Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-25 05:20

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insidan/sa-sarbara-ar-vi-for-falska-pastaenden/

Insidan

Så sårbara är vi för falska påståenden

Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi och ledamot av Svenska Akademien.
Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi och ledamot av Svenska Akademien. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Du scrollar i ditt flöde. Plötsligt dyker en nyhet upp. Du inser att den inte kan vara sann och scrollar vidare. Det är väl inte så farligt?

Men när vi hör ett påstående tillräckligt många gånger kommer vi att uppfatta det som sanning, enligt forskning.

Prova forskarnas spel ”Bad news game” som kan göra det lättare att identifiera falska nyheter och rykten.

Hösten 2017 gjorde Donald Trump en intervju med tv-kanalen Fox Business.

Han berättade om de smeknamn han gett sina motståndare. ”Ohederliga” Hillary Clinton, Ted ”Lögnaren” Cruz.

Men mest nöjd sade han sig vara med att ha myntat begreppet ”fake news”, ungefär fejkade nyheter.

Det ska han ha gjort i december 2016. Tv-kanalen CNN rapporterade att Trump vid sidan av sitt presidentämbete skulle jobba med sin tv-serie Apprentice, där deltagarna tävlar om en anställning på Trumps företag.

Det var inte sant, skrev Donald Trump. Det var ”FAKE NEWS”.

https://twitter.com/realDonaldTrump/status/807588632877998081

Men var Trump verkligen först med begreppet ”fake news”, eller var det ”fake news” att han skulle ha varit det?

DN ber Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi och ledamot av Svenska Akademien, att kasta ljus över frågan.

– Det är absolut inte Donald Trump som kom på ”fake news”! Begreppet har sannolikt funnits lika länge som nyheter, åtminstone sedan slutet av 1800-talet när dagstidningarna växte fram på bred front.

Redan under spansk-amerikanska kriget 1898 spreds många halvsanningar och fejkade rapporter i dagstidningar, enligt Åsa Wikforss. Det Trump däremot gjorde var att ge termen ett nytt innehåll. Han var arg över att tidningar hävdat att desinformation spelat en central roll i hans valseger över Hillary Clinton, och vände ordet tillbaka mot medierna.

Sedan dess har förtroendet för etablerade medier rasat bland republikaner, medan det stigit bland demokrater. Till exempel tidningen New York Times säljer i dag fler prenumerationer än de gjorde före 2016.

Donald Trump kom inte på uttrycket ”fake news” men gav det en ny innebörd – sådant som är ofördelaktigt för honom själv.
Donald Trump kom inte på uttrycket ”fake news” men gav det en ny innebörd – sådant som är ofördelaktigt för honom själv. Foto: Evan Vucci

Men att sluta använda uttrycket ”fake news” för att Trump tagit över användningen är inget Åsa Wikforss rekommenderar.

– Däremot bör man ta avstånd från hans sätt att använda ordet.

Enligt en artikel som Wikforss skrev i fjol kan ”fake news” användas på två vitt skilda sätt. Dels för att beteckna en påhittad nyhet som inte är sann, dels för att sprida misstro mot etablerade kunskapskällor.

När Trump talar om ”fake news” är det fråga om det senare. För honom betecknar termen alla nyheter som framställer honom i dålig dager.

Åsa Wikforss blev själv nyligen anklagad för att ha spridit alternativa fakta i en bok som handlade om just alternativa fakta.

– Anklagelsen var direkt fånig. Det handlade om bland annat årtal som blivit fel. Små faktafel slinker med och jag är tacksam för att det uppmärksammas. Det är det viktiga med ett offentligt samtal: att vi kan upptäcka fel och rätta till dem.

– Vi måste också skilja slarvfel från avsiktlig påverkan och propaganda, säger hon.

I artikeln från 2018 argumenterar Wikforss för att frågan om huruvida innehåll är sant eller falskt inte är det enda som spelar roll. ”Det som kännetecknar fake news är snarare de avsikter varmed de skapas”, skriver hon.

Syftet med ”fake news” är inte att upplysa, utan att medvetet sprida desinformation.

Trump har faktiskt haft rätt i att flera av de artiklarna han pekat ut som ”fake news” verkligen innehållit mindre faktafel.

Men varför är det så mycket diskussion om ”fake news”?

För att det finns massor av falska nyheter på internet.

En studie från MIT, Massachusetts institute of technology, visade 2018 att en falsk nyhet sprids 70 procent snabbare än en riktig nyhet. En fejkad nyhet når 1.500 människor på Twitter sex gånger snabbare än en sann nyhet.

Och varför är vi så sårbara för ”fake news”?

Det sägs att vår psykologi och hjärna är som på stenåldern. Men tekniken är modern

Människor har enligt forskning lättare att ta till sig information än att stöta ifrån sig den. Det gäller även när vi vet att en avsändare är opålitlig.

Dessutom är vi mer benägna att hitta argument för våra egna uppfattningar än att falsifiera dem.

Fenomenet kallas för bekräftelsebias och härstammar eventuellt från en tidigare utvecklingsfas i mänsklighetens historia. Om någon på savannen ropade ”Tigern kommer!” så kunde det vara förödande att inte tro på det. Vi är godtrogna av naturen, kan man säga.

– Det sägs att vår psykologi och hjärna är som på stenåldern. Men tekniken är modern. Det är i mötet mellan de två som problem uppstår, säger Åsa Wikforss.

Förutom bekräftelsebias är vi alla sårbara för sanningsillusionen. Den betyder att ju fler gånger ett påstående upprepas, desto högre är sannolikheten att vi tror på det.

Grupptillhörighet spelar också en roll när vi värderar information. Vi är mer benägna att tro på påståenden som vår umgängeskrets tror på.

Åsa Wikforss anser att problemet med ”fake news” behöver åtgärdas.

– Det talas mycket om källkritik och om vilket ansvar individen har. Men det måste ske en förändring på alla nivåer. Facebook till exempel vill inte ta bort falska påståenden i politiska annonser. Den stora utmaningen är att internetjättarna får mycket annonsintäkter från just innehåll som gör folk upprörda och arga.

Det är Thomas Nygren, lektor i didaktik vid Uppsala universitet, väl medveten om. Han forskar om digital kompetens och är med i projekt för att höja den källkritiska förmågan bland ungdomar.

I ett av projekten ingår spelet Bad news game som går ut på att med olika knep skaffa sig så många följare och så mycket trovärdighet som möjligt i sociala medier.

Att väcka känslor är nyckeln till att få många följare, har det visat sig.

Thomas Nygren har deltagit i arbetet med ett spel där unga ska öva sig i att sprida desinformation – för att själva bli bättre på att identifiera falska nyheter.
Thomas Nygren har deltagit i arbetet med ett spel där unga ska öva sig i att sprida desinformation – för att själva bli bättre på att identifiera falska nyheter. Foto: Kenneth Nyblom

Det var en nederländsk organisation som tillsammans med Cambridge University skapade spelet 2017.

DN prövar spelet och väljer att inte publicera falska tweetar. Då slutar spelet abrupt.

”Hoppsan! Du har förlorat all din trovärdighet. Det som du producerar är inte desinformation utan bara trendigt nonsens.”

– Ja, man ska ju inte agera moraliskt, utan försöka få så många följare som möjligt. Man får inga poäng för att vara en god människa, säger Thomas Nygren.

Är det så de som sprider desinformation resonerar, ”jag vet vad som är rätt, men gör medvetet något omoraliskt”?

– Studier har visat att de som sprider konspirationsteorier ofta faktiskt tror på dem själva också. Då sprider de ”missinformation”, i motsats till ”desinformation”, som sprids fast man vet att den är falsk.

De som kommer vidare till nästa steg i spelet får lära sig sex strategier för att sprida desinformation: imitation, emotion, polarisering, konspiration, misskreditering och trollning.

– Det är strategier som redan för länge sedan sågs känneteckna propaganda. Om man lär sig hur man manipulerar på nätet, kan man bli mer immun mot manipulation. Det är syftet med spelet, säger Thomas Nygren.

Om något låter för bra för att vara sant, bör du dubbelkolla i andra kanaler

Forskare i Uppsala och Cambridge har nyligen fått ut preliminära resultat från enkäter som besvarats av dem som spelat.

– De som spelat har blivit bättre på att till exempel identifiera bedragare, konspirationsteoretiker och smutskastare. De har blivit mer skeptiska till falska nyheter, men inte till trovärdiga nyheter.

Ändå råder spelet inte bot på sanningsillusionen. Om påståenden upprepas många gånger för oss, uppfattar vi dem fortfarande som sanna – trots att vi spelat spelet. 

Forskning har tidigare visat att flera faktorer har ett samband med god källkritik: hög utbildning, breda ämneskunskaper, intresse för att ta del av pålitliga nyheter, ödmjukhet, vana att faktagranska och hög kognitiv förmåga.

– Förutom bred kunskap är det viktigt att kunna ”läsa i sidled”. Det betyder att man inte fastnar i en version på en sajt, utan jämför med andra källor.

Det som spelet bidrar med är framför allt en medvetenhet, menar Thomas Nygren. Man lär sig identifiera budskap som griper tag i våra känslor, polariserar och kan spridas snabbt.

Det finns enligt honom inga snabba lösningar mot desinformation. Men han har tips för att motverka att man börjar tro på lögner eller halvsanningar.

– Ha ett filter i sociala medier, följ trovärdiga nyhetskällor. Om något låter för bra för att vara sant, bör du dubbelkolla i andra kanaler.

 

 

Läs mer om falska nyheter