Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Insidan

Psykologen om varför vi fuskar

Människor fuskar och ljuger för att undvika obehag snarare än för att uppnå fördelar. Det säger psykologiprofessorn Per Carlbring. Enligt honom är det svårt att i stunden avslöja lögnare och fuskare.

Vi tror att vi är bra på att upptäcka dem som ljuger och fuskar. Men studier visar att de som medvetet försöker avslöja en lögnare eller fuskare bara lyckas marginellt bättre än om de förlitat sig på slumpen.

Både lögnare och fuskare upptäcks oftast för att de själva erkänner, det vill säga berättar om sitt fusk eller sin lögn. Eller också blir de upptäckta i efterhand.

Ovanstående är de viktigaste slutsatserna efter ett samtal om fusk och lögn med Per Carlbring, professor i klinisk psykologi vid Stockholms universitet. Han har bland annat uppmärksammats för sina försök att bota spindelfobi i simulatorer, där spindlarna bara existerar i en virtuell värld.

Men den här gången ska vi tala om fusket och dess drivkrafter. Första frågan: Har du själv fuskat någon gång?

– Ja, fast det handlar om ett ganska harmlöst fuskande. När jag spelar kort eller Monopol med barnen har jag ibland medvetet gjort ett dumt drag eller bytt bort ett bra kort för att de ska vinna.

– Oavsett om fusket sker på den här mer lekfulla nivån eller är mer allvarligt måste det alltid vara trovärdigt – annars blir fuskaren upptäckt. Mina barn skulle inte tycka att det är roligt att vinna om de vet att ”pappa trixat med korten”.

Mer allvarligt, varför fuskar människor?

– Studier visar att vi i första hand både ljuger och fuskar för att undvika obehagligheter. Det är snarare rädslan för piskan än längtan efter moroten som styr oss. Men om risken för upptäckt är liten ökar benägenheten att ljuga och fuska för egen vinning.

På Youtube finns ett videoklipp där en liten pojke med ansiktet nedkletat med chokladsmet ihärdigt nekar till att ha smakat av smeten utan lov. Han ljuger inte för att få en fördel utan för att slippa bli bannad av sin mamma.

När fuskar vi?

– I första hand när fusket eller lögnen inte går att upptäcka. Men de som är mer riskbenägna går ett steg längre. Då kan de till exempel ljuga om akademiska titlar som egentligen är lätta att kontrollera.

– Fusk och lögner har nog funnits hela tiden under människans utveckling. Men i en liten grupp var ju lögnen lättare att kontrollera, de gick inte att hitta på särskilt något om sin bakgrund eller att fuska till sig en extra ranson mat.

Hur ofta ljuger och fuskar vi?

– Det vet man inte. I en amerikansk studie sa de tillfrågade att de hade ljugit en till två gånger den dagen. En fördjupad analys visade dock att en mindre del hade ljugit många gånger, medan de flesta inte hade gjort det alls under den aktuella dagen. Därmed inte sagt att de aldrig ljuger. Och så beror det ju på vad man lägger in i begreppet ”ljuga”.

Vad är då en lögn?

– Det kan vara allt ifrån en utstuderad osanning för att vinna en personlig fördel till en vit lögn för att inte såra en annan människa. I det senare fallet kan någon säga att bästa vännen är snygg i håret – trots att han eller hon egentligen tycker tvärtom.

– En del ljuger och fuskar alltså systematiskt för egen vinning, andra för att inte såra någon annan.

Per Carlbring berättar att det finns vissa knep för att lättare avslöja lögnare eller fuskare. Personer som arbetar i tullen eller i säkerhetskontroller är särskilt uppmärksamma på vissa signaler för att upptäcka dem som inte talar sanning eller försöker smita.

– Personlighetstester används ofta vid rekrytering av personal och ofta vill de sökande lyfta fram sin egen förträfflighet och verka bättre än de i själva verket är. Konstruktörerna av testen brukar då lägga in ett antal frågor som ska avslöja "fuskaren" utifrån det vi vet om hur människor tänker i verkligheten.

I ett amerikanskt test lyder till exempel en av frågorna: ”Jag är alltid beredd att erkänna ett misstag”.

– Men vi vet att få, om någon, alltid erkänner alla sina misstag. Om en person instämmer i ovanstående och liknande påståenden kan man utgå ifrån att svaret är tillrättalagt, att personen vill framställa sig i en alltför positiv dager.

I dag är det nog lättare att ljuga och fuska, fortsätter Per Carlbring. Men risken att bli upptäckt har också blivit oändligt mycket större, och här spelar internet en viktig roll.

– Jag examinerar studentuppsatser och i dag finns särskilda databaser som automatiskt avslöjar när någon kopierat hela eller delar av någon annans arbete.

Varför fuskar en del mer än andra?

– Om vi först vänder på frågan och funderar över varför så många inte fuskar särskilt mycket eller till och med inte alls, så tror jag att det handlar om en inre känsla. Vi kan tala om en inre kompass, som avgör vad som är rätt och fel.

– Känslan av att jag i grund och botten är en god människa hindrar många från att ljuga och fuska.

Per Carlbring tror att den som ljuger och fuskar kan ha mer eller mindre långsökta förklaringar till sitt agerande.

– En del motiverar sitt fuskande med att det finns många som är mycket värre. Andras beteende blir då ett försvar för det egna fuskandet.

Ett exempel:

”Jag har haft så mycket otur den sista tiden. Jag fisk en p-bot trots att min bil inte hindrade någon och så tappade jag plånboken i går. Då kan jag köra i kollektivfilen för att hinna hem till dagis eller frisera reseräkningen på jobbet”.

Per Carlbring forskar bland annat om spelberoende och har fått god insyn i spelbranschen. En del bolag har råkat ut för att spelare använt robotar för att vinna.

– De här spelarna motiverar ibland sitt fusk med att bolagen får skylla sig själva när de inte skyddar sig bättre – och de har ändå lurat så många andra spelare ...

Åter till sällskapsspelen: Är det inte barnsligt att fuska där?

– Visst kan det tyckas så, men allt beror på vinsten. Den gamle morfadern som alltid vunnit den årliga pilkastningen på landet kanske börjar bli lite darrhänt och har fått sämre syn. Men hans vinnarskalle gör att han ställer sig lite närmare än alla andra – och spelar sedan oskyldig om någon påtalar ”fusket”.

Vad händer då med en fuskares psyke?

– Det finns så klart inget allmänt svar på en sådan fråga. Men när väl gränsen överskridits är det lätt att fortsätta på den inslagna vägen. Ofta blir det en negativ spiral, där ljuget eller fusket måste upprätthållas.

För några år sedan erkände en känd norsk naturfotograf att han manipulerat några av sina bilder på bland annat lodjur och mårdhund. Då hade bilderna livligt debatterats sedan en jaktvårdskonsulent ifrågasatt deras äkthet.

Genom sin hustru förklarade naturfotografen att han känt någon form av press, att han tappade huvudet och det ledde fram till att han fuskade med bilderna.

– Vi är ofta känsliga för om andra ljuger eller fuskar, vi vill inte bli manipulerade. Vi ser hellre en suddig bild på en lodjursnos än en manipulerad perfekt bild – även om den senare visar hur det faktiskt ser ut i skogen.

 


 

Forskare kan frestas att fiffla

Antalet vetenskapliga artiklar som drogs tillbaka efter fusk eller misstänkt fusk ökade med tio gånger mellan 1975 och 2002. Det kom forskare vid ansedda Albert Einstein College i USA fram till efter att ha gått igenom över två tusen artiklar inom områdena medicin och biomedicin.

Psykologiprofessorn Per Carlbring, intervjuad här intill, har intresserat sig för vad som kan få en forskare att fuska eller ”feltolka” sina resultat. För två år sedan föreläste han vid ett etikseminarium i ämnet vid Umeå universitet.

Per Carlbring presenterade bland annat nio frestelser som forskare kan möta i sitt arbete.

– För ett fåtal forskare kan det vara frestande att fuska, och exempelvis bortse från resultat som inte stödjer den hypotes man arbetar utifrån – eller helt enkelt förfalska resultatet. Därför är det viktigt att diskutera de här frågorna inom forskarvärlden, säger Per Carlbring.

Även om det är ytterst ovanligt med fusk i forskningssammanhang finns det flera kända fall genom åren där forskare har avslöjats som fuskare. Den holländske socialpsykologen Diedrik Stapel fick till exempel dra tillbaka 53 av sina vetenskapliga artiklar. Den japanske anestesiläkaren Fujii Yoshitaka var än ännu större fuskare. Hela 172 av hans vetenskapliga artiklar fick dras tillbaka.

– Att få många publiceringar i ansedda tidskrifter kan ibland översättas till höjd lön och till ökat anseende. När forskningen inte lett till förväntade och snabba resultat har det motsatt effekt, säger Per Carlbring.

Ett sätt att fuska är att ”hitta på” den hypotes man vill studera först när resultaten från forskningen redan är klara. Då slipper man risken att studien kommer till "felaktiga" slutsatser som strider mot ens ursprungliga hypotes.

– En annan metod är att massera data tills de fått "rätt" form. Det kan ske genom att avvikande värden tas bort med motiveringen att de är extrema och inte riktiga. En del forskare testar olika analysmetoder för att få fram det resultat man vill ha.

Har du varit frestad att fuska i din egen forskning?

– Nej, det har jag inte. I längden är en sådan inställning ohållbar. Förr eller senare är det någon som upptäcker att resultaten är manipulerade. Min forskargrupp har till och med publicerat studier som motbevisar det vi trodde innan vi inledde vårt arbete.

– En forskares ego måste alltid böja sig för de empiriska fynden.

Tidigare artiklar.

Höstterminen har just börjat för hundratusentals elever runt om i landet. Några av dem väljer att fuska för att få ett bra betyg. Lärarna Lars Fonseca och Ulf Jämterud har båda intresserat sig för ”skolfuskets psykologi”. Fusket som får godkänt av elever och lärare.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.