Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-26 10:40

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insidan/nytt-pass-ska-hjalpa-foraldrar-att-saga-nej-till-konsstympning/

Insidan

Nytt ”pass” ska hjälpa föräldrar att säga nej till könsstympning

Tusentals kvinnor samlades i centrala London den 9 mars för att demonstrera mot våld mot kvinnor och mot könsstympning. Foto: Pierre Alozie/TT

Föräldrar kan utsättas för starka påtryckningar av släkt och vänner i hemlandet för att könsstympa sina flickor. Därför lanseras nu ett ”könsstympningspass” med viktig information som alla ska kunna ta med sig till sina hemländer.

Rätta artikel

Sverige var det första land i västvärlden som förbjöd kvinnlig könsstympning 1982. År 1998 skärptes lagen och det blev förbjudet att medverka till könsstympning utomlands.

Enligt en uppskattning som Socialstyrelsen gjorde 2012 finns det ändå cirka 19.000 flickor i Sverige som är i riskzonen för att bli könsstympade.

Därför har Anissa Mohammed Hassan, särskilt sakkunnig i könsstympning vid det Nationella kompetensteamet mot hedersförtryck, och Maha Eichoue, utvecklingsledare på Länsstyrelsen i Östergötland, tagit fram ett könsstympningspass. Det ska kunna användas som ett verktyg i det förebyggande arbetet mot könsstympning.

– Könsstympningpasset finns på tretton olika språk och innehåller information om att könsstympning är förbjudet i lag i Sverige, säger Anissa Mohammed Hassan.

Tanken är att föräldrar ska kunna ta med sig passet på en resa utomlands för att visa upp för släktingar och andra att könsstympning är ett brott i Sverige. Där står också om olika typer av könsstympning samt vilka konsekvenser könsstympning kan leda till.

– Förhoppningsvis kan det användas för att stå emot påtryckningar från släkt och nätverk som förespråkar sedvänjan, säger Anissa Mohammed Hassan.

DN berättade i en tidigare artikel om hur Amelmottagningen för könsstympade ökat sin besöksfrekvens med 80 procent på två år genom ett informationsarbete riktat till anställda inom vården. 

Anissa Mohammed Hassan betonar att det är viktigt att i förebyggande syfte nå också de barn och föräldrar som finns i riskgruppen. Även här kan könsstympningspasset komma till användning, menar hon.

– Vi behöver förändra människors attityder. De som redan har blivit utsatta eller riskerar att utsättas behöver få information om könsstympning, dess konsekvenser, lagstiftningen, samt vart de kan vända sig för att få hjälp, säger Anissa Mohammed Hassan.

Hon har kontakt med många kommuner och landsting om hur de arbetar emot könsstympning. Hon säger att det kan se väldigt olika ut från kommun till kommun. Ofta får hon höra att könsstympning är en så känslig fråga att den är svår att prata om.

– Jag tror att könsstympningspasset är ett verktyg som kan öppna upp det tabut. Här finns den grundläggande information som man behöver känna till för att börja diskutera frågan. Vi måste börja prata om detta och sluta skylla på att det är en känslig fråga.

De flesta killar blir väldigt ledsna när de förstår vad flickorna utsatts för. Alla sade samma sak, att de trodde att det var ungefär samma sak som den omskärelse som de själva utsatts för som barn.

Själv är hon ofta ute i skolor, på SFI-utbildningar och barnavårdscentraler och håller föreläsningar och utbildningar. När vi talas vid har hon precis avslutat ett seminarium om könsstympning på en skola. Nästan alla deltagare var pojkar. 

– De flesta killar blir väldigt ledsna när de förstår vad flickorna utsatts för. Alla sade samma sak, att de trodde att det var ungefär samma sak som den omskärelse som de själva utsatts för som barn. Det är aldrig någon som berättat för dem om skillnaden, till exempel att flickorna ibland får problem med att kissa. De tycker att det är förskräckligt.

Ofta är det genom skolorna hon träffar ungdomarna. Hon brukar utbilda skolpersonalen och rektor, därefter informerar hon eleverna, flickor och pojkar var för sig. Om det finns tid träffar hon dem sedan tillsammans. Hon börjar med personalen för att någon vuxen måste kunna besvara barnens frågor när Anissa själv inte är tillgänglig.

– Det brukar bli livliga diskussioner. Ofta vill ungdomarna att jag ska träffa även deras föräldrar och berätta. Då gör jag det.

Det finns inga kända fall där könsstympning utförts i Sverige. I stället handlar det ofta om att föräldrar tar med sig sina döttrar till sina hemländer, där könsstympningen utförs.

– Forskning vid Uppsala universitet visar att det i Sverige finns vuxna från länder där könsstympning är vanligt som är positiva till att utföra en viss typ av könsstympning. Det oroar mig djupt. Om vi inte gör något åt det sviker vi de här barnen, säger Bayan Nasih, sakkunnig på Kompetensteamet.

Anissa Mohammed Hassan, Bayan Nasih och Mikael Thörn. Foto: Samira Osman, Elisabeth Ubbe och Privat

Det behöver dock inte alltid vara föräldrarna som vill könsstympa sina flickor. Föräldrarna kanske själva är tveksamma, men utsätts för en hård press av släktingar, vänner eller grannar. Särskilt hård press kan föräldrarna utsättas för om de reser till sina hemländer.

– Det är bland annat därför vi hoppas att könsstympningspasset ska komma till användning, säger Anissa Mohammed Hassan.

I Sverige är kvinnlig könsstympning alltså förbjuden sedan 1982. Straffskalan har höjts och ligger nu på mellan två och tio års fängelse, och man har infört förbud även mot att göra ingreppet utomlands på barn på som bor i Sverige.

Under alla dessa år är det endast tre fall som nått fällande dom.

År 2006 dömdes en kvinna till tre års fängelse för att ha tvingat på sin dotter en könsstympning. Strax därefter dömdes en man till två års fängelse för könsstympning av sin dotter.

I februari 2018 dömdes en man till tre månaders fängelse för att ha planerat könsstympning av sina två döttrar sedan barnets mamma slagit larm.

– Vi har i dag en stark lagstiftning om könsstympning, men det räcker inte eftersom vi har så få domar. Därför måste vi jobba mycket förebyggande med att sprida information och kunskap, säger Anissa.

Hon menar bland annat att många många läkare som skriver rättsintyg saknar tillräcklig kompetens för att kunna avgöra om klitoris skadats eller skurits bort på ett barn.

Bayan Nasih understryker också att könsstympning är ett svårt område för de rättsvårdande myndigheterna, som kräver speciell kunskap. 

– Vi har bara tre fällande domar. Ärenden har lagts ner, och polisen bekräftar svårigheter med att utreda och säkerställa bevis.  Det har hänt att misstänkta vårdnadshavare som friats fått skadestånd, vilket ger fel signaler. 

Han tror att det är betydligt fler än de uppskattade 38.000 boende i Sverige som utsatts för könsstympning.

Mikael Thörn, i dag på Jämställdhetsmyndigheten, var inblandad i den första domen om könsstympning 2006, då som socialsekreterare. Sedan slutet av 90-talet har han på olika sätt jobbat med frågor om hedersförtryck.

Han tror att det är betydligt fler än de uppskattade 38.000 boende i Sverige som utsatts för könsstympning.

– Det är en väldigt låg skattning. Jag skulle snarare tro att det handlar om det dubbla. Det borde vara betydligt fler som får vård än de som får det i dag, säger han. 

Jämställdhetsmyndigheten har fått i uppdrag av regeringen att inventera effektiva arbetssätt för att förändra attityder och beteenden i fråga om könsstympning av flickor och kvinnor.

– Det handlar om information och förebyggande insatser. Ett särskilt fokus lägger vi på att leta fram goda exempel på fritidsverksamheter, öppna ungdomsverksamheter och mötesplatser som lyckats förebygga och motverka könsstympning, säger Mikael Thörn.

Denna inventering pågår under våren.

Mikael Thörn säger att det är särskilt viktigt att hitta samverkan mellan det civila samhället och offentlig verksamhet.

– Det är nödvändigt att jobba långsiktigt och tålmodigt med den här frågan så att det inte bara blir tillfälliga kortsiktiga satsningar, säger han.

Könsstympningspasset.