Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

Naturen ger svenskar tröst

I Sverige ger vi oss ut i naturen när vi söker kraft och tröst vid en personlig kris. Där 
skiljer vi oss från många andra länder där man i stället vänder sig till religionen, visar den första studien om kultur och livskriser.

När Fereshteh Ahmadi kom från Iran till Sverige i början av åttiotalet förundrades hon omedelbart över svenskarnas känsla för naturen. Man pratade om naturen, promenerade i naturen och begav sig ut i skog och mark så fort man var ledig. Djuren sågs som lika viktiga som människor.

I dag är hon professor i sociologi vid högskolan i Gävle och har precis avslutat en stor rikstäckande studie om hur den kulturella bakgrunden påverkar hur människor hanterar livets allvarligaste kriser. Över 2 000 personer som fått diagnosen cancer har fått svara på en enkät om hur de hanterar sin sjukdom.

I studien svarar 68 procent att de i första hand vänder sig till naturen för att få tröst medan endast 14 procent väljer kyrkan. Den religiösa musiken lockar 14 procent medan 66 procent väljer att lyssna på ”naturens musik” som fågelsång och vindsus.

– Det här gör antagligen Sverige unikt i världen. Naturen är det heligaste vi har, säger Fereshteh Ahmadi.

Den andra slutsatsen som hon drar av studien är att vår kulturella bakgrund och uppväxt spelar stor roll för hur vi hanterar kriser.

– Kulturen påverkar definitivt hur man hanterar en kris. I USA är det till exempel mycket vanligare att man vänder sig till kyrkan. Man har gått i kyrkan sedan barndomen och man ser sin president be till Gud. I Sverige ser sig alla som en del av naturen, vi andas naturen, säger hon.

Det kan handla om skillnader mellan länder, men också om mellan olika uppväxtmiljöer i ett land. För en person som är uppvuxen på landet ligger det förmodligen närmare till hands att söka sig ut i naturen för att få ro än vad det gör för en person uppvuxen i en storstad.

Själv är Fereshteh Ahmadi uppvuxen både i ett annat land och i en stor stad, Teheran, vilket har präglat hennes inställning till naturen:

– Vi gick på sin höjd till parken, men jag hade aldrig promenerat i en skog. Första gången jag såg en ko i Sverige blev jag rädd. För mig var det jättefrämmande att gå ut och lyssna på havet eller gå ut i skogen. Det är en helt annan sak att växa upp med träd, blommor och sjöar, säger hon.

När hon kom till Sverige 1984 var familjen de enda invandrarna i ­Ljungsbro. De bjöds med på picknick av svenskar.

– Till en början förstod vi inte varför de alltid tog oss till samma ställe. Vi ville hellre se någon annan plats. De behövde inte den omväxlingen, för dem räckte det med att vara ute i naturen. Svenskarna hade en stark känsla för naturen medan vi mer såg den mer som en vacker tavla. Därför ville vi till en ny plats, se en ny tavla, hela tiden. Svenskarna var mycket mer uppmärksamma på naturen och kunde säga: Ser du de där fåglarna? Känner du lukten? Det gjorde vi inte. Det är som att antingen vara med i en film eller titta på den. Två olika sätt att se på naturen, säger Fereshteh Ahmadi.

Hon tror att utifrånperspektivet hjälpt henne i forskningen. Det är så lätt att bli hemmablind och inte se det som uppfattas som självklarheter i det man har omkring sig.

Flera i undersökningen tog upp att vården vill bota och rädda liv, men inte hjälper patienterna att leva vidare. Människor kan bli fysiskt friska men ändå börja må dåligt efter flera år.

– Man måste inse att krisen finns kvar, även om operationen gick bra, säger Fereshteh Ahmadi. Läkarna skulle kunna uppmuntra människor att använda sig av naturen för att må bättre.

– Kanske skulle vi ha naturträdgårdar runt sjukhusen, kanske ska man använda naturens musik, som fågelsång, vid operationer. Gruppresor till sköna platser i naturen, trädgårdsterapi – det finns massor att göra. Naturen har bevisligen en mycket lugnande effekt på män­niskor i Sverige. Och vi har dessutom naturen runt oss som en gratisresurs.

Fereshteh Ahmadi är själv en stadsmänniska i grunden och älskar stadslivet. Ändå kan hon känna en viss oro för utvecklingen när allt fler flyttar in till städerna och kommer allt längre från naturen. Och de invandrare som bosätter sig i städerna kanske aldrig får chansen att se värdet i naturen.

– För de unga har kafékulturen blivit oerhört viktig. De sitter på kaféerna och tittar i sina mobiltelefoner, surfplattor eller datorer. En del verkar sitta där hela dagarna. Jag är rädd för att de tappar känslan för naturen.

Själv sitter Fereshteh på ett kafé på den grekiska ön Lesbos när jag intervjuar henne per telefon.

– Jag älskar kaféer och den nya tekniken, säger hon och skrattar. Jag sitter ofta och jobbar på kaféer, nästan aldrig hemma. Jag jobbar mycket bättre på ett kafé, men tankarna blir bättre nära naturen. Så gärna ett kafé nära havet. Man kan kombinera stadslivskulturen med naturen.

De många åren i Sverige har gjort även henne till en person som numera älskar naturen på djupet.

– Jag gillar att promenera i skogen eller vara nära havet, lyssna och lukta. Jag är en internationalist men jag älskar Sverige!

Och hon har lärt sig av det svenska sättet att betrakta naturen på.

– På persiska kan jag fortfarande inte namnet på några blommor eller fåglar. På svenska har jag fått ett mycket rikare språk när det handlar om naturen.

Fakta. Fem sätt att hantera en kris

Så här rangordnar deltagarna i studien olika sätt att hantera en personlig kris:

1. Vistelser i naturen.

2. Lyssna på ”naturens musik” som fågelsång och vind.

3. Vandra i naturen eller delta i en aktivitet utomhus.

4. Själv omedelbart ta kontroll över sin situation utan Guds hjälp.

5. Tänka att livet är en del i en större och högre kontext.

Betydligt längre ned på listan kommer religiösa vägar att söka ro, som att lyssna på andlig musik, ge andligt stöd till andra eller gå till kyrkan. På sista plats kommer att söka hjälp av en präst eller en annan andlig ledare.

I studien har 2 417 personer som fått diagnosen cancer i Sverige svarat på en enkät. De fick rangordna 24 olika sätt att hantera sin sjukdom.

Studien är den första i världen som studerat kulturens inverkan på hur man hanterar en livskris. Det internationella intresset har varit stort.

Forskargruppen gör nu liknande undersökningar i Kina, Sydkorea och Turkiet och ska i höst utöka forskningen till Japan.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.