Anna Bornstein säger att det gäller att öppna sina sinnen – att låta trafikbruset, larmet från stojande människor och bullrande byggmaskiner passera som genom ett nät.

– Då blir allt som kan kännas störande inget hinder för att uppleva ro, stillhet och en kontakt med mitt inre. Jag bodde som ung i megastaden New York och där lärde jag mig att bara ”vara” och inte alltid ta notis om allt som hände kring mig, säger Anna Bornstein.

Hon är författare, översättare, föreläsare och journalist. I nästan hela sitt vuxna liv har hon brunnit för att barn och vuxna ska få möjligt att någon gång varje dag känna en livgivande stillhet. Vi möter henne på Sergels torg för ett samtal om meditation och självkännedom.

– För en del tycks meditation handla om att sitta i en skyddad Buddhainspirerad trädgård där det inte finns något som stör. Men färden med tunnelbanan eller bussen fungerar lika bra för mig. Eller bland duvorna här på Sergels torg.

Läs mer: Det här händer i hjärnan vid stress

Anna Bornstein är uppvuxen i Årsta i södra Stockholm. Fem år gammal satt hon på en klippa mitt emot trappuppgången till huset där familjen bodde. Bilar och trådbussar passerade medan hon väntade på att föräldrarna skulle komma hem.

– Jag glömde bort tiden och så plötsligt var de där. Likadant var det i skolan. Mina klasskamrater skrattade åt mig när fröken ställde en fråga och jag inte var närvarande. Till slut vande jag mig vid att vara ”vaken” och klarade av skolan ganska bra.

Anna Bornstein läste samhällskunskap på universitet och studerade sedan på Journalistinstitutet. Så träffade hon en amerikansk man, gifte sig med honom och flyttade till New York.

Krisen tonade bort och jag accepterade mig som den jag är, slutade att vara så fokuserad på mina brister och svagheter.

När hon var 25 år, och hela livet egentligen låg framför henne, drabbades hon av en svår existentiell kris: Vem är jag? Vad är meningen med livet? Varför lever vi egentligen? Men hon hade ingen att samtala med om sina tvivel och sina frågor.

– Plötsligt kom det som en blixt från klar himmel att jag i fortsättningen inte skulle göra något som saknade stöd i mitt inre, som inte hade en tydlig förankring där. Insikten blev en vändpunkt och en räddning för mig. Krisen tonade bort och jag accepterade mig som den jag är, slutade att vara så fokuserad på mina brister och svagheter.

– Om mina söner i dag har någon anmärkning mot det jag gör eller säger brukar jag bara säga att ”ni får dras med mig som jag är och att jag gör så gott kan”.

Den största utmaningen i en människans liv är att lära känna sig själv, konstaterar Anna Bornstein. Och då med både de mörka och ljusa sidor som lever inom oss, med känslor som vi inte ska förneka.

– De gamla folksagorna skildrar hjältarnas kamp mot troll, jättar och annat otyg. Det handlar om symboler för de starka känslor som finns inom oss. Där finns kärlek och hat, värme och kyla ... och vi kämpar för att de destruktiva krafterna inte ska ta över. Det har människor gjort i alla tider.

Läs mer: Så får du ett stressfritt liv

Tv: Fem enkla tips för en stressfri vardag

Ofta återkommer Anna Bornstein under samtalet till hur viktigt det är att vara en ”hel” människa. Hon talar om att både hjärnan och hjärtat måste vara med under vår livsresa. Men det gäller att få möjlighet till en stunds stillhet för att uppleva sitt verkliga jag.

– Jag mediterar en timme varje morgon, men det är inte nödvändigt att göra så. Det viktiga är att någon gång varje dag, kanske bara en liten stund, stanna upp och uppleva en stund stillhet.

Anna Bornstein har bott sammanlagt tio år i USA, men större delen av sitt vuxna liv har hon tillbringat i Sverige. Här har hon arbetat som journalist för olika tidningar och tidskrifter. Hela tiden har hon varit en ivrig förespråkare för meditation och självreflektion.

För tjugo år sedan var hon med om att bilda ”Drömmen om det goda”, en politiskt och religiöst obunden ideell förening som arbetar för att barn, elever, lärare och rektorer ska få kunskap om metoder för att hitta lugn och ro i sina liv.

Metoden bygger på fyra övningsformer: stillhet, beröring, reflektion och meditativ rörelse:

1. Stillhet uppnås genom enkla avslappningsövningar anpassade för olika åldersgrupper. De görs stillasittande och gärna med slutna ögon. En sådan övning kan till exempel vara att andas djupt och långsamt och lyssna till sin egen andning.

2. Beröring består av enkla grepp från den klassiska massagen. I beröringen ingår träning av koncentration och uppmärksam närvaro.

3. Reflekterande samtal med existentiella teman: Vad är mod? Vad är kärlek? Fred? En viktig del av övningen är att lära sig lyssna på varandra och sig själv, lyssna bakom orden.

4. Den enklaste rörelseövningen är meditativ gång och kan användas direkt utan träning. Koncentrationen består i att flytta uppmärksamheten från huvudet till fötterna och känna beröringen av foten med marken eller golvet. Det finns också mer avancerade övningar.

I dag besöker Anna Bornstein inte längre så många skolor. Men hon bär med sig minnena från mötet med alla barn och unga.

– De har stannat upp en stund, blundat och kanske för första gången vänt blicken inåt. En kort stunds vila räcker för att uppnå lugn och ro, för att få en chans att tänka och känna efter. Lärare har berättat att ett par olika övningar ett par gånger i veckan gör eleverna mer harmoniska och fokuserade.

– Jag ser det här som en stor fredsfostran. Den som är medveten om sig själv, blir oftast en hel och god människa. På fornnordiska betyder människa ”givmildhet”” eller ”godhet”, någon som vill gott. Det brukar jag ta fasta på.

Läs fler artiklar om stress