Minnesbilder kan färga av sig på nuet i form av förutfattade meningar om andra. Men minnen är ingen kopia av sanningen – vi omtolkar dem hela tiden.
Minnet är helt avgörande för personligheten. Om du ska formulera en kontaktannons på en dejtingsajt kanske du försöker beskriva hur du är som person. Den informationen kommer att baseras på vad du minns om hur du brukar bete dig, vad du brukar tycka om att göra och hur du reagerar på olika saker.
– Kanske skulle du skriva att du är lugn, eller att du har lätt för att brusa upp. Det är en uppfattning som du har om dig själv som baseras på ett antal tidigare upplevelser som du har haft och som har skapat din självuppfattning, säger Lars Nyberg, professor i psykologi och neurovetenskap vid Umeå universitet. Samtidigt vet vi att den uppfattningen inte är någon absolut kunskap. Minnet är inte en dvd eller ett usb.
– Du kanske har brusat upp, men det är inte ovanligt att du gör om berättelsen om någon händelse som du har varit med om så att den ska passa din självbild bättre.
Så hur gör man för att använda minnet på bästa sätt?
– Det är en bra fråga, eftersom det är en sådan komplex funktion och för att vi hela tiden tenderar att tolka och göra om det vi upplever till just ”berättelser”.
Minnesbilden färgar av sig på nuet. När vi träffar någon har vi kanske förutfattade meningar om den personen baserade på vad vi har hört eller upplevt tidigare, och de påverkar upplevelsen av den vi möter, menar Lars Nyberg.
– Därför kanske man kan sträva efter att vara förutsättningslös, öppen, och försöka se sin egen roll och om situationen som inte passar in i ens egen bild av den, säger Lars Nyberg och tar telefonintervjun som jag gör med honom som exempel.
– När vi är färdiga kanske du tänker att du inte ställde så bra frågor eftersom du inte var tillräckligt förberedd. Om en vecka kanske du tänker att du inte fick så bra svar från mig. Och en månad senare kanske du bara kommer ihåg att det var mina svar som var dåliga.
Det beror på att alla lägger till och drar ifrån saker som passar den egna världsbilden och uppfattningen om sig själv.
– Det är det som är häftigt med minnet, men som också gör det så bräckligt. Det är ingen kopia av sanningen.
För att komma så nära sanningen om en händelse som möjligt måste man vara medveten om detta och ge akt på det, så att man inte omtolkar för mycket, menar Lars Nyberg.
Det är välkänt från vittnespsykologin. För en så sann bild som möjligt om vad som hänt, måste man passa sig för att ställa ledande frågor.
Vad har vi för nytta av att glömma och förvandla sanningen på det här sättet?
– Det räcker ju ofta att komma ihåg i stora drag vad som har hänt för att det ska fungera, hjälpa oss att känna igen en situation och göra rätt val.
När man pratar om minnet i stora drag kan man säga att det hela tiden är dynamiskt och befinner sig i en konstant förändringsprocess. Men det går också att specificera olika sorters minnesfunktioner som är lokaliserade till olika delar i hjärnan.
Hur man skriver maskin är till exempel lokaliserat till de basala ganglierna i de motoriska delarna i lillhjärnan. Om det handlar om att koda var man varit och vem man har träffat är det hjärnbarken och hippocampus som har namn och platser. Den som har en skada här kan fortfarande programmera och spela golf.
– Vi vet att om en person får en skada på hjärnan så påverkar det olika minnen på olika sätt.