Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-21 13:02

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insidan/nu-styr-jag-sjalv-over-sexet/

Insidan

”Nu styr jag själv över sexet”

Arkivbild. Foto: Adam Drobiec/Stockimo/Alamy

”Leon” kände sig utnyttjad som one-night stand i gayvärlden. Då bestämde han sig för att sälja sex för att själv ha kontroll.

Josefine Hökerberg
Rätta artikel

DN:s löpsedel ”Vi måste ge stöd till män som säljer sex till andra män” kastar mig tillbaka till sommaren för några år sedan då jag i jobbet tillbringade mina nätter på Malmskillnadsgatan med män och kvinnor som sålde sex. Sexköpslagen som kom 1999 hade gjort utbudet av kunder betydligt tunnare, sa tjejerna på gatan, och farligare. 

– Förr kunde vi välja och vraka bland kunderna för de var så många. Du kunde välja en fräsch karl som verkade korrekt och pålitlig. Nu är de bara de farligaste som kommer. De som skiter i om de åker fast. Det finns många som är sjuka och våldsamma. Och som vill köra utan gummi och betalar extra för det, sa en kvinna på gatan som jag kom nära den sommaren. 

Där, på remsan mellan Johannes kyrka och Oxtorgsgatan, lärde jag känna en ung man, vi kan kalla honom Leon, som sålde sig till män. 

Läs mer: ”Vi pratar inte om den manliga sexhandeln” 

Han var en känslig själ som hade flyttat till Stockholm från landsbygden för att söka efter kärleken. Men hans dröm blev snart krossad. I gayvärlden nattklubbsliv blev han sexuellt utnyttjad. Snubbe efter snubbe som bara var ute efter ett one night stand. Ingen var ute efter honom, på riktigt, berättade Leon för mig med sin ljusa oskuldsfulla röst. 

– Då bestämde jag mig för att ta saken i egna händer. Jag lovade mig själv att jag aldrig skulle låta mig själv bli utnyttjad. Nu var det jag som skulle styra och ta över rodret. 

– Som prostituerad kan jag styra över sexet. Det är jag som styr. Jag som har makten. Det är mig de söker upp och frågar om lov och det är jag som får pengarna, säger han. 

Han sa att han kände sig som en vinnare efter varje kund. Ett tusen kronor till ett tusen fem hundra kronor rikare. Och han själv styrde allt. 

– På krogen är det i stället jag som blir utnyttjad och bortslösad. Där ger jag bort min kropp gratis. 

Leon ser ut som en pojke. Han är söt. Och smart. På dagarna jobbar han inom vården. Han är en av de mest omtyckta på sitt jobb. Först vid nio, tiotiden på kvällen tar han tunnelbanan till Malmskillnadsgatan.  

Då börjar väntan. De manliga kunderna är inte så många. 

– Jag har en man som är gift som brukar komma till mig.  Han är min stammis, säger han stolt. 

Att ha en stammis är en fjäder i hatten för de på gatan. Nu kan han vara med i snacket med de som jobbat längre. De har alla sina stammisar som de pratar om under väntan mellan kunderna under de långa nätterna. Det blir mycket prat på gatan och många rökta cigaretter. Kunderna kommer glest den här sommaren. 

– ”Going slow tonight” (Det går segt i kväll), säger Leon alltid till mig och de andra och skrattar. 

Läs mer: ”Alla som säljer sex behöver mer stöd och hjälp” 

Onelinern ”Going slow tonight” tillhör Laura San Giacomos rollfigur Kit de Luca (Julia Roberts prostituerade väninna) i storfilmen Pretty Woman från 1990. 

Pretty Woman – där den amerikanske skådespelerskan Julia Roberts spelar prostituerade Vivian – är Leons favoritfilm. Han nästan dyrkar den. 

Jag frågar Leon om han är medveten om att han förmodligen förlorar mer pengar genom att stå där nere i timmar och vänta på kunder som kanske aldrig kommer. Det kostar honom mer i förlorad arbetsinkomst än vad han tjänar in på sitt sexarbete. 

Men han bryr sig inte om det – att han skulle vara en förlorare. 

– Jag bara tänker på hur det kändes förra gången efteråt när jag hade de där pengarna i handen. Hur bra det kändes. Det är det som styr mig. Att jag åker ned hit varje kväll. Den där känslan. Att få napp. Vinst. Kunden kan komma i sista sekunden. Då har jag nåt att berätta för de andra nästa gång.

Jag bara tänker på hur det kändes förra gången efteråt när jag hade de där pengarna i handen. Hur bra det kändes. Det är det som styr mig.

Jag och Leon hörs regelbundet den där sommaren. Vi blir vänner. 

”Vad gör du ikväll?”, skriver jag på sms, 

”Nere och fiskar”, svarar han med en emoji som föreställer ett metspö med en glad sprattlande fisk i fångsten. 

Han har blivit del av en värld. Ett sammanhang. Fått en plats. En identitet. 

Det var inte den dröm eller det liv han önskade. Men det är någonting i alla fall. Han är speciell. Han är en manlig prostituerad. 

”Skriv gärna om mig, säger han. Jag vill vara med i en film.”

Letar du fortfarande efter den stora kärleken? 

– Ja det gör jag, säger Leon och ler. Skulle jag träffa den rätta, skulle jag sluta direkt. Jag vill leva i par och vara trogen min partner. 

Fotnot: Leon heter egentligen något annat.