Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

Sebastian bestämde sig för att komma igen

Efter skolavslutningen i åttan fick Sebastian underkänt i de flesta teoretiska ämnena. Nu går han om och klarar studierna mycket bättre. Ett resultat av mer stöd från lärarna, säger mamma Jessica. Hunden heter Ronja.
Efter skolavslutningen i åttan fick Sebastian underkänt i de flesta teoretiska ämnena. Nu går han om och klarar studierna mycket bättre. Ett resultat av mer stöd från lärarna, säger mamma Jessica. Hunden heter Ronja. Foto: Pernilla Wahlman

Samtidigt som politikerna tävlar om att lova mer resurser till skolan är det många unga som varje år hamnar utanför. Sebastian, som har dyslexi, började skolka när han gick i åttan och det hade kunnat sluta med att han hoppade av helt. Men han tog tag i sin situation.

Det var i början av åttan som Sebastian, 15 år, började skolka. Han hade träffat nya kompisar som inte brydde sig om att gå i skolan och han ville hellre hänga med dem än att lyssna på sina lärare och föräldrar.

– Jag tyckte att det var roligare att vara med dem och eftersom de skolkade så gjorde jag också det.

Varje gång han uteblev från en lektion fick hans mamma Jessica ett sms från skolan. Hon och Sebastians bonuspappa försökte övertala honom att gå, men han brydde sig mer om kompisarna än om dem och lärarna.

– Jag sa bara äsch och insåg inte hur viktigt det var, säger han.

I grundskolan följde han med ganska bra på lektionerna, och även i högstadiet kunde han själv tycka att det gick ganska bra.

Men när han fick tillbaka sina prov och såg resultatet blev han allt oftare negativt överraskad.

Svårast tyckte han att det var att förstå matten. Han trodde ofta att han hade förstått på lektionerna men fick nästan alltid underkänt på proven.

– Jag trodde i alla fall att jag hade klarat det, men uppenbarligen hade jag inte gjort det, säger han.

Sebastian bor i Tobo, en tätort i Tierps kommun. Han berättar att han alltid har haft svårt för att koncentrera sig och förstå vad det är han läser. För tre år sedan fick han diagnosen dyslexi efter en utredning.

Han tror att det hade hjälpt om han hade blivit utredd tidigare så att han hade fått extrahjälp i låg- och mellanstadiet. Det var mycket som tidigt pekade mot att han hade dyslexi.

– Både jag och mamma misstänkte ju att det var något som var konstigt. Jag blandade stora och små bokstäver och stavade fel på det mesta. Så jag tycker att lärarna borde ha sett det tidigare.

I mellanstadiet bodde han i Dalarna. Där fick han separat hjälp av en av lärarna på skolan, trots att han inte hade någon diagnos.

– Så jag vet inte, det kanske kan fungera i alla fall. I den skola jag gick i här fungerade det hur som helst inte. Där fick jag bara sitta i klassen med alla andra.

Men nu har det vänt för Sebastian. När han kom tillbaka till skolan efter att ha missat i stort sett halva årskurs åtta, bestämde han sig för att gå om hela årskursen. Han kände att han inte skulle ha en chans att hinna ikapp de andra i klassen.

Nu får han undervisning i ett separat hus som kallas Villan där det finns tre lärare på sju elever. I höst börjar han nian.

Hur går det?

– Det har rätat upp sig. Jag går mot godkänt i de flesta ämnena, utom kanske möjligen hemkunskap. Matten går bra i dag när jag har två lärare som förklarar på ett sätt som gör att jag förstår.

Han beskriver det som en lättnad att förstå vad läraren pratar om.

– Det är skönt att man inte ser ut som ett frågetecken i klassrummet hela tiden.

Hade dina föräldrar kunnat göra på något annat sätt?

– Nej, jag tycker att de har skött det så bra de har kunnat. De påpekade hela tiden för skolan att de trodde att jag hade en diagnos.

Varför lyssnade du inte på dem när de tjatade på dig att gå tillbaka till skolan?

– Det vet jag inte. Jag kanske var tvungen att lära mig den hårda vägen. Jag förstod bara plötsligt att jag var tvungen att gå om.

Att din mamma själv missade skolan, vad betyder det?

– Jag vet faktiskt inte. Men hon har alltid sagt att jag inte ska göra om samma misstag som hon gjorde, så jag tror att det har varit bra att hon har kunnat säga så.

Hon säger att hon tycker att du ger upp för lätt, stämmer det?

– Ja, jag gjorde ju det. Å andra sidan försöker jag ju rädda situationen nu genom att gå om.

Vad tänker du om framtiden?

– Jag funderar på att jag så småningom ska utbilda mig till kameraman. Det kommer att bli rätt mycket jobb. Men jag tror att jag kommer att kunna uppfylla den drömmen.

Sebastians mamma Jessica säger att hon är särskilt stolt över att han valde att gå om åttan på eget initiativ. Det visar att han har mognat och att han förstår hur viktigt det är att han gör sitt bästa för att gå ut skolan med godkända betyg.

Orsaken till att Sebastian började skolka står att finna i att han har dyslexi, menar hon.

– Om man känner att man inte fungerar som alla andra får man dåligt självförtroende och känner att man inte duger. Det var det som låg bakom skolkandet, säger Jessica.

Hon tycker att han har gjort stora framsteg sedan han fick mer stöd av lärarna, även om han fortfarande har stor frånvaro.

– Så stor är den egentligen inte, säger Sebastian. Jag kanske är borta en dag i veckan beroende på hur jag mår. Jag har också stressmage, det gör att det blir litet jobbigt att gå i skolan en del dagar.

Fakta. Sebastian

Ålder: 15 år.

Bor: Tobo, ett litet samhälle i Tierps kommun.

Skola: Går om årskurs åtta i Örbyhus skola.

Familj: Mamma och pappa, flera syskon.

Framtidsplan: I höst börjar han nian. Därefter tänker han försöka utbilda sig till kameraman.

Fakta. Ny tv-serie om unga som Sverige sviker

I dag startar Utbildningsradions dokumentärserie i fyra delar om unga som riskerar att hamna utanför för att de har haft problem med att fullfölja skolgången, bland annat på grund av neuropsykiatriska problem. De berättar sina historier och om vad de upplever har gjort att de har hamnat snett. Sebastian i dagens artikel av en av de medverkande.

”Sverige sviker” sänds på tisdagar kl 20 i SVT2.

Fakta. 12 procent klarar inte grundskolan

Enligt skollagen ska alla elever få det stöd de behöver för att nå kunskapsmålen.

Trots det lämnar varje år omkring 12 000 niondeklassare, cirka 12 procent, grundskolan utan att ha behörighet till gymnasieskolan.

Av Sveriges gymnasieelever hoppar cirka 10 procent av skolan.

Det beror ofta på sociala problem, mobbning, bristande pedagogiskt stöd eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.