Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-17 18:27 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insidan/mot-prasten-fran-det-osttyska-miljonprogramsomradet-som-blev-president/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Insidan

Möt prästen från det östtyska miljonprogramsområdet som blev president

Tysklands tidigare president Joachim Gauck i samtal med DN
Tysklands tidigare president Joachim Gauck i samtal med DN Foto: Anders Hansson

BERLIN. Han är prästen som fick DDR på fall och säkerhetstjänsten Stasi att öppna sina arkiv. Som Tysklands president blev Joachim Gauck hyllad för sin outtröttliga kamp för frihet och ansvar. DN:s Berlinkorrespondent har träffat 78-åringen för ett exklusivt samtal om att våga säga nej när alla andra ropar ja.

I Sverige är Joachim Gauck relativt obekant, men i Tyskland är han en gigant. Där är han känd som prästen från ett östtyskt miljonprogramsområde som erövrade landets högsta ämbete.

Torsdagen 17 maj kommer han till Sverige för att ta emot Gilel Storch-priset. 

Det är en stekhet försommardag i Berlin när expresidenten slår sig ner i en svart skinnsoffa på kontoret i regeringskvarteren. Det nazistiska skrytbygget överlevde Andra världskrigets bombningar och utgör nu en passande inramning till ett samtal som ska handla om frihet och civilkurage. Huset har tjänat både som inrikesministerium under Adolf Hitler och, senare, som DDR:s justitiedepartement. Den 78-årige Joachim Gauck har upplevt de bägge totalitära regimerna – och ägnat sitt liv åt att bekämpa deras idéer.

– När man föds under ett krig och växer upp i en diktatur så väcks en viss längtan, säger han från soffan i det stramt inredda arbetsrummet. 

Vi tar det från början. 

Foto: Anders Hansson

Joachim Gauck är fem år när Tyskland skriver under den ofrivilliga kapitulationen. Andra världskriget är slut och landet ligger i ruiner. Medan de allierades bomber fallit över tyska storstäder har familjen Gauck sökt skydd i en vindpinad by vid Östersjökusten. De klarar sig oskadda.  Femåringen ser hur Röda arméns soldater anländer till kustbyn, som hamnar i området som senare ska bli DDR. Familjen lever under knapra förhållanden. ”Maten var knapp. Snart fanns inget socker mer, inget bröd, inget mjöl, inte ens salt”, skriver Gauck i sin biografi (”Winter im Sommer – Frühling im Herbst” från år 2009). 

Men det är ofriheten och repressionen i det kommunistiska landet som senare ska väcka den blivande presidentens politiska engagemang. När Joachim Gauck är elva år sker en livsavgörande händelse. Det är juni år 1951 när hans far plötsligt förs bort av tre säkerhetspoliser. Familjen får inte veta av vem eller varför. 

– I två och ett halvt års tid visste vi inte om han var död eller levande, säger han. 

Sedan kommer ett vykort från Sibirien. En militärdomstol har dömt pappan till två gånger 25 års fängelse för påstått spionage åt västmakterna. 

– Anklagelserna var helt ogrundade. Den var en del av den kommunistiska terrorn under Stalintiden, säger han. 

Fyra år efter bortförandet släpps pappan fri och får komma hem igen. Där sitter han plötsligt vid köksbordet vid Östersjökusten; tandlös, tunnhårig och mycket mager. Då har Joachim Gauck redan blivit regimkritiker och lärt sig att se igenom propagandan. Pappans öde väckte ett civilkurage som följt honom genom livet.

– Redan som barn lärde vi syskon oss att säga nej och att man inte måste anpassa sig. Vi var inte med i ungpionjärerna, inte i ungdomsorganisationen FDJ och det var aldrig tal om att gå med i partiet. 

Den som valde att stå utanför den marxist-leninistiska gemenskapen fick ofta betala ett högt pris. Man kunde nekas utbildning, få yrkesförbud eller få vänta ännu några år på en Trabant. Men den inre, själsliga friheten kunde diktaturen inte ta ifrån dem. Senare, när Joachim Gauck börjat arbeta som präst, var det ett återkommande tema. 

– Vi pratade ofta om det i kyrkan. Vad som händer med ens själ om man alltid anpassar sig och alltid säger ja.

Kyrkorna var en av få mötesplatser i DDR där oliktänkande kunde vädra sina åsikter någorlunda fritt. Regimen betraktade religionen som folkets opium och statens fiende,  men vågade i regel inte ingripa mot prästerna. I sin församling i ett plattenbau-område (DDR:s motsvarighet till det svenska miljonprogrammet) i Rostock diskuterar Joachim Gauck frågor som inte tas upp i de statliga skolorna och hårt styrda medierna. Så som miljö, fred, rättvisa och mänskliga rättigheter. 

– Det var inga angenäma ämnen för en diktatur. 

När man föds under ett krig och växer upp i en diktatur så väcks en viss längtan.

Säkerhetstjänsten Stasi håller den kritiske prästen under noga uppsikt. Lägenheten övervakas, telefonen avlyssnas och breven läses. Efter en så kallad fredsgudstjänst i mitten av 1980-talet noterar en spion att Herr Gauck haft mage att "jämföra förhållandena i DDR med det fascistiska Tyskland", skriver författaren Mario Frank i sin biografi om expresidenten.  

 – Jag visste exakt vilka gränser som jag var tvungen att hålla mig inom utan att hamna i fängelse. Jag utnyttjade det spelrummet mycket noga, säger han. 

På sommaren år 1989 börjar det att röra på sig i arbetarnas och böndernas socialistiska stat. Östtyskar på semester i Ungern flyr över gränsen till Österrike. Medborgarrättsrörelsen mobiliserar. Snart ska östtyskarna våga sig ut på gatorna och skandera de berömda slagorden "Wir sind das Volk". Det är vi som är folket. 

Den fredliga revolutionen är där

– Det var högst märkvärdigt. Plötsligt började människorna som lärt sig att alltid säga ja – för att undvika nackdelar och som blivit belönade för det – att äntligen säga nej. 

Foto: Anders Hansson

För Joachim Gauck börjar nu den viktigaste tiden i hans liv. Kyrkor över hela DDR spelar en central roll för att organisera oppositionen. Själv blir han talesperson för medborgarrättsrörelsen Neues Forum i Rostock. 

 – Vi ville inte nödvändigtvis ha ett samhälle som var en kopia av väst. Jag tänkte inte ens på möjligheten att Tyskland skulle återförenas. Vi ville bara ha demokrati – mänskliga och medborgerliga rättigheter, så som åsiktsfrihet och resefrihet. 

Men mindre än ett år efter Berlinmurens fall är den tyska återföreningen ett faktum. Över en natt upphör DDR att existera och prästen från Rostock får ett nytt jobb. Han blir ansvarig för att montera ner den mäktigaste och mest fruktade delen av DDR:s maktapparat – säkerhetstjänsten Stasi. 

I tio år är Joachim Gauck chef för myndigheten som förvaltar Stasis enorma arkiv. Det är till honom som tidigare DDR-medborgare kommer för att få reda på vad som står i deras akter. Och vem som angett dem. I arkiven finns sex miljoner personakter som upptar omkring 200 kilometer hyllmeter. Omfattningen är ofattbar. Arbetet ger honom många vänner, men också fiender bland dem som hellre velat lägga det förflutna bakom sig. I pärmarna finns uppgifter om dem som rapporterat sina grannar, kollegor och familjemedlemmar.

Det är inte trots hans bakgrund i DDR som förbundsdagen i april 2012 väljer Joachim Gauck till Förbundsrepublikens elfte president. Utan på grund av den. Som statschef ska han ofta kritisera andra länders regimer som inskränker demokratiska fri- och rättigheter. Ceremonin följer traditionen, men ute i Europa pågår en brytningstid. De fem kommande åren ska präglas av tre kriser: räddningspaketen till Grekland, kriget i Ukraina och flyktingsströmmen till Europa. Den senare ska sysselsätta Gauck på heltid. 

Sommaren år 2015 går tyskar man ur huse för att hjälpa flyktingarna i nöd. Den tyska ”Willkommenskultur” ger ett eko över hela världen och förbundskansler Angela Merkel hyllas för sin liberala flyktingpolitik. Hennes uttalande ”wir schaffen das” (vi fixar det) blir en slags slogan för öppenhet och tolerans. Samtidigt ser Joachim Gauck hur många tyskar upplever en växande oro. Än en gång ska han säga nej när många ropar ja. 

”Vi vill hjälpa. Vårt hjärta är stort, men våra möjligheter är begränsade”, säger han när flyktingkrisen befinner sig på sin höjdpunkt. 

Om det bara är populisterna som pratar om den rädsla som många väljare känner in på huden – ja, då släpps branden snart lös.

I dag låter det så från politiker både till höger till vänster. Men då, sensommaren 2015, markerar det en vändning. 

– Jag såg hur stämningen höll på att tippa över. Väljare som inte var delaktiga i välkommenhetskulturen var oroliga över utvecklingen och började vända sig till ytterkantspartier. Jag ville att den oron skulle luftas öppet, av den demokratiska mitten. Och jag ville fråga fru förbundskansler om hur hon tänkte fixa det. Om det bara är populisterna som pratar om den rädsla som många väljare känner in på huden – och inte de förnuftsstyrda och lösningsorienterade politikerna – ja, då släpps branden snart lös, säger han.  

Flera gånger vill hans assistent avsluta intervjun, av tidsskäl. Även en expresident har ett späckat schema. Dagen efter vårt möte reser han till Stockholm för att ta emot det nyinstiftade Gilel Storch-priset. Det delas ut av föreningen J! – Judisk Kultur i Sverige till en person som kämpat för demokratiska och humanistiska värderingar. Men Joachim Gauck vill fortsätta samtalet långt efter att tiden är ute. Det är så mycket som står på spel. 

– Om människor upplever att politiker inte är förmögna att lösa deras problem, att deras regering är hjälplös, då kommer man att leta  efter en stark ledare. 

Som i Viktor Orbáns Ungern och Donald Trumps USA. 

– Vi vet hur farligt det kan vara för en demokrati.

Fakta.Gilel Storch-priset

Föreningen J! – Judisk Kultur i Sverige har i år instiftat ett pris till minne av den svensklettiske företagaren Gilel Storch, som gjorde stora insatser för att rädda människor undan Förintelsen.

Den tyske ex-presidenten Joachim Gauck är den första som tilldelas priset på 250.000 kronor.  Han får det för ”sin livslånga, konsekventa och modiga kamp mot förtryck och för demokrati, frihet och mänskliga rättigheter”.

Priset delas ut 17 maj av förre statsministern Ingvar Carlsson i Konserthuset i Stockholm. Där håller Joachim Gauck också en föreläsning.

 

Fakta.Joachim Gauck.

Tysk politiker och lutheransk präst. Född i Rostock 1940. 

Växte upp i Östtyskland där han studerade teologi. Var senare verksam som präst i Rostock. 

Efter en tjänsteresa till Sverige svärmar han för landet i norr. Han talar så positivt om landet som förenat demokrati med en stark välfärdsstat att Säkerhetstjänsten Stasi ställer in nästa Sverigeresa. 

Under slutet av 1980-talet var han en del av medborgarrättsrörelsen i DDR och var talesperson för Neues Forum i Rostock. 

I samband med Tysklands återförening år 1990 blev han chef för den statliga myndigheten BStU som förvaltar säkerhetstjänstens Stasi arkriv. Han stannade på posten till år 2000. 

Mellan 2012 och 2017 var han Tysklands förbundspresident och landets statschef. Presidentens roll är främst ceremoniell. Joachim Gauck är partipolitiskt obunden och engagerade sig bland annat för yttrandefrihet i omvärlden. Han kritiserade bland andra Turkiet, Kinas och Rysslands inskränkningar av demokratiska fri- och rättigheter.

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.