skrev till varandra på internet och pratade i telefon. Varje gång de sågs hade de med sig en tredje person som vittne för att allt skulle gå korrekt till.

- När vi hade setts några gånger och pratat om sådant som vi båda var intresserade av började vi känna en gemenskap, säger Hanna.

Efter att de hade mötts några gånger friade han och hon sade ja. Kärleken växte mer och mer sedan de förlovat sig. Bröllopet hölls ett halvår senare.

Maria och Sara väntar fortfarande på att "drömprinsen" ska komma, säger de och skrattar. Det är giftermål som gäller, att ha en pojkvän är inte tillåtet.

- Och killen måste vara troende muslim. Hellre mer religiös än mindre. Det finns många Ahmed på krogen som inte bryr sig så mycket om religionen, säger Sara.

Maria tycker att det är viktigt att mannen och kvinnan har samma syn på kärleken. För henne handlar det inte om hur hon känner för tillfället, utan mer om ett arbete för att få äktenskapet att fungera i längden.

- Det kommer ju nedgångar i alla förhållanden. Då gäller det att den där gemensamma respekten finns där och att båda vill samma sak, säger Maria.

Varken hon eller Sara tror att deras ideal skiljer sig så mycket från icke-muslimska tjejers.

- Nej, jag tror att alla som har en pojkvän - även de som inte är troende - funderar på hur det skulle vara om de gifte sig och fick barn, säger Maria.

- Ja, även om de inte planerar att gifta sig på en gång hoppas de nog ändå att det ska vara för evigt. Ingen tänker väl att "det är jättebra nu, men jag hoppas att det tar slut om fem år", säger Sara.

Majna, som flydde till Sverige från Bosnien, är också gift. Men hennes man praktiserade däremot inte islam när de träffades.

- Jag var inte lika troende på den tiden. Hade jag varit lika stark i min tro då som jag är i dag hade jag aldrig blivit ihop med en man som inte var praktiserande muslim, säger Majna.

Nu har även hennes man börjat be och blivit en lika starkt troende muslim som hon själv. Det tycker Majna är jätteskönt, för hon skulle inte vilja ha en man som är "mindre" muslim än vad hon är.

Majna bär liksom de andra unga kvinnorna slöja, men det tog lång tid för henne att fatta det beslutet. Hon hade redan varit gift med sin man i några år, och hade fått det första av sina två barn när hon slutligen bestämde sig.

Det var när hon vann en pilgrimsfärd till Mecka i en tävling, som hon kände att det var dags. Hon berättade för sina föräldrar att hon kände att pilgrimsresan var rätt tillfälle för henne att ta på slöjan.

- Halvåret före resan blev en jobbig tid. Mamma var orolig för att jag skulle förlora jobbet och att jag skulle få problem på olika sätt. Men så småningom accepterade hon och pappa mitt val, och de förstod att det var viktigt för mig.

Nu har hon haft slöja i tre år, och det går bra i vardagen. Hon jobbar som ekonom på nykterhetsorganisationen IOGT-NTO, har egen redovisningsbyrå och är aktiv i både miljöpartiet och den muslimska organisationen Frid. Ingen av hennes föräldrars farhågor har besannats.

- Det viktigaste för dem är ju att jag är lycklig, och det ser de ju att jag är. Det har bara blivit bättre på jobbet också, berättar Majna.

Hon tycker att hennes eget och hennes väninnors liv är motsatsen till hur muslimska kvinnors situation brukar porträtteras. Hon kan bli trött på att höra om muslimska kvinnor som offer.

- Om fler vågade träffa muslimska kvinnor så skulle de inse att vi varken är förtryckta eller offer. Det är så många som pratar om den muslimska kvinnan men väldigt få som talat med henne, menar Majna.

- Jag valde själv, tvärt emot alla historier om att slöjan tvingas på unga kvinnor. Även om det självklart också händer att vissa kvinnor tvingas, så har i alla fall jag intrycket att de allra flesta tar beslutet på egen hand, precis som det ska vara i islam, säger hon.

Hanna, Sara och Maria tycker inte att det är speciellt svårt att leva som muslimer i Sverige, men samtidigt märker de att det finns mycket fördomar. De går alla tre på högskolan, och kan ibland oroa sig för hur det ska gå för dem i arbetslivet. Vissa muslimer som de känner har haft problem att få jobb. En gång på en arbetsintervju fick Maria en känsla av att de reagerade på hennes slöja.

- När vi pratade i telefon verkade allt okej, men när de såg mig var det som att de blev lite skeptiska, säger hon.

Sara har däremot haft en positiv upplevelse. För ungefär ett år sedan satte hon på sig slöjan för första gången. Samma dag gick hon på en anställningsintervju.

- Kvinnan som intervjuade mig tyckte att det var himla häftigt att jag hade sjal. Hon sade: "Ni är så tuffa, ni tjejer med sjal. Ni sticker verkligen ut i samhället, det är starkt!". Innan dess hade jag varit lite orolig, men det gick jättebra, jag fick jobbet.

När det gäller fördomar mot muslimer tycker Sara och de andra att det var allra värst efter terrorattacken i New York den elfte september 2001. Nu har det blivit bättre, men mediernas bild av muslimer är fortfarande inte bra, menar de.

- Det känns som att man utmålar en bild av muslimer; dem man pratar om är inte som jag. Dessutom känns det som att vi hela tiden måste förklara varför vi har valt att vara muslimer. Jag vill ju bara leva mitt liv, säger Maria.

Det största problemet är att muslimer inte ses som "riktiga" svenskar, menar Maria, Sara och Hanna. Trots att de är födda i Sverige känner de sig inte helt accepterade i det svenska samhället.

- På ett sätt är jag svensk, och jag är en del av det här samhället. Men samtidigt vet jag att det finns vissa som inte alls tycker det. Och när jag åker till mina föräldrars hemland är det ju inte säkert att jag blir accepterad där heller, säger Maria.

- Jag bor här och har tänkt leva här hela livet. Här känner jag mig mer hemma än i Turkiet. Men ändå blir jag inte accepterad här i Sverige, och det gör att jag känner mig ledsen, säger Hanna.

Islam är världens näst största

Islam är världens näst största religion efter kristendomen. Det beräknas finnas över 1,2 miljarder muslimer i världen.
År 1953 uppskattades antalet muslimer i Sverige till omkring 500, år 1966 hade antalet växt till cirka 1.000 och år 1970 till 9.000.
I dag beräknas det finnas cirka 350.000 muslimer i Sverige. En exakt siffra är svårt att få fram. Till skillnad från i många andra länder tillfrågas inte människor om religiös eller etnisk tillhörighet i de svenska folkräkningarna.
Efter andra världskriget kom muslimska invandrare till Sverige från Turkiet och Balkan. Under senare år har många araber, iranier, bosnier, somalier och kosovoalbaner sökt asyl i Sverige.
Antalet svenska moskéer ökar år från år. Den första moskén i Stockholm byggdes vid Björns Trädgård vid Medborgarplatsen och började användas år 2000. En troende muslim ska be fem gånger om dagen vänd mot den heliga staden Mecka.

Källor: NE, Quick Response med flera.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.