Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

”Min dotter är så hemsk mot sitt barn – vad kan jag göra?”

Foto: imago/IBL

Hennes dotter favoriserar tydligt sitt yngre barn och klagar jämt på det äldre. Hur kan mormor hjälpa dottern att vara en bättre mamma utan att ”stjälpa” henne? Liria Ortiz svarar.

Fråga:

Min dotter har alltid varit speciell, envis, butter, har svårt för förändringar och har många drag av Asperger och adhd, tycker hon själv. Hon träffade en underbar kille och de är gifta och har två barn i förskoleåldern.

Det var besvärligt för min dotter att bli mamma. Världen vacklade verkligen för henne, allt kändes farligt och otäckt. Barnet skrek mycket och vi hjälpte till så mycket vi kunde.

Dottern fick prata med psykolog på barnavårdscentralen men jag vet inte vad de pratade om. En fras som hon återkommer till lite då och då är att psykologen sade att hon kanske inte ens skulle hålla i sitt barn.

När barnet blev ett år blev allt lite lättare men dottern har sedan dess helt klart varit medveten om att hon bär ett ansvar för hur besvärligt barnet är nu och hon har säkert dåligt samvete för det.

Trots det blir allt bara värre och värre. Dottern har alltid högt och tydligt klagat på hur jobbigt barnet är. Varje gång har jag vänligt sagt till henne att hon inte får säga sådant framför barnet men det är som om hon inte hör, hon bara fortsätter.

Hon favoriserar det yngre barnet så tydligt att det skär i hjärtat på oss övriga i familjen. Hon klagar konstant på att det äldre barnet får utbrott, hon ger dubbla budskap och om det vore på min arbetsplats skulle jag helt klart anmäla den här mamman.

Barnet ser tillsammans med sin mamma sammanbiten och tryckt ut och är kanske hemskt jobbigt när inte vi är med. Men när vi är med är barnet jättefint och duktigt och även då får hen oavbrutet höra att hen bara bråkar.

De har funderat på att låta utreda barnet privat hos psykolog för att få en diagnos. Jag kan absolut inte se att det skulle finnas någon diagnos hos barnet, däremot hos min dotter, vilket hon är väl medveten om själv.

Vi står rätt handfallna och ser allt. Innerst inne vet min dotter att hon gör fel tror jag. Frågan är hur man hjälper henne att inte vara så hemsk mot barnet. Att klaga på hen får bara motsatt effekt tror jag. Det leder till dåligt samvete. Vid något tillfälle skickade hon en artikel till mig som handlande om mammor som inte älskar sina barn och menade att hon känner igen känslan. Jag svarade att ingen kan tvingas att älska sina barn men föräldern är den vuxna och bär ett ansvar att aldrig säga det till barnet och att alltid behandla sitt barn väl i alla fall. Hon kan inte alls känna igen sig när jag säger att mina barn är det viktigaste och största i mitt liv.

Hjälp mig. Vad ska jag göra för att hjälpa dottern, inte stjälpa henne? Hur kan jag hjälpa barnet? Vad ska jag säga till pappan? Ska han säga ifrån och säga emot henne? Ska vi säga emot henne? Hon vet helt säkert om vad hon gör men kan liksom inte hejda sig. Allt elände hon känner inom sig måste vräkas ut och över barnet hela tiden.

Mycket bekymrad mormor
Frågan är hur du ska gå tillväga på ett klokt sätt. Som får din dotter att lyssna på dig och inte bara känna sig ifrågasatt.
Svar:

Hej! Det är en svår roll som du har. Det du berättar om din dotters sätt att bete sig som mamma mot sitt äldsta barn ger dig all anledning att vara både upprörd över hennes beteende och även oroad över vad det kan betyda för ditt barnbarns utveckling på sikt.

Du känner starkt att du inte kan låta det som händer fortgå längre, det har pågått länge nog. Samtidigt som den mamma som vi pratar om är din dotter som du ”inte vill stjälpa”. Dina egna barn är ”det viktigaste och största i ditt liv”, skriver du.

En vanlig föreställning är också att man som utomstående inte ska ha synpunkter på hur föräldrar uppfostrar sina barn, och till utomstående räknas nog ofta även farföräldrar och morföräldrar.

Mitt första råd till dig är att fortsätta att göra tvärtom, och vara den engagerade mormor som du är och ”lägga dig i”, och tillåta dig att värna om ditt barnbarn. Frågan är snarare, tycker jag, hur du ska gå tillväga på ett klokt sätt. Som får din dotter att lyssna på dig och inte bara känna sig ifrågasatt, och riskera att hon stänger dig ute ännu mer.

Det finns en del som kan göras som jag tror kan vara till hjälp. Jag ska ge dig några förslag på detta, men det kommer att ta tid innan det blir bättre, och det är nog en hel del som behöver hända.

Jag tror att det är så att du behöver ha ett professionellt stöd för din egen del för att få hjälp att hantera den osäkerhet som du kommer att känna om vad som är det bästa eller rimligaste att göra. Och om hur du kan göra din dotter öppen för att prata med dig om hur hon förhåller sig till sitt barn.

Eller med andra ord, skaffa dig ett ”bollplank” som du kan vända dig till när du känner att det är svårt att komma vidare, och du känner dig vilsen.

Du kan få detta på olika sätt. En möjlighet för dig är att gå i familjerådgivning på egen hand. Jag tror att många av de frågor som du har i ditt brev, som till exempel om du ska säga emot din dotter, och om pappans roll i familjen, kan du få kloka svar på i samtal med en familjerådgivare. Familjerådgivningen har sträng sekretess, det som ni pratar om under samtalen förs inte vidare. Undantaget är bara om det framkommer att ett barn far mycket illa. Då ska familjerådgivaren anmäla detta.

En fråga som du också kan resonera om i familjerådgivningen är vilket stöd som din dotter kan få för att kunna förändra sitt beteende som mamma. En möjlighet kan till exempel vara rådgivning av pedagoger eller terapeuter inom ramen för det som kallas familjebehandling. Sådan finns i de flesta kommuner.

Andra alternativ till ”bollplank” för dig kan vara någon av de telefonjourer eller chattlinjer som finns med inriktning på föräldrar och barn. Här är några förslag:

  • BRIS för vuxna, 0771 50 50 30. Linjen vänder sig till vuxna som är oroliga för ett barn i sin närhet.

  • Föräldratelefonen, 020 85 20 00. Även Föräldratelefonen vänder sig till vuxna, och föräldrar, som är oroliga för barn eller ungdomar i sin närhet.

  • Rädda barnens föräldratelefon och mejl, 020 786 786. Vänder sig till de som har frågor kring barn och föräldraskap.

Du skriver att din dotter tycker att hon har ”drag av Asperger och adhd”. Vad det är som gör att hon tror det framgår inte av ditt brev. Men kanske det är så att skälet till att hon, och pappan, vill utreda dottern ”för att få en diagnos” handlar om en genuin oro för att även dottern ska ha problem av det slag som hon själv tycker sig ha.

Det vi vet när det handlar om autismspektrumtillstånd är att man ibland, men långt ifrån alltid, kan ha svårt att läsa av andras känslor och till exempel märka om någon blir ledsen. Att man kan ha svårt att reglera sina känslor, och hamna i rutiner och beteenden som är svåra att bryta. Detta verkar ju ligga någorlunda nära de svårigheter som din dotter verkar ha i sin roll som mamma.

Om din dotter har de besvär som hon verkar tycka själv så kan en utredning och en eventuell neuropsykiatrisk diagnos öppna upp för möjligheter till behandling och stöd. Som kan underlätta vardagen för henne, inte minst i rollen som mamma. Så mitt sista råd blir, överväg om du kanske ska resonera med henne om den här möjligheten.

Liria

  • Läs mer:

Många föräldrar har favoriter bland sina barn – hur hanterar man det?

Fråga Insidans experter

Legitimerade psykologen och psykoterapeuten Liria Ortiz svarar på frågor om självhjälp, förändring och parrelationer. Legitimerade psykologen och forskaren Martin Forster, Karolinska Institutet, svarar på frågor om familjeliv, barn och ungdomars utveckling, föräldraskap, skola och förskola. Du kan vara anonym. Utvalda frågor och svar publiceras här och eventuellt i papperstidningen. Mejla till: fragainsidan@dn.se

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.