Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-17 03:24

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insidan/sa-blev-hannas-forsta-ar-som-larare/

Insidan

Så blev Hannas första år som lärare

Bild 1 av 2 Hanna Jönsson.
Foto: Hampus Andersson
Bild 2 av 2 Hanna Jönsson
Foto: Hampus Andersson

Hennes bästa minne från skolåret som gått är när eleverna sa ”Hanna, vi älskar dig”. 

I augusti i fjol träffade vi Hanna Jönsson som snart skulle träffa sin allra första klass efter utbildningen. Nu, drygt nio månader senare, berättar hon om hur det gick. 

Hanna Jönsson tänker tillbaka på sitt allra första år som lärare i en etta. Hon säger att mycket blev som hon tänkt sig, annat inte alls. 

Hur gick det med drömmarna? Hur klarade hon av nervositeten inför mötet med alla förväntansfulla barn som började skolan på riktigt?

– Första kvällen var jag mest bara förvirrad. Jag hade planerat första skoldagen in i minsta detalj, men det blev inte riktigt som jag räknat med. Under det här läsåret har jag lärt mig att anpassa undervisningen efter elevernas dagsform och att möta dem där de befinner sig – inte bara köra på efter hur jag tänkt ut det på förhand, säger Hanna Jönsson.

I mitten av augusti förra året träffade vi henne i hennes blivande klassrum på Stordammens skola i Uppsala. Ett par månader tidigare hade hon tagit sin lärareexamen – och några dagar senare skulle hon möta den nya klassen.

Hanna är uppvuxen i Östersund, och efter lärarutbildningen i Uppsala bestämde hon sig för att stanna kvar där. Efter att ha sökt två jobb fick hon en tjänst på Stordammens skola. Före sommaruppehållet i fjol var hon och presenterade sig för sina blivande elever och deras föräldrar. 

– Då undrade barnen om min favoritfärg och om jag hade något husdjur, och under sommaren pluggade jag in alla barnens namn så att jag kunde dem vid uppropet.

Hanna såg fram emot att få lära känna de tjugosju pojkar och flickor som hon som hastigast träffat före sommaren. Samtidigt var hon lite spänd på om allt hon lärt sig under lärarutbildningen skulle fungera i praktiken.

Hur gick det då? Hanna upptäckte snabbt att läraryrket inte är något nio till fem-jobb. I början blev arbetsdagarna ofta tolv timmar långa, ibland ännu längre. Kommande lektioner skulle förberedas, föräldrar hörde av sig via mejl och ville ha svar på frågor, och så var det all dokumentation. 

– Jag tänker att dokumentationen tog väldigt lång tid för att jag inte hade någon strategi för hur jag skulle göra och vad som var viktigt att dokumentera. 

Foto: Hampus Andersson

Så här i efterhand tycker Hanna att hon kanske inte fick tillräcklig information om alla rutiner på skolan. Ändå förväntades hon förmedla dem till eleverna. Till exempel kände hon inte till att lärarna i början av terminen skulle förbereda lunchen och lägga upp maten på elevernas tallrikar.

– Luncherna blev därför lite stökiga. Men det är så mycket information som vi lärare ska få att det är lätt att något faller bort. Jag tänker att vi både ska få och förmedla information till elever. 

Före skolstarten hade Hanna tagit del av debatten där äldre kollegor klagade över onödig byråkrati som gör att de inte har tillräckligt med tid att förbereda spännande och intressanta lektioner. 

– Jag utbildade mig till lärare för att få undervisa barn och lära dem något som de har nytta av under hela livet, som att skriva, läsa, räkna och förstå hur allt fungerar i vår komplicerade värld. 

– Men det är så många andra uppgifter som läggs på oss lärare, så mycket administration och onödigt pappersgöra. Det är viktigt att debatten om vår arbetsmiljö fortsätter.

En sak Hanna lärt sig under året är att allt tar mycket längre tid än hon tänkt. Tiden räcker inte till. Till exempel hinner hon inte ta tag i alla konflikter som kan uppstå mellan eleverna under rasterna.

Samtidigt tycker Hanna ändå att livet i skolan är ungefär som hon tänkt sig. Hon hade inte målat upp någon positiv fantasibild av hur det skulle vara när hon kom till Stordammens skola, utan var förberedd på att det skulle bli ganska tufft. 

– Jag hade ju medvetet sökt mig sig till en skola med en del utmaningar, som att det talas många olika språk bland eleverna. Det är i en sådan miljö som lärare kan göra allra störst nytta.

Foto: Hampus Andersson

Hur det fungerar i klassrummet skiftar från dag till dag, berättar Hanna. Vissa dagar känns allting bara roligt, andra dagar är det betydligt tuffare. Då funderar hon över vad hon gett sig in på och tänker att hon kanske ska göra något annat.

– Jag tror alla känner så på jobbet ibland. För oss lärare kan vissa lektioner vara helt underbara, medan andra inte är så roliga. Det finns toppar och dalar. Men så kanske det måste vara, allt kan inte flyta på utan problem.

Har du något särskilt positivt minne från ditt första lärarår?

– När det var Världsvattendagen bestämde jag att vi bara skulle prata om vatten hela dagen. Eleverna fick leka vattenmolekyler och for runt i klassrummet. De var superduktiga och fokuserade hela dagen. Det var den bästa dagen det här läsåret.

Mot dagens slut berömde Hanna sina elever. Då svarade de: ”Hanna, vi älskar dig!”

Hon blir berörd när hon berättar om den här dagen och citerar Astrid Lindgren: ”Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig självt”. 

– Jag har blivit mer och mer övertygad om att barn behöver positiv feedback, och inte så mycket kritik när de gör fel.  Elever som får höra att det är bra på något växer och utvecklas. 

Före skolstarten hade Hanna funderat en del över hur samarbetet med föräldrarna skulle fungera. Hon tycker att hennes föräldragrupp är väldigt bra. De hör av sig när det behövs, men aldrig i onödan.

– Jag var var supernervös inför det första föräldramötet. Kände att jag inte hade så bra koll. Men jag fick jättemycket stöd av min kollega som har den andra förstaklassen på skolan, säger Hanna.

Under året har hon även haft mycket stöd av sina kurskamrater under lärarutbildningen. Hon har tät kontakt med flera av dem.  

– Jag har fått mycket tips från andra lärare på sociala medier. En av mina kursare gör eget undervisningsmaterial som hon skickar till mig. Vi har ju inte så mycket läromedel i övrigt här på skolan så det är väldigt värdefullt för mig.

Foto: Hampus Andersson

Hanna kommer att ha sin klass till och med årskurs tre. Inför nästa läsår känner hon sig betydligt lugnare och vet hur hon ska göra för att skapa ett bra och vänligt arbetsklimat i klassen. 

– Det första året har varit en viktig lärotid. Nu vet jag exakt vilka lektioner som funkar. Jag har också insett att jag måste vara beredd på att tänka om ibland. Jag gillar livliga lektioner med grupparbeten och diskussioner, men eleverna tycker att det är roligare att jobba i böckerna. Då får man anpassa undervisningen lite efter det.

Vad är dina styrkor som lärare?

– Jag tror att jag vågar prova nya saker, utan att alltid ha stenkoll innan. Efteråt får jag utvärdera hur det gick. Det kan vara värdefullt i längden. Och så vågar jag säga vad jag tycker – både till chefer och till andra kollegor.

Är det något som du hade önskat dig mer av i lärarutbildningen?

– Vi borde haft betydligt mer om hur man gör bedömningar. Sedan borde vi haft mer konkret undervisning om hur man kan planera sina lektioner, säger hon.

Det handlar till exempel om hur undervisningen kan anpassas för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, elever som har svårt att ta in information om det är för mycket visuellt buller omkring dem. 

– Vi borde också ha fått lära oss mer om olika specialpedagogiska anpassningar i klassrummet. Främst hur man hanterar olika elever och att förstå vad deras beteende kan bero på. 

– Vi läste en del om lågaffektivt bemötande, men hade behövt får redskap för hur det rent praktiskt ska gå till när man har 26 elever själv i klassrummet. 

Hanna säger att hon fick reda på en massa olika pedagogiska teorier under utbildningen, men kopplingen mellan dem och verkligheten saknades.

Har du något råd till nyutexaminerade lärare som ska få sin första klass i höst?

– Våga be om hjälp! Det finns inga dumma frågor. Bjud på dig själv inför klassen, då får du mycket tillbaka.

Nu mot slutet av vårterminen tycker Hanna att det ska bli ganska skönt med ledighet. Hon ska hälsa på vänner i Skåne och tillbringa mycket tid i fjällen, bland annat planerar hon en tur till Kebnekaise.

– Jag behöver fylla på med mer energi. Samtidigt är det svårt att känna sig helt ledig. I höst börjar det igen. 

Hur blir skolavslutningen i nästa vecka?

– Först samlas vi klassrummet. Sedan går alla yngre elever ut på skolgården. Där ska varje klass framföra en låt. Min klass ska sjunga en sång om sommarlovet. Och det är nog något som både jag och eleverna vill ha.

Fotnot. Lågaffektivt bemötande är flera metoder för att undvika konflikter. Det rymmer även verktyg för att hantera våld och annat kraftfullt beteende om det uppstår. Lågaffektivt bemötande handlar om att leda genom samarbete istället för att vara auktoritär.