Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-21 10:54

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insidan/skolhunden-elsa-gor-stamningen-i-klassrummet-mer-harmonisk/

Insidan

Skolhunden Elsa gör stämningen i klassrummet mer harmonisk

01:19. Elsa jobbar som skolhund tillsammans med sin matte: Hon får barnen att jobba i skolan.

Elsa jobbar som skolhund tillsammans med sin matte Lena Davoust på Sätraskolan. Uppdrag: Att öka studiemotivationen hos eleverna som behöver det allra mest.

– Det är alltid bättre när Elsa är här. Det blir lugnare runt om och i mig, säger Memona Gassama, 12.

Luka Norton, 8, ljudar fram bokstäverna i läseboken, samtidigt som labradoodeln Elsa lägger sitt lurviga huvud i hans knä. Hon låter sig villigt klappas över den mjuka, blanka pälsen och bokstäverna som Luka läser blir till ord som blir till meningar. En lugn stämning sprids i rummet.

– Det är mysigt, konstaterar Luka som går i tvåan.

En stund senare är Elsa i stället pigg och aktiv. Hon plockar upp en större tärning i skumgummi med tänderna och spelar Yatzy när sjätteklassaren Memona Gassama ska träna matematik. Elsas vakna blick följer tärningarna, hon är i högsta grad med i spelet och väntar ivrigt på sin tur att ”slå”. 

En lugn stämning sprids när Luka Norton, 8, läser i sällskap med utvecklingsläraren Lena Davoust och skolhunden Elsa. Foto: Ali Lorestani

Sedan ett par år tillbaka jobbar Elsa som skolhund tre dagar i veckan tillsammans med matte Lena Davoust på Sätraskolan. Lena är utvecklingslärare och är en av tre pedagoger som jobbar i smågrupper med barn som har särskilda behov. Inspirerad av England och USA, som ligger långt framme vad gäller användandet av hundar i skolmiljö, kom Lena på tanken att förstärka rollen som pedagog med en skolhund. 

Föräldrarna tycker också att det är bra – de märker ju att barnen förbättrar sina resultat.

Lena vände sig till en skånsk kennel som specialiserat sig på att avla fram labradoodles som är lämpliga för att jobba som terapihundar. När Elsa bara var en sju veckor gammal valp avgjordes hennes framtid. 

– Elsa gjorde ett test och det visade sig att hon passade bra för att bli en skolhund. Hon var nyfiken, samarbetsvillig och hade ett milt temperament, berättar Lena.

”Det är alltid bättre när Elsa är här. Det blir lugnare runt om och i mig”, säger Memona Gassama, elev på Sätraskolan. Foto: Ali Lorestani

När Elsa var ett och halvt år började hon sin ettåriga utbildning till skolhund på Hundens hus.  Efter avslutad utbildning övertygade Lena Sätraskolans rektor att hon skulle ta in Elsa som resurs i pedagogiken med smågrupperna. Labradoodle är en hundtyp som inte fäller, dessutom visade ett test att just Elsa var lågallergen, vilket gjorde henne extra lämpad.

– Reaktionerna på att vi jobbar med en skolhund har enbart varit positiva. Elsa är känd på skolan och många barn vill hälsa och blir glada så snart vi kommer ut på skolgården. Föräldrarna tycker också att det är bra – de märker ju att barnen förbättrar sina resultat.

Lena exemplifierar med en elev som tidigare var hemmasittare och som nu börjat komma tillbaka till skolan igen – tack vare Elsa.

– Elsa fungerar ofta som en inkörsport. Till en början kommer barnen enbart för att umgås med henne. Efter ett tag tycker de också att det är roligt att jobba tillsammans med henne.  Sedan börjar de associera skolan med Elsa och tycker att det är roligt att jobba även om hon inte är här. Det brukar ofta vara en ganska snabb utveckling, säger Lena.

Foto: Ali Lorestani

Vad är det med Elsa som gör att barnen jobbar bättre?

– För det första är det kravlöst att vara med henne. Sedan gör hon någonting med barnen som får dem att må bra och därmed jobbar bättre. Det är inte bara det fysiska, att oxytocin kan frigöras när de klappar henne. Det är också det att hon finns i rummet. Hennes närvaro skapar en god stämning hos barnen och gör dem positiva till skolarbetet. 

Andra uppgifter för Elsa kan vara ”konflikthantering” – Lena har märkt att bråk som uppstått på rasten är lättare att lösa om barnen får lugna ned sig med Elsa en stund.

– Ibland kan det vara barn som känner ilska, ångest eller är ledsna, som spontant säger att de måste sitta bredvid Elsa en stund innan de börjar jobba, för att tanka energi.

Barn som inte tycker om att gå ut på rasterna, kan få följa med Elsa och Lena ut på må bra-promenader och leka och kasta boll med henne.

När Elsa är på plats är barnen glada, öppna och harmoniska. När hon inte är här kan de vara bra också, men inte på samma sätt.

Vad är den största skillnaden när Elsa är här och inte?

– Stämningen i rummet. När hon är på plats är barnen glada, öppna och harmoniska. När hon inte är här kan de vara bra också, men inte på samma sätt. Det är inte samma energi i rummet. Det är oftast mer konflikter de dagar hon inte är här. Sedan är hon ett hjälpmedel för att få barnen att arbeta, när vi inte lyckas. Hon kommer åt där vi inte kommer åt.

Memona drar ut ett snöre över golvet som fungerar som en tallinje. Tillsammans med Elsa och tärningarna övar hon på decimaltal genom att placera dem rätt på skalan.  Memona slår fram tiondelar och Elsa hundradelar.

– Var ska 0,46 in på skalan? frågar Lena.  

Foto: Ali Lorestani

När Memona har placerat ut ett antal decimaltal rätt är det dags för belöning. För Elsa i form av hundgodis och för Memona ser det ut att vara tricken de utför innan Elsa får sitt godis. Memona får Elsa att sitta på baktassarna som en kanin, göra high five med tassen och snurra runt:

– Det är alltid bättre när Elsa är här. Det blir lugnare runt om och i mig, säger Memona.

Snart är skoldagen slut och Elsa kan ta av sig sin jobbscarf och bli privathunden Elsa.

Är det skillnad på Elsa när hon arbetar och inte?

– Ja, jättestor skillnad, när hon är ledig är hon sprallig och gör bara vad hon har lust med. Och ibland, när vi slutar för dagen och hon hoppar in och sätter sig i bilen, är det nästan som att man kan se på henne att axlarna sjunker ner och hon pustar ut, säger Lena och skrattar.

Foto: Ali Lorestani