Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

”Mobilen är en statuspryl som fjättrar oss”

Katarina Bjärvall som skrivit ”Var är du? – människan och mobilen” hoppas på ett mer medvetet mobilanvändande i framtiden.
Katarina Bjärvall som skrivit ”Var är du? – människan och mobilen” hoppas på ett mer medvetet mobilanvändande i framtiden. Foto: Eva Tedesjö
Mobiltelefonerna har gett oss frihet. Nu kan vi nås överallt, när som helst. Men handlar det om en äkta frihet? Nej, i själva verket har vi blivit mer beroende, menar Katarina Bjärvall som skrivit en kritisk bok om mobilsamhället.

Från att ha varit en yuppienalle som visade finansmännens status har mobilen förvandlats till ett gosedjur för de flesta av oss, från det lilla barnet till gamla mormor.

För många är mobilen i dag nästan en konstgjord kroppsdel. Elektroniken som göms under det tunna plastskalet rymmer en allt större del av vår tillvaro: kärleksbrev, väckarklocka, kalender, kamera, ordlista, tvprogram, restaurangval, kartläsare, senaste nytt på favorittidningens hemsida och möjlighet att köpa biljetter till buss, tåg och tunnelbana ...

– Mobilen är inte bara en teknisk apparat. Den har fått en religiös symbolladdning som ger livet mening och uttrycker våra begär. Med mobilen blir vi trygga och lugna, vi vet att vi är nåbara. Ja, att vi faktiskt finns.

Det menar författaren och journalisten Katarina Bjärvall, aktuell med den nyutkomna boken ”Var är du? – människan och mobilen” (Ordfront).

Mobilerna har blivit smartphones som mer och mer liknar små datorer – med samma enorma möjligheter. Och under de kommande åren ska både nyckelknippan och plånboken pressas in i super­smarta mobilnyheter. All information vi behöver ska kunna läggas in i nya millimeter­stora chips som rymmer mer fakta och uppgifter än ett helt bibliotek.

Den ursprungliga uppgiften – att ringa och ta emot samtal – har mer och mer kommit i skymundan. Nu gäller det att blixtsnabbt besvara det senaste sms:et – oavsett om det är mitt under lektionen, teater­föreställningen, femtioårsmiddagen eller bröllopsfesten.

Katarina Bjärvall säger att mobilen förändrat livsvillkoren för alla i grunden och hävdar att många i dag tror att de kan bygga sig en identitet genom att ha rätt märke och årsmodell.

– Marknadsförarna försöker koppla ihop lycka med ständigt nya produkter. Det får till följd att den mobil vi just skaffat snabbt upplevs som passé, och endast känns lyckad under en begränsad tid.

– Därefter belastar den oss snarare gradvis med en känsla av misslyckande – ända tills vi köper en ny och på nytt kan känna oss rätt i några månader.

Många har inte råd med den nya supermoderna datormobilen som finns där synlig i butiksfönstret med finesser som ingen kunnat drömma om så sent som för några månader sedan.

– Glappet mellan den lockande möjlighet som finns där och den ouppnåelighet som många upplever förstärker känslan av misslyckande och tomhet. Mobilen finns inom räckhåll men ändå inte. Många föräldrar kan inte köpa en ny mobil till sina barn varje halvår. Dessa barn upplever påtagligt den konflikten.

Katarina Bjärvall menar vidare att mobilen lett till en ”samtidighetskultur”. Allt ska hända snabbt – och på en gång. Enligt henne är detta något revolutionerande nytt i mänsklighetens utveckling.

Det är inte bara mer av det gamla, som att tryckta böcker följde på handskrivna, telefonen efter telegrafen, tv:n efter radion. Här handlar det om en genuin förändring där vi inbillar oss att ”allt är möjligt” och att ”jag äntligen lever mitt i”.

– Biologiskt sett kan människan utföra flera saker samtidigt om det inte kräver beslutsfattande. Vi kan rensa ogräs och lyssna på radio, vi kan diska och tala i telefon ... men att mejla, sms:a, tala i mobilen och se på tv på en och samma gång fungerar inte, säger Katarina Bjärvall.

– Enligt forskarrön som jag tagit del av påverkar ”samtidighetskulturen” närminnet och koncentrationsförmågan. Vi glömmer lätt småsaker eftersom vi inte kan hålla all information i huvudet samtidigt.

Många menar ändå att mobilen skänkt människan den frihet hon drömt om i årtusenden. Oavsett tid och rum är vi äntligen nåbara överallt och jämt. Men är det en äkta frihet? undrar Katarina Bjärvall.

– Mobilen utger sig för att lös­göra oss från tidens och rummets begränsningar. Men den fjättrar också. Vi blir så beroende av mobilen att vi känner oss sjuka och enormt ensamma när den inte fungerar.

För ungdomar i dag är det lika självklart att ha med sig sina mobiler som att ha nycklarna i fickan. Katarina Bjärvall berättar om möten med unga mobilanvändare som känner en växande och malande oro när pengarna på deras kontantkort tagit slut och de inte kan sms:a längre.

Som frilansjournalist och författare använder Katarina Bjärvall själv ofta mobilen för att komma i kontakt med uppdragsgivare och personer hon ska träffa. Hon har en tre år gammal mobil som är lagad med silvertejp. I dess ”fönster” finns en stor spricka. Kanske passar den in i bilden av den konsumtionsskepsis som hon vill förmedla till omgivningen.

– Mobilen är bra till mycket. Men det är inte alltid negativt att ifråga­sätta, vara skeptisk. Jag hoppas att min bok – det är ingen stridsskrift även om grundtonen är kritisk – kanske kan leda till ett mer medvetet mobilanvändande.

Björn Ferry, skidskytt, guldmedaljör i OS och skogsentreprenör

”Jag skaffade min första mobil 1998 när jag var i lumpen. Jag hade inte någon i gymnasiet.

Jag pratar i mobilen men läser också mejl, lyssnar på musik och tar bilder med den. I mobilen finns min kalender, och så spelar jag trummor på den. Jag har laddat ned en app och använder fingrarna för att spela, som yngre spelade jag ’på riktigt’.

Jag är mer nåbar än tidigare och det är bra eftersom jag ofta är utomlands för att tävla.

Jag har mobilen avslagen på nätterna och ofta på dagarna, är inte uppkopplad jämt. Jag vet att en del känner en stress av att hela tiden vara nåbara, att hela tiden behöva skicka mejl eller svara, det är något jag försöker undvika.”

 

Tina Nordström, kock och programledare i tv

”Det känns som jag haft en mobil hela livet. Men är hundra på att den första var en Nokia, modellen hette 3310 tror jag, säg 1998 ... Jag sms:ar, ringer massor och tar kort. Jag vill gärna ha en sådan där snygg sak med en massa finesser, men så länge jag avskyr att läsa instruktioner om hur man använder prylen får jag hålla mig till enklare modeller.

Att inte ha med mobilen är som att glömma ta på sig brallorna på morgonen, det är något som saknas.”

 

Gunilla Herlitz, chef­redaktör och vd på Dagens Nyheter

”Jag fick min första mobil ganska så sent. Jag tror att det var i slutet av 1997 på det jobb som jag då var på.

Jag använder mobiltelefonen jämt. Ibland kan jag till om med känna att jag faktiskt inte finns om jag inte har den nära mig, lite skrämmande.

Successivt har mer och mer av mitt liv flyttat in i mobilen. Mejlen och kalendern är numera självklarheter för mig att ha tillgång till i min mobil.

Jag stänger i princip aldrig av den, utan har den i stället på ljudlöst. Ibland kan jag komma på mig med att jag sitter och sms:ar på möten och det tycker jag egentligen är en dålig vana.

Jag tycker att mobilen bara har påverkat mig positivt. Jag känner ingen stress. Tvärtom, jag tycker att mobilen har givit mig frihet och en större flexibilitet.”

Vad tycker du?

Hur viktig är mobilen för dig? Hör av dig till insidan@dn.se

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.